Andlöst vackert och stämningsskapande
MUSIKTEATER: Kahlil Gibrans Profeten på Kungsteatern
Almustafa ska snart resa. Han, den utvalde, har i tolv år väntat i staden Orfalese på att kunna fara hem. Men innan avresan tar ett antal människor till orda och de börjar alla med: Tala till oss. Och några av de ämnen som räknas upp är kärleken, köpenskap, barnen, förnuft och känsla, smärta, brott och straff, självkännedom, glädje och sorg, njutning, religion samt döden. Och Almustafa, Profeten, svarar med mer eller mindre djupsinniga utläggningar.
Profetens ord
Det kan om barnen heta: Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men inte från er och fastän de lever hos er tillhör de er ändå inte. Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar ty deras själar vistas i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar. Sträva efter att efterlikna dem, men försök inte göra dem lika er ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Och om sorgen heter det bland annat att ju mera sorgen urholkar er desto mer glädje får plats. Profeten säger också att vi människor är goda när vi är ett med oss själva. Men vi är å andra sidan inte onda när vi gör onda gärningar då är vi bara ett splittrat hus och ett splittrat hus är ingenting annat än ett splittrat hus. För inte ens den som haltar går bakåt.
Moral som festblåsa
Det dagliga livet är vårt tempel och vår religion. Och då duger det inte att ha moralen utanpå, som en festblåsa, eftersom det inte går att skilja tanke från handling. Och för att ta reda på dödens hemlighet ska man söka och öppna sig för livets innersta. Alla har hört att en kedja bara är så stark som den svagaste länken och på samma sätt är det med människor. Men, påpekar denne profet, det är bara halva sanningen eftersom människan även är lika stark som den starkaste länken. Och vi ska inte döma efter misslyckanden.
Yin och yang
Roséns och Westmans svenska översättning kom 1977 och den har sålt i över 100 000 exemplar och reviderades 2002. Det är alltså en bok många funnit tröst i och översättarna påpekar att det är en av världens mest lästa meditationsböcker. Och det är lätt att förstå eftersom Kahlil Gibran inte är dömande. Det blir någon slags vardagslivets yin och yang-filosofi där ljus och mörker, gott och ont smälts samman till en helhet där allt hänger ihop och behövs. Gibran har hämtat inspiration från olika håll, Paulus första Korintierbrev ligger till exempel som ett raster under Profetens utläggning om kärlek och vad gäller ont och gott kan jag tycka att Fröding varit väl så pregnant i En fattig munk från Skara. Men visst är det vackert och Profeten skulle också kunna tituleras Poeten.
Det som lyfter föreställningen är emellertid framförandet, sången, inte sällan bara ett stämningsskapande nynnande, och musiken. Det är svensk folkton och fäbodvall som grundackord och sen kan det smyga sig in en nypa klezmer och andra rytmer. Annika Lykta, Kajsa Dahlström och Andréa Arlid ser på så vis till att Profetens ord får vingar och inte behöver passera gå för att ta plats i lyssnarens hjärta.
av Kahlil Gibran
översättning: Carl-Gustaf Rosén och Johan Wretman
bearbetning och musik: Annika Lykta, Kajsa Dahlström och Andréa Arlid
Kungsteatern
