Smulan håller koll på blodsockret
Varje dag arbetar bordercollien Smulan med att göra livet enklare för matte Inger, som har diabetes.
Smulan kan långt innan känna på doften om Ingers blodsocker håller på att bli för lågt.
Smulan kan långt innan känna på doften om Ingers blodsocker håller på att bli för lågt.
Publicerad: 2007-04-28 11:25 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:21
När Inger Kling, 47 år, från Kristinehamn skaffade Smulan för tre år sedan hade hon inga planer på att utbilda henne till servicehund.
Allt ändrades den dag då Smulan väckte henne mitt i natten. Inger trodde att hon mådde dåligt, men en stund senare visade det sig att det var Ingers blodsockerfall som hade gjort Smulan orolig.
Det var då Inger insåg att hon kunde få hjälp med att upptäcka när blodsockret höll på att bli för lågt.
Efter ett år var det dags för examen, för att det gula täcket som visar att hunden är godkänd. De fick visa att Smulan klarade av att lyda i miljöer med mycket människor och utföra tre specialmoment: öppna dörrar, apportera tappade föremål och larma om Inger skulle förlora medvetandet.
Smulans kunskaper har inneburit en stor förändring för Inger.
– Mitt liv har gått från svart till vitt.
– Nu tar jag med mig hunden när jag går någonstans. Smulan har inneburit en stor trygghet, livet har helt enkelt blivit lättare att leva.
Inger tar med sig Smulan så mycket som möjligt och oftast går det bra. Smulan får följa med in på sjukhus och en del restauranger, men inte i matbutiker.
Ute har Smulan alltid på sig västen för att visa att hon arbetar. Men inte hemma.
– Fast då jobbar hon ändå, berättar Inger. Hon brukar komma förbi och nosa i luften för att kolla läget.
Smulan kan också många andra saker. Till exempel plocka ut kläder ur tvättmaskinen, tända lampor samt öppna och stänga dörrar.
– Det finns nästan inga begränsningar på vad hon kan lära sig, konstaterar Inger tacksamt.
Utbildningen tar ganska lång tid – minst ett år, och den är dyr – men det finns fonder att söka bidrag från.
Och det lönar sig: de flesta får, precis som Inger, ett mycket enklare och bättre liv med en servicehund.
Älvkullegymnasiet, SPM 1
Allt ändrades den dag då Smulan väckte henne mitt i natten. Inger trodde att hon mådde dåligt, men en stund senare visade det sig att det var Ingers blodsockerfall som hade gjort Smulan orolig.
Det var då Inger insåg att hon kunde få hjälp med att upptäcka när blodsockret höll på att bli för lågt.
De började en ettårig
utbildning via föreningen Svenska service- och signalhundsförbundet för att Smulan skulle bli godkänd som service- och diabeteshund. Hunden behöver inte lära sig att känna av ett blodsockerfall, de har redan ett så väl utvecklat luktsinne. Det är ägaren som får lära sig att läsa av hundens signaler.Efter ett år var det dags för examen, för att det gula täcket som visar att hunden är godkänd. De fick visa att Smulan klarade av att lyda i miljöer med mycket människor och utföra tre specialmoment: öppna dörrar, apportera tappade föremål och larma om Inger skulle förlora medvetandet.
Smulans kunskaper har inneburit en stor förändring för Inger.
– Mitt liv har gått från svart till vitt.
Innan var hennes liv
mycket mer begränsat, hon var ständigt orolig när hon gick hemifrån.– Nu tar jag med mig hunden när jag går någonstans. Smulan har inneburit en stor trygghet, livet har helt enkelt blivit lättare att leva.
Inger tar med sig Smulan så mycket som möjligt och oftast går det bra. Smulan får följa med in på sjukhus och en del restauranger, men inte i matbutiker.
Ute har Smulan alltid på sig västen för att visa att hon arbetar. Men inte hemma.
– Fast då jobbar hon ändå, berättar Inger. Hon brukar komma förbi och nosa i luften för att kolla läget.
Smulan kan också många andra saker. Till exempel plocka ut kläder ur tvättmaskinen, tända lampor samt öppna och stänga dörrar.
– Det finns nästan inga begränsningar på vad hon kan lära sig, konstaterar Inger tacksamt.
Det är inte jättevanligt
med servicehundar i Sverige, men antalet växer hela tiden. De kan utbildas till att hjälpa till på många olika sätt, till exempel genom att bli signalhundar för döva eller servicehundar för rullstolsburna.Utbildningen tar ganska lång tid – minst ett år, och den är dyr – men det finns fonder att söka bidrag från.
Och det lönar sig: de flesta får, precis som Inger, ett mycket enklare och bättre liv med en servicehund.
Älvkullegymnasiet, SPM 1
Ellen Persson Jaunzems
Nöjen & evenemang
