En riktig läsfest!
BOK
Michel Faber
Översättning: Rose-Marie Nielsen
(Brombergs)
;)
Foto: Jan Bergstam [Förstora]
;)
Foto: Jan Bergstam [Förstora]
;)
Foto: Jan Bergstam [Förstora]
;)
Foto: Jan Bergstam [Förstora]
Det tar en stund innan Michel Fabers roman Malkus testamente får styrfart men sen går det undan. Med humor och hjärta snitsar författaren till sin satir om vår konstiga tid, där verkligheten stuvas om och rumphuggs för att passa medierna.
I botten ligger vissheten om att vår begränsning i köttet borde få oss att avstå från att tolka det vi inte begriper. Det är som att snappa åt sig en månstråle och stoppa den i fickan, säger Faber i en av sina drastiska formuleringar. Och Jesus, som är den som står i centrum för berättelsen, får på sin egen fråga Vad består jag av? svara, Jag består av alla dem som tror på mig.
Den unge språkmannen Theo Griepenkerl är bokens huvudperson. Han
är expert på arameiska, Jesu modersmål. Snabbt får han se sitt efternamn
nedbantat till Grippin, för att bli gångbart i medier och på nätet, sedan
han gjort sitt livs klipp och är på väg in i berömmelsen. Han har nämligen
snott nio papyrusrullar från tiden omedelbart efter Jesu korsfästelse.
De är skrivna av Malkus, mannen som fick örat avhugget av en av Kristi lärjungar i tumultet när Messias greps i Getsemane. Han berättar om sin omvändelse där och om vad som verkligen hände på Golgata, där han stod kvar under hela Jesu dödskamp. Texten är alltså flera årtionden äldre än något av evangelierna och dessutom skriven av ett ögonvittne. Det är tufft stoff. Urin och avföring och uthackade ögon och inälvor och inte ett ord om uppståndelse!
Theo befann sig lägligt i ett museum i Irak under ett bombattentat, såg
en lågrelief av en gravid gudinna spricka och ut trillade rullarna. Med dem
i portföljen hastar Theo hem till Kanada mer upptagen av att hans sambo vill
ha time out för att exercera med en djungelfotograf än av sin nyfunna
dyrgrip. På dator och nolltid översätter han texten till engelska för att
göra sig en god hacka.
Ut kommer en bok med hans egna kommentarer plus Malkus 30 sidors jag-var-där-berättelse . Så är karusellen igång.
Roande skriver Faber om hur Theo suger i sig vad nätets knäppskallar och andra kläcker ut sig om hans verk. De ovärderliga papyrusrullarna ligger oskyddade hemma i hans lägenhet medan förlagsfolk kalkylerar om hur snart han skall slå upplagorna för Dan Browns da Vincikoden.
Pudrad för tv-soffor får Theo snopen finna sig i att publiksmarta
programledare tar över. Sen börjar dödshot, läsare tar livet av sig eller
förolyckas vid bokbål och så vidare. Själv finner sig Theo en dag bunden hos
en spritt språngande vit man som tror Jesus är ett hologram skapat av gud.
Det visste jag inte, säger Theo. Det är det inte många som vet, replikerar
galningen. I rummet finns också en arab med en stor portion hjärta som
balanserar hans skräck för att Theos bok skall leda till massmord på
muslimer i Palestina.
Vilken lästfest! Dessutom översatt av språkgeniala Rose-Marie Nielsen.
Mitt i alltihop sitter den dödsförskräckte Theo och begrundar
världsliga ting och undrar om John F. Kennedy, Martin Luther King, Abraham
Lincoln och Jesus gjorde sammalunda medan de blickade döden i vitögat.
Heliga kor finns med andra ord inte hos holländaren Michel Faber, som
tillbringat en god del av sitt femtioåriga liv i Australien men just nu bor
i Skottland.
