De nio och en trendbrytande skräll
BOK
Antologin De nio från Borås firar inte bara att Borås Tidnings Debutantpris delas ut för tionde gången. Den ger också en provkarta på den uppkäftiga nyorientering som inleddes med vinnare nummer ett, Lotta Lotass och sedan fortsatts av de åtta övriga som hittills fått priset. Alla är de uppstickare, språket har de bänt och böjt ända in till smärtgränsen.
I var sin nyskrivna berättelse pendlar nu dessa nio från klaustrofobiskt våld till småbarnsgrupp på dagis. Nyskrivna förresten! I ett par fall rör det sig om omarbetningar. Före varje text presenterar Sveriges Radios Marie Lundström författaren.
De nio är, förutom Lotta Lotass, Maria Zennström, Daniel Sjölin, Jonas Hassen Khemiri, Ida Börjel, Andrzej Tichý, Martina Lowden, Viktor Johansson och Sara Mannheimer. De skriver prosa, dramatik eller poesi. Från debuten har de retat etablissemanget. Stefan Eklund, som lämnat sin tidigare plats som Borås Tidnings kulturchef för samma post på Svenska Dagbladet, säger i sitt förord: De skrev för framtiden och framtiden kommer att älska dem.
Noteras bör att De nio från Borås också efter debuten legat väl till i prisligorna, nominerade som de varit till Sveriges och Nordens mest eftertraktade utmärkelser. Bäst har det gått för Lotta Lotass som nu till och med kan dingla med benen från stol nummer ett i Svenska Akademien.
Deras texter är het läsning. Lotta Lotass inleder med Den instängde om en man barrikaderad i en källare för att intill döden försvara det som är hans livsinsats. Hans frustrerade utsatthet balanseras med faktasvala avsnitt om kroppens delar, hjärna, skelett, lever och så vidare. Marginalens kommentarer skiftar mellan att vara scenanvisningar till att beskriva Schillers död. Läsningen penetrerar en. Det gör också mycket övrigt i boken.
Mörkret hänger ibland ogenomträngligt över det som sker, vare sig man konfronteras med Maria Zennströms kvinnliga huvudperson, överväldigad av själväckel, Khemiris tre kvinnor i kamp med frågan om de skall leva eller dö, eller Daniel Sjölins blöjbarn på dagis. Ungarnas kamrat har drunknat hemma i polen. Ordrikt och ömsint beskriver Sjölin dessa små människor, stympade av vuxenvärldens överbeskydd som tagit ifrån dem förmågan att freda sig i den farliga världen.
Namn och namnlöshet är andra teman. Och så finns där Sara Mannheimers sluttext, formad som en biografi om en flicka omgiven av böcker från första stund. Ändå väljer hon glaset. Till saken hör att författaren också är glaskonstnär.
Antologier kan vara tveksamma historier oavsett bidragsgivare. Beträffande De nio från Borås har boken existensberättigande redan genom texterna men vad som gör den verkligt intressant är det faktum att den visar upp det som gjorde 2000-talets första årtionde till en trendbrytande skräll i svensk litteratur. Den skrällen har redan vidgat utrymmet för det som står på väntetur.
