;)
Rektor Rune Jacobsson ser inte problemet med mobiltelefonernas vara eller inte vara. Det har aldrig varit någon stor sak på Vålbergsskolan.
– Är det där man vill lägga krutet på en skola så har man rätt konstiga värderingar. Det är som med allt annat som rör arbetsron i skolan. Vi diskuterar med eleverna och kommer fram till hur vi ska göra.
Hjälpmedel i undervisningen
Vålbergsskolan satsar på modern teknik som ett verktyg i undervisningen. Och det faller sig naturligt att de elever som vill kan använda mobiltelefonerna som ett hjälpmedel i klassrummet.
– Vi använder miniräknaren i mobilen, säger Isabella Karhunen som går i årskurs nio.
– Jag vet att en del fotograferar anteckningarna på tavlan med sina mobiler, säger Rune Jacobsson.
– Jag skriver hellre av dem i mobilen, säger Anna Pettersson.
– Ibland frågar jag läraren om jag få lyssna på musik i mobilen när vi sitter och jobbar med något. Jag tycker jag kan koncentrera mig bättre då, och det brukar vara okej, säger Hanna Klint.
Kalenderfunktionen används också flitigt i klassrummen.
– Varför inte? Vad är skillnaden mot en elevkalender på papper? säger Rune Jacobsson.
Eleverna i nian som NWT talade med var överlag nöjda med mobilanvändningen i Vålbergsskolan.
Som på jobbet
– För ungarna är det här en rolig teknisk pryl som de har med sig överallt annars. Då ska inte vuxenvärlden ha den tråkiga inställningen att komma med förbud. Det är ju ingen som plockar av oss våra mobiltelefoner när vi kommer till jobbet. Man tar för självklart att vi hanterar dem på ett bra sätt, och samma sak gör vi här. Vi förbereder våra elever för vuxenvärlden.
Men mobiltelefonerna får inte bli ett måste.
– Skolan är avgiftsfri! Vi får aldrig ha ett skolarbete som grundar sig på att eleverna har mobiler.
Risken för störningar från mobiltelefonerna är försumbar menar Rune Jacobsson.
– Det är fullständigt självklart att man inte ringer eller skickar SMS när man har lektion. Det behöver vi ingen trivselregel som säger.
Om det ringer på lektionen då?
– Hur gör vi vuxna när det ringer under mötet? Vi ber om ursäkt och stänger av. Det gör eleverna också. Man har gjort ett fel och vet om det, mer än så är det inte. Skulle det hända fler gånger för samma elev kan det störa arbetsron. Då tar vi mobilen under lektionstid och kontaktar föräldrarna. Men då är det ett individproblem, som vi löser med indiividen och föräldrarna. Vi kan inte införa förbud och massbestraffning. Att sitta trumma med pennan mot bänken kan vara lika störande, ska man skriva trivselregler och förbud om det också?
– 
