En fobi för människor med fobier
CHATTERKRÖNIKA
Givetvis inte de som har spindelfobier eller så, det kan man ha. Men de som fortfarande, under 2012, är homofober eller liknande.
Det enda som homofobi egentligen går ut på är att placera sig själv högre än en annan människa bara på grund av hur den väljer att leva sitt liv.
Att homofobin överhuvudtaget finns kan vi nog skylla lite på religionen. Och med lite menar jag mycket. Att så tydligt visa på att ett äktenskap ska vara mellan en man och en kvinna. Jo, det är nog där det grundar sig. Men jag måste givetvis förtydliga att inte alla religiösa är homofober.
Hur någon annan människa kan se sig själv som mer värd än någon annan är något jag aldrig kommer att förstå. Vi är alla människor, vi lever alla på samma jord och förtjänar alla att ha samma rättigheter och att bli bemötta med respekt.
Jag hade tänkt att ha någon rolig tvist i min krönika den här gången, men det känns omöjligt. Efter att ha sett Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar blir det ännu svårare med en rolig tvist. Det skulle inte ens passa in. Det skulle kännas för okänsligt, ja, för elakt nästan.
Att det fortfarande finns folk som inte vågar vara sig själva, som inte vågar leva ut sitt rätta jag på grund av att de kan bli dömda av andra för det gör så himla ont i mig. Det gör ont i hela min själ. Att någon på grund av en rädsla att bli utdömd eller utstött ur samhället inte vågar visa sitt rätta jag. Vi lever trots allt i Sverige år 2012. Det känns som att vi borde vara moderna nog att acceptera varandra i samhället, men det är vi inte. Vi är faktiskt rätt långt ifrån.
Jag tror inte att vi som lever idag kommer få uppleva en värld där alla människor accepteras. Frågan är om det någonsin kommer att bli så. Homofobin kommer säkerligen leva kvar i en lång, lång tid framöver. Men det är allas vår uppgift, att tillsammans, försöka övervinna den. Att försöka få bort den från vårt samhälle. Vi måste visa att alla människor är lika mycket värda.
Den roliga tvisten uteblev. Glädjen jag vill ha mitt skrivande fanns inte med. Det här blev en ilskans krönika.
Namn: Albin Strid
Ålder: 18 år
Klass: SPM3A
Skola: Sundsta/Älvkullegymnasiet
Plus: Fått ur mig lite ilska
Minus: Blivit lite argare



































































