En dikt i vårtider
LÄSARNAS
Män snälle nôn, varför ska en sörje?
Dä ä ju på vår´n sôm live ska börje.
Mange tårer sôm öga har rônne,
när en ett mus-ör te björklöv har fônne.
Öga di rinner fast en ä ittna less,
Vår´n har komme o di ha rônne sän dess.
Snoka ho rinner o snôrvler hele dan,
asch, nu tog pappre slut, dä va väl själve f-n.
Ack ack se dä kan bli här i väärda,
nyser o fräser o allt ska en härda.
Katta ho ligger på stoln o myser,
männas e annen går här o hoster o nyser.
Dä klier o har sä se öga blir röe,
dä ä sôm dä ä, finns ittna å göre.
Gôbben han legger på sôffa o bliger,
-Gör dä o kom hit, o ånga mi stiger.
En schliter sôm ett djur fast en int ôrker,
näsa ho rinner o tåran en tôrker.
En baker o lager mat här mett ôpp i dreten,
får vare gla se int snôre kommer i smeten.
Dä gjord nog ittna om dä kom ner e slogga,
da kansk gôbben hjälp te, inna han tog sä e togga.
Män dä ä fôll te å hôppes på för möe,
en får gå här o knoge, tess en int ôrker nöe.
Te råga på allt se tôôl en int katta,
sôm givetvis ska legge under haka hele natta.
Natta blir sömnlös sôm vanlitt mä snoring,
i môrrn ä en ny da mä samme gamle knoging.
Män snälle nôn, varför ska en sörje?
Dä ä ju på vår´n sôm live ska börje.
Mange tårer sôm öga har rônne,
när en ett mus-ör te björklöv har fônne.
