Epokavgörande önskningar till jul
CHATTERKRÖNIKAN
Det var något jag aldrig trodde jag skulle göra. Att få strumpor i julklapp är nästintill ofrånkomligt i vilket fall, men att önska sig det...
Mamma blev förstås glad. När jag från mitt internatboende i Dalarna sms-ade iväg min önskelista där strumpor och kalsonger plågsamt nog stod rankat högst upp, fick jag rekordsnabbt ett svar: ”VILKEN STORLEK? MA” Jag vet inte vad jag reagerade mest på; att mamma hade lyckats svara på under fem minuter eller att hon lärt sig att använda frågetecken. Hursomhelst insåg jag att jag nu kunde sänka julklappsförväntningarna för denna jul – ja, egentligen för alla jular framöver. Det var liksom en epokavgörande önskelista. Aldrig mer Nintendo och lasersvärd och sånt, som man ville ha back in the old days. Och allt är mitt eget fel. Vad kommer jag önska mig härnäst? Tvättmedel? En bälthållare till mobilen?
Sedan strumpskandalen har jag reflekterat lite över vart jag är på väg
i livet. Jag har sett flera indikationer i vardagen på att jag håller på att
förvandlas till något som jag inte helt och hållet känner igen mig i, och
det värsta är att jag gör det helt självmant. Numera handlar jag ekologisk
mjölk, ser På spåret i tv varje fredag, dricker flera koppar kaffe om dagen,
innehar ett eget medmera-kort... Jag har till och med börjat tycka det är
gott med mandelmassan i semlan.
Det har nu gått två månader sedan strumpkrisen, och ännu är lådan välfylld. Jag är fortfarande lite bitter över 2009 års julklappsskörd. Det blir nog aldrig igen vad det en gång var, med tv-spel och lasersvärd. Jag antar att det var någonstans på vägen mellan Nintendo-64 och tiopack strumpor från Intersport som jag blev vuxen.
Ålder: 19 år
Hemort: Karlstad
Går: Jazzlinjen på Sjöviks Folkhögskola
Gillar: Semlor
Gillar inte: Min Spotify föreslår Johan Palm bland ”Artists you May Like”!?
