Nyårslöften
KULTURKRÖNIKA
;)
När vi rannsakar våra liv är ofta hälsan något vi vill förbättra. Många har för avsikt att begränsa sitt alkoholintag, röka mindre eller gå ner i vikt. Lovar att äta bättre och träna mer. Men så inser man snart att det är närmare till kylskåpet än gymmet. Vädret är heller inte det bästa. Då spelar det ingen roll att teveprogrammen heller inte är det. Fjärrkontrollen ligger snart i näven. Vinterstudion eller Stjärnorna på slottet lockar.
Sifo har tagit fram statistik som visar att var vi bor i landet och vad vi tjänar påverkar våra möjligheter att infria våra löften. Tjänar man bra har man större chans att lyckas med sina föresatser än om man är lågavlönad. Låginkomsttagare lovar att få bättre koll på sin ekonomi medan välbärgade siktar på att stressa mindre. Folk på landsbygden önskar läsa fler böcker, de med hygglig inkomst lovar att snöra på sig joggingskorna.
Jag känner att jag vill opponera mig. Mot fenomenet nyårslöften. Vilka är oddsen att man ska kunna hålla sina löften när Berit och Dagmar rammar landet med full kraft, när jordaxelns lutning gör att solen, det glödande klotet som ska ge oss inspiration och kraft, är som längst bort. Löften om ett bättre liv borde avläggas på midsommar när klorofyllen sprutar och livet är som mest potent.
Jag vill möta det nya året i strumplästen. Kvart över tolv har jag nybryggt kaffe och en mörk chokladbit med mig till soffan i teverummet för att avnjuta nyårskonserten från Wien. Jag älskar nyårsdagen. Året ligger framför mig som ett oskrivet blad. Jag är omgiven av vita tulpaner. Julen känns redan avlägsen. Granen hade varit utkastad om jag hade haft någon.
Numer gör restaurangerna reklam för julbord redan innan industrisemestern är till ända. Många har frossat i julmat långt innan dopparedan. För egen del firade jag fyra jular och en nyårsafton. Har man en brokig familj som har svårt att samlas får man ta julen i etapper. Många sillmackor blev det. Några julklappar också. I en fanns ett spel där frågorna var av karaktären: Vem har flest hårstrån? Rangordna brunetter, svarthåriga, rödhåriga och blondiner. En av sönerna undrade om någon längre spelade Geni eller Trivial Pursuit? Om någon längre kunde svara på kunskapsorienterade frågor?
Jag minns barndomens teveprogram Tiotusenkronorsfrågan och Kvitt eller Dubbelt. Tittarna fascinerades av Erik Englund som visste allt om Nordamerikas indianer, Erik Rexhammar, som var inläst på Selma Lagerlöf eller Ulf ”Hajen” Hannerz, som var expert på akvariefiskarfiskar. Andra ämnen man tävlade i var astronomi, örlogsfartyg, grekisk mytologi, Afrikas storvilt, skandinaviska dagfjärilar dräkthistoria, cirkus, vikingar och proffsboxning. ”Hajen” var bara fjorton år. Hur många fjortonåringar i dag vet vad en guppy är eller vem Selma Lagerlöf var?
Zlatan känner däremot alla till och att boken om hans liv är årets bok kan inte ha undgått någon. Även Patrik Sjöbergs bok har fått stor uppmärksamhet. Dessa båda böcker lyfte Lasse Anrell i Aftonbladet fram i sin årskrönika. Men han hade en tredje favorit. Gissa vilken? Min egen ”Mitt namn är Kocki”! Anrell skrev att den är en briljant skildring av hur Sverige i allmänhet och Arvika i synnerhet förändrades under 1900-talet.
Tänk om Kocki hade ställt upp i Tiotusenkronorsfrågan. Hans ämne skulle ha varit potatismos. Jag tror han hade vunnit.
När det blir midsommar ska jag lova att förkovra mig mer, ägna mig mindre åt hårklyverier och skriva bättre krönikor.
