Sevärt och galet ålderdomshem
Värmlandsoperan
Spinneriet, Karlstad
Manus: Erik Gedeon
Regi: Erik Gedeon
Scenografi och kostym: Mia Runningen
Mask och peruk: Ulrika Nilsson
Producent: Camilla Nordström
Medverkande: Tove Edfeldt, Ann Sigurdson, Christer Nerfont, Björn Eduard, Jonas Schlyter och Jakob Petrén.
;)
Året är 2052 och sex stycken för längesedan pensionerade sångare och skådespelare använder den nedlagda Värmlandsoperan som ålderdomshem. När sjuksyster Anna-Maria (Anna-Maria Krawe) håller trivselstund med åldringarna får de alla med skiftande engagemang klappa med i Gunilla Bornemark-visor och frälsislåtar. Men så fort sjuksyster lämnar rummet är det fritt fram för galna upptåg. Och galet är bara förnamnet. Får de själva välja sjunger de hellre Nirvana, Bob Dylan, Alphaville eller I love rock ’n roll.
I rollerna som åldrade versioner av sig själva möter vi Värmlandsoperans skådespelare och musiker så som vi förr aldrig har sett dem. Eller vad sägs om en limsniffande Björn Eduard, en stelopererad men akrobatisk Christer Nerfont, en i teatervärlden bortsprungen Ann Sigurdson, Jonas Schlyter med skrattretande amnesi och Jakob Petrén som förlorat rösten under en brevkurs i svärdslukning? Lägg till en vulgär, före detta aktivist i form av Tove Edfeldt och kvällen är gjord. Vi får möta en samling människor som helt och fullt bjuder på sig själva. De är fräna, de är gripande och de är allt annat än tillknäppta. De får teatersalongen att fullkomligt koka och man kan inte annat än älska dem.
För hur är det egentligen att vara gammal om femtio år? Att bli gammal är inget för fegisar, säger Jonas Schlyter år 2052. Och om man lever loppan i klass med dessa pensionärer har man mycket action att se fram emot – proteser och vårdbiträden till trots. En ensam ålderdom eller tanken på att åldras är på många sätt tabubelagda ämnen i vårt samhälle. I Evigt ung visar skådespelarna att saker som livsgnista, kärlekshunger, upprorslusta och jävlar anamma inte är något som behöver försvinna med åldern. Snarare tvärtom.
Det är inte förvånande att Erik Gedeons musikaldrama har gjort succé genom hela Europa. Manuset är genialiskt. Ensemblen är världsklass. Föreställningen är komisk och medryckande. Och trots att alla karaktärer är halvt från vettet är det hela mycket trovärdigt och rörande. Dynamiken visar på det djupt mänskliga, där kärleken och humorn vinner i längden.
Evigt ung, vars Sverigepremiär hamnade i Karlstad, är det bästa och roligaste jag har sett på länge. Går ni och ser den kommer ni att få skratta, gråta och smittas av ensemblens orubbliga glöd. Ja, ska ni se något på scen i år, se då detta.
