Inga pengar eller frimärke till minnet av Jussi Björling
KULTURKRÖNIKAN
;)
Nästa år har det gått 50 år sedan Jussi Björling dog. Året därpå är det 100 år sedan han föddes i Borlänge.
Jussi Björling anses med all rätt vara en av alla tiders största operasångare.
Han bedöms vara större än Pavarotti och Domingo, kanske till och med större än Caruso.
Inför 50-årsminnet av hans för tidiga bortgång och 100-årsfirandet av hans födelse har någonting mycket pinsamt inträffat.
Det är inte det faktum att Posten inte vill ge ut ett minnesfrimärke. Men det är i och för sig tankeväckande: Stjärnkockar anses ju fina nog att ha på frimärken.
Nej, det handlar om något annat.
Jussi Björling-sällskapet, som försöker högtidlighålla 50-årsminnet och påminna om Björlings obestridligt stora betydelse för operakonsten, det sällskapet verkar inte ha det så lätt.
Statens kulturråd säger nej till ett penningbidrag. Jussi Björling-sällskapets ledning tror att det kanske beror på ”okunskap”.
Ordföranden i sällskapet känner sig i varje fall ”generad”, säger han i en intervju med TT Spektra. Det är lätt att förstå hans känsla.
Ordföranden heter för övrigt Bengt Krantz. Han är välkänd för den värmländska operapubliken. Bengt Krantz har gjort flera uppmärksammade gästspel på Värmlandsoperan.
Oavsett vad det beror på - förhoppningsvis inte okunskap - så är det pinsamt för Sverige att den statliga myndigheten som ska understödja kulturen inte vill sponsra Björling-minnet.
Ordföranden i Björling-sällskapet säger i intervjun: ”Det är som om Jussi Björlings hemland inte är riktigt med på noterna.”
I det har ordföranden förhoppningsvis fel. Det är inte hemlandet som inte är med på operanoterna. Det är Statens kulturråd.
Kulturrådets talesperson gör gällande, att det är lite svårt att plocka fram pengar till en satsning på Jussi Björling-firandet. Det kan vara så. Kulturrådet har att ta hänsyn till sitt regelverk.
Men Statens kulturråd stödjer verksamheter sprungna ur mänsklig fantasi. Då borde just den egenskapen - mänsklig fantasi - kunna utnyttjas av kulturrådet för att hitta en kreativ lösning och en väg ut ur det eventuella regeldilemmat.
För det är orimligt att just Sverige, den store sångarens hemland, ska tona ned 50-årsminnet och 100-årsfirandet.
Och detta samtidigt som det fortfarande tycks osäkert om det blir extrapengar till ett förestående Strindbergsjubileum; 2012 är det 100 år sedan han dog.
Och visst var det väl en norrman som köpte Ingmar Bergmans bostad på Fårö och hela bohaget och därmed möjliggör ett Bergmancenter?
