Flest frisyrer i Sunne
CHATTERKRÖNIKA
Det är alltså mitt hår som är ämnet. Eller rättare sagt, min brist på hår. Jag berättar från början.
– Vad ska vi göra?
Det var den ständiga frågan i det fyrsitsiga soffliggargänget.
– Vi klipper Gustav, sa någon, och alla utom jag tyckte det var en alldeles strålande idé.
Innan jag hunnit få mer än en grisblinks betänketid hade sax, handduk, kam, spegel och en innan helt oerfaren frisörs påhejade självförtroende plockats fram. Förvirrat förfördes jag av sällskapets två damer, som smickrade mig och berättade hur snygg jag skulle bli. Två visa damers ljug är en dåres världsbild.
Varken jag eller min kommande hårslaktare, som vi kan kalla Oskar, medverkade när hårets längd och frisyr hastigt bestämdes av kvinnorna. Exalterade pratade de i mun på varandra när frisyren skulle beskrivas, och innan någon av oss visste ordet av hade Oskar i ren stress redan börjat ansa min nackbehåring.
Oroligt slutade Oskar med klippandet efter nacken och vänstersidan, och frågade damerna om ett utlåtande. Båda gav honom tummen upp, och med nyvunnet självförtroende brast Oskar ut i ett leende. Han började ursinningslöst gå lös på min högra sidas hårsvall.
– Du vet väl Gustav, att jag klipper helt på frihand nu, utan kam eller något, skröt han stolt och fortsatte med sin bärsärkargång.
Överrumplade av den plötsliga hårorgien som utspelade sig på köksgolvet stod de innan så ivriga damerna nu stumma, utan att veta varken bena eller virvel.
– Nu så!
Utropade Oskar starkt och tog den första objektiva titten på mitt nyfriserade huvud, och hans leende bleknade snabbt.
– Gud..., sa han med eftertryck.
– Det här blev ju inget bra alls.
Han hade inte kollat upp och jämfört längd en enda gång sedan innan hans saxmaraton. Jag var lika ojämn i frisyren som farsans golfspel har varit de senaste tio åren. Däremot kan jag med säkerhet säga att jag nog är den enda i Sunne med fjorton frisyrer samtidigt!
Namn: Gustav Nilsson, 18 år
Skola: Brobyskolan, men helt ärligt talat vet inte ens jag själv vilken klass jag går i.
Från: Sunne
Intressen: Godnattsagor och månturer
Tips: Kolla upp en gammal bluesgubbe som heter Howlin Wolf. När han sjunger gör han finlandsfärjans tuta till åtlöje.
+ Jag har äntligen fått Word på datorn, så jag slipper skriva mina krönikor i paint.
- Min LP-spelare hos morsan spelar skivorna för sakta, så istället för musik kommer det valsång ur högtalarna.
Saker som man kan bli lite lyckligare över:
Palmefilmen. Fick mig att omvärdera hela min världsbild.
Att jag som blodröd arbetarklasson stolt kan posera med att båda mina föräldrar faktiskt har röstat på ovanstående man.
Rival Sons nya skiva. Jay Buchanan har en röst man skulle kunna skratta sig lycklig över.
Någon vänlig själ har satt en cykelkorg på min gula cykel, (som för övrigt går under namnet gula faran). Vem??
Det närmar sig inspelning av alla nya låtar jag knåpat ihop under sommaren.....
