God morgon 14 januari
CHEFREDAKTÖRN
Namnet har en speciell klang för oss, äldre gentlemän med ursprung i Karlstad.
;)
Foto: - [Förstora]
Jag tror också att damer i sin guldålder får något speciellt i blicken när namnet kommer på tal. Många blir lätt inåtvända och fånigt leende. Varpå följer en liten föreläsning om hur dålig snabbmaten är idag.
På ”Gallischens” tid, då fick man äkta mos, varmt bröd och gott doftande korv. Idag, pizza, hamburgare, nej och fy och och tacka vet jag ...”
Korvkiosken fanns i Haga, alldeles invid brofästet. Åke ”Gallischen” Ekström tog över korvkiosken efter sin far Fritz. Åke, som var Herrhagspôjk kände alla och envar och pratade gärna ditt och datt med sina kunder.
Moset, det var äkta, korvbröden värmde han på en våffelgrill. Precis om hans kollega ”Kocki” i Arvika gjorde. Det tog sin lilla tid och fick så göra. Vid ”Gallischens” träffades man efter kvällens äventyr för att summera och fördela vad som timat. Specialen, korv med mos och bröd, kostade 1,05 kronor. Buljongen fick man för 25 öre och ketchupen kostade lite extra den också, vill jag minnas.
Strax intill korvkiosken låg också en pressbyråkiosk, så där vid brofästet, samlades alla och envar. Alla var vi lika inför ”Gallischen”, att köa och lite töla, var en del av upplevelsen.
Varifrån Åke fick sitt smeknamn ”Galischen” vet inte jag. Men jag vill gärna veta!
Korvkiosken försvann ur gatubilden någon gång på 1970-talet. Jag tror det berodde på nya bestämmelser. Korvkioskerna skulle ha tillgång till rinnande vatten och toalett. Det hade inte Åkes kiosk. Hagakanalen var inte nog rinnande kan tänkas.
Ambulerande Varmakorvgubbar på idrottsanläggningar och marknader fick dispens. Bara de höll sig i närheten av en rinnande toalett.
Owe Törnqvist var en av de som sörjde korvgubbens död. Så här skaldade han 1959:
”Det stod en varm-korv-gubbe ner´
på Fyris torg
han måla´ korvarna svarta för han
hade sorg.
han hade en låda på magen.
Det gillades inte av lagen
Det fick han inte ha
Nej, det var inte bra
att ha en låda på magen...”
Jag, Klarapojk, hade min räddning med korvkioken mellan Teatern och Klarabron. Den låg mitt i farleden för värnpliktiga på väg från och till I2:s regemente. De passerade även Odengatan och var, speciellt på onsdagskvällarna, lätt högljudda. Det kommenderades många ”marsch”, ”halt” och ”lediga” på den reträtten.
Hade de möjligen besökt Mejts i stadens centrum?
Där, vid teatern, var Gunnar ”Ascha” Andersson varmkorvgubbe. Han fick överta den permanenta kiosk som kommunen byggt i Teaterparken. En kiosk som hade rinnande vatten, men som, måhända, i stil inte helt passade tillsammans med den mer klassiska teaterbyggnaden.
Detta var något som denna tidnings dåvarande redaktionschef Erik ”Flanören” Bergström då och då och icke speciellt försynt påpekade i sina krönikor. Att Sagbiografen /Teatern då samtidigt visade mycket barnförbjudna filmer, är en helt annan historia.
En varm korv special, kan det passa, nu efter all julmat?
Ja, det tror:
