Vuxenserier säljer inte i Sverige!
;)
Foto: Epix förlag [Förstora]
;)
Foto: Epix förlag [Förstora]
Epix är fortfarande verksamt som förlag om än i mindre skala än under dess mest aktiva period på 80– och tidigt 90–tal. I dagarna släpptes Tinet Elmgrens ”Eva: Asbetshjärtan” och påminner om att Epix fortfarande är ett förlag som brinner för vuxenserierna. När jag kommentarer över telefon att det var länge sedan jag hörde av Epix svarar Horst Schröder; – Det beror inte på oss. Vi ger ut saker hela tiden. Vi ger ut ca 10 seriealbum om året. Nu senast Joe Saccos ”Fixaren”. Men det finns ingen publik för vuxenserier. Inte ens Ralf König som säljer i stora upplagor i Europa säljer här. Inte en kotte köper honom, inte ens bögarna.
Horst Schröder tror att ointresset för vuxenserier har sin upprinnelse i att det inte skrivs om dem i de stora tidningarna eller att förlagen inte satsar på att skapa en marknad.
– Problemet är att det inte finns någon marknad idag och för att skapa en sådan så måste man investera pengar och satsa. De stora förlagen är inte villiga att göra det, det finns för lite pengar i serier. För att driva serieförlag behövs galenpannor som jag. Jag tycker att Komika Förlag ger ut bra serier, men Mikke på Komika har inte pengarna att driva en ordentlig kampanj som krävs för att skapa medvetenhet om att de här serierna finns. Förut kunde man göra det med tidskrifter men det är omöjligt idag för det finns inga mindre tidningsdistributörer som distributierar serietidningar. Och de kommer sällan upp i så stora upplagor som behövs för att komma med i distributionen. För att få komma med där måste man komma upp i 10 000 ex. i månaden på en tidning och det är omöjligt för små förlag. Är man inte med i distributionen så syns man inte för publiken.
Schröder berättar att det på 80–talet fanns fler tidningar där man kunde synas och bygga upp en publik. Idag anser han att tidningarna som finns har blivit alldeles för likriktade.
– Det finns inga nya spännande tidskrifter idag. Allt är lifestyletidningar och flotta bilar. Sånt som är gammalt och beprövat. Det kommer att innebär att folk kommer att glömma bort att det finns serier som inte är Kalle
Anka. Det är i stort en följd av att Bonnier ändrade villkoren för tidskriftsdistributionen och genom att göra den för dyr slängde de ut småskitarna från tidskriftsmarkanden. Pressfriheten skyddas för dem som har råd.
Horst Schröder berättar att Bonnier i och med sitt köp av Tidsam chockhöjde priserna på att få vara med i distributionsnätet och höga insattsavgifter för distribution gjorde att mindre förlag stängdes ute från tidningsmarknanden. En följd av bristen på tidningar där publiken kan bekanta sig med serier är att få känner till och söker upp serietecknare som är utanför huvudfåran.
– På 80–talet hade vi en upplaga på 2000 ex och ett bra album sålde 1300 ex medan en dålig försäljning låg på 700 ex. Idag säljer ett bra album 500 ex och ett dåligt 3 ex.
Sen är svenskan ett litet språkområde vilket försvårar att skapa ekonomi i utgivningen av vuxenserier som inte är känd för allmänheten.
– Sverige är en väldigt liten marknad, det är omöjligt att komma upp i tillräckligt stora upplagor för att utgivningen ska betala sig. I Tyskland kan man ge ut en nischserie i 2000 ex., i Sverige kanske man kan komma upp i en tiondel av den försäljningen om man säljer bra. Samma sak har hänt med manga. Det blev en fluga men inget förlag var berett att arbeta med att bygga upp markanden så den blev livskraftig. Nu håller den på att försvinna.
På frågan om varför han aldrig har sålt Epix svarar han blankt: – Inget förlag ville ha titlarna. De stora förlagen bryr sig inte om serier.
Samma sak menar han gäller för de som sitter och fördelar kulturstöd.
– De har aldrig velat ha för utmanande serier. De vill ha något de känner igen och därför går det bra för humor. Svenska serier är bra på humor, satir och självbiografiskt. Men det krävs ändå att man får uppbackning i aftonbladet så att folk känner igen serien. Inte ens kända serieskapare som Gunnar Krantz säljer varken på Epix eller på Optimal. När Gunnar tog kontakt med Optimal för att få pengar från försäljningen av sina serier skickade de över lådor med hans osålda serier.
Ingemar Bengtsson, förläggare på Optimal Press, dementerar uppgiften att han skulle ha skickat osålda serier som ”betalning” till Gunnar Krantz.
”Jag har aldrig skickat "osålda serier" till Gunnar Krantz som betalning. Gunnar Krantz har för övrigt inte haft någon som helst kontakt med Horst Schröder sedan han lämnade Epix 1993–94.” skriver Ingemar Bengtsson i ett mail.
Schröder har tvingats att ta privat kapital för att få förlaget att gå runt.
– Jag hyr ut halva min lägenhet till rika direktörer, sover på golvet och äter micromat så kan jag putta in pengarna i förlaget.
Man säger ofta att det går bra för de svenska alternativserierna men Horst menar att de inte konkurrerar på lika villkor.
– Kartago och Galago går bra för att de har en stark förankring i kulturkretsar så de blir recenserade på kultursidorna i de stora tidningarna. Dessutom så får de kulturstöd för att ge ut flera av sina serier och de har
andra stora förlag i ryggen. De står inte själva för fiolerna. Exempelvis Rolf Classon på Kartago har hela tiden sålt sig till stora bolag. Först var det Atlantic och nu Schibsteds. Dessutom så måste man ha ett
dragplåster, något som säljer bra som "Rocky", "Arne Anka", Lena Ackebo eller någon annan som synts i någon av de stora tidningarna. När vi gav ut Saccos ”Fixaren” så fick vi vår första recension i Aftonbladet på 15 år. 15 år!
Men trots ointresset från publik och media kämpar Horst Schröder och Epix vidare. Kanske finns det en öppning till framtida publik i och med nya svenska serieskapare som Tinet Elmgren?
