Hög charmfaktor i Annie
SCEN
Värmlandsteatern
Scalateatern, Karlstad
Publik: 400
4/5
En familjemusikal bör ha en hög charmfaktor för att gå hem hos alla åldrar. Som tur är har Annie just det. Värmlandsteaterns uppsättning är sanslöst charmig med en smittande värme och glädje. Precis som i vilken klassisk musikal som helst brister ensemblen ofta ut i sång- och dansnummer, vilket gör att man som publik lätt rycks med i handlingen. Men den största källan till smittande glädje återfinns, i Värmlandsteaterns uppsättning, i det dråpliga. Det dråpliga som gestaltas med fysisk komik mitt uppe i den sociala misären. Det är inte den hurtiga optimismen som är själva pricken över i, det är karaktärernas förmåga att i de sorglustiga situationerna locka publiken till skratt som gör föreställningen klart sevärd.
Vi befinner oss i 30-talets USA under depressionen. Den föräldralösa
flickan Annie (Moa Alpsten) får äntligen en chans att lämna barnhemmet som
drivs av den alkoholiserade Miss Hannigan (Lena Persson). Moa Alpsten klarar
huvudrollen med bravur. Största utmaningen är att få hunden Sandy att stanna
kvar på scen - och detta höjer enbart charmfaktorn ytterligare. Lena
Perssons tolkning av föreståndarinnan är tragikomisk och träffande.
Genomgående är det en väldigt stark ensemble. Den strama Warbucks (Peter
Stefanson) som snart mjuknar. Den komiske betjänten. De bedårande
barnhemsflickorna.
De fattiga New York-borna. Och alla dessa rör sig i en välfungerande
helhet mellan dekor, ljussättning, musik och genomtänkta scenlösningar.
Suzanne Carling och Cecilia Tomasdotters täta samarbete ger resultat i form
av en sammansvetsad ensemble där replikskiftena kommer vältajmat och där
koreografin hela tiden lyfter handlingen.
Värmlandsteatern får oss att lämna salongen steppande och nynnade Easy Street eller I morgon, i morgon. Inspirerande.
? Kommer hundarna att följa manus eller kanske bjuda på egna bus?
! Fantastiskt att få njuta av en föreställning med livemusik, i stället för schlager med enbart singback.
Regi: Suzanne Carling
Koreografi: Cecilia Tomasdotter
Scenografi: Per Thorén
Ljusdesign: Jakob Larsson
Kapellmästare: Sigrid Josefsson
Översättning: Beppe Wolgers
