Ett stycke stark och vemodig verklighet
TILL SISTA ANDETAGET
(Weyler förlag)
Foto: Sofia Runarsdotter) [Förstora]
Anne Swärds Till sista andetaget är en tät, drabbande roman om den svårhanterliga kärleken. I den tecknar hon ett oförglömligt porträtt av Lukas, pojken med smärtan inristad i sig. Tretton år är han då man möter honom. Han gör sjuåriga Lo i grannhuset till sin livsmening. Man får följa dem tills också hon är vuxen och blir den som förtäljer historien.
Som hon skriver, Anne Swärd! Hennes personer genomborrar en. Återigen bevisar hon, som i sin Augustnominerade debutroman Polarsommar från 2003, att hon hör till de berättare som förmår tränga in i sina gestalter. Med svart humor och djupt allvar skildrar hon i sin nya bok hur människan inte förstår var det verkliga levandet döljer sig och därmed förintar sina möjligheter att skörda lycka.
Titeln Till sista andetaget är hämtad från en Jean Seaberg-film, vars
handling ligger som en undertext i boken.
Los farmor och farfar och mormor och morfar tog sina ungar med sig och flyttade från hjortronmyrar, klarvattensjöar och mygghelvete i norr till ett stort Skånehus. Berättelsen inleds med hur Lo föds. Med barnet blir man tretton i huset och flickan blir allas älskling. Snart anar man att moderns kärlek håller hus där den inte borde vara. Tidigt varnar hon dottern för den: Akta dig ... dess gift är som ormarnas, går raka vägen till hjärtat utan att det hinner göra ont, plötsligt är man bara förlorad.
I grannhuset finns Lukas, pojken man som läsare blir fullkomligt uppslukad av. Han och hans far har kommit från Ungern. Bakom den finns en personlig tragedi. Misshandlad hemma, utanför i skolan, illa sedd av Los familj brottas denne pojke med svåra läs- och skrivsvårigheter och sin ohanterliga kärlek till Lo, barnet som är inställt på att alltid mötas av leenden.
De två barnen träffas när fält står i brand och måste släckas.
Snart har de skapat sin egen värld. Farsartat uppsluppet beskriver Anne
Swärd deras gemensamma ansträngningar att göra något åt tonåringen Lukas
stånd och hur omgivningen misstolkar det som sker.
Tragedin stegras under handlingens gång. Loas myllrande barndomshem dräneras efter hand på sina innevånare. I slutändan har hon hunnit bli en ung kvinna som avverkar kontinenter och män, men liksom flickan i filmen Till sista andetaget aldrig legat med den hon älskar. Kring Lukas djupnar svärtan.
Intensivt deltar man i hur tid, personliga val, tillfälligheter, sjukdom och död formar livet för Lukas och Lo och dem de omges av. Anne Swärd skriver om detta så det blir ett stycke stark och vemodig verklighet.












































































