Svärta och galghumor i teatral utställning
Konst: I morgon öppnar Annie Lindgrens utställning på Värmlands Museum
– Nu får jag en chans att vara både scenograf och regissör, säger hon.
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
Annie Lindgren påstår att det har blivit tomt i hennes hus hemma i Säffle. Takkronor, ett personporträtt och till och med Annies mormors handväska hänger nu i museet.
– Här har jag fått vara gud i mitt eget rike, konstaterar hon.
För ett eget rike har det verkligen blivit. Cyrillusrummen i Värmlands museum känns knappt igen. Och att hon tidigare har arbetat med scenografi inom teatervärlden blir tydligt. Utställningen är som en teaterdekor där de keramiska verken blir en del av rekvisitan. Fönstren i rummen har byggts för och stora tyger draperar väggarna. Allt är uppbyggt enligt Annies anvisningar.
Handlar om livet och döden
Vissa av verken är gjorda för nio år sedan, men mycket är också nytt. För ett år sedan reste hon i Indien och mycket av inspirationen till de senare verken kommer därifrån.
– Om man tycker att mina grejer är kitschiga, herregud, det är ingenting mot hur det är i Indien. Där är det mycket mer glitter, guld och bling-bling, säger hon.
Tanken är att besökaren ska bli delaktig, som en aktör. Här ska man titta, känna, lukta och använda många av sina sinnen.
– För mig är temat väldigt mycket barock. Det handlar om livet och döden. Man behöver inte vara konsthistoriker utan alla kan förstå det.
Det är tunga ämnen som tas upp. Men allt med en viss galghumor i form av bland annat gapskrattande dödskallar.
– Det är mycket vemod och tyngd, precis som i livet. Men man måste kunna skratta åt eländet.
Och mycket i utställningen handlar just om att kunna ta tillvara på dagen. Hon förklarar att hon jobbar med livet men att det samtidigt blir svårt att ta tillvara på livet om man inte arbetar med den andra sidan – döden.
Tvärtom
Glas, keramik, tyger, speglar, foto och så vidare finns samlat i utställningsrummen. Ofta har Annie gått sin egen väg och sällan följer hon konventionen. Hennes små ljusstakar i serien Personligheter tar nästan en mänsklig gestalt. Några har käpp medan andra har krage – alla med sin personlighet och sitt signum.
– För mig har det varit viktigt att våga tänja på gränser. Om någon säger nej måste jag göra det ändå.
Hon berättar att hennes handledare från studietiden en gång sa till henne ”Så kan du inte göra, det ser ju ut som kvällskurskeramik”.
– Då tände det till i mig och det blev till något spännande!
I hennes arbete med keramik och glas flörtar hon ofta med barndomsminnen som glittriga bokmärken. Att somliga kallar det kitsch, stör henne inte det minsta.
– Visst är det kitsch ibland, lite Barbie och My Little Pony, hon tänker efter.
– Men jag skapar utifrån lusten. Det kanske syns på några av figurerna att jag snackar med dem. Någon har sagt att mina verk är litterära och det stämmer för alla av dem berättar en historia, säger hon och ler.
Barndomssinnet finns definitivt kvar hos Annie Lindgren.
– Men herregud man måste ju leka lite!
