Avskild från världen
BOK NOVELLER: Katastrofnärhet
Ängeln Esmeralda
Atlantis
Översättning: Rebecca Alsberg
Don DeLillo har gjort sig känd som en av de viktigaste författarna i USA och brukar även nämnas som en möjlig Nobelpristagare. Främst har han fått anseende som romanförfattare, hans behärskande av novellen är däremot inte lika känt. När Atlantis nu låter den svenska publiken stifta bekantskap med hans novellkonst, elegant översatt av Rebecca Alsberg, visar han sig vara en virtuos även i denna form.
Novellerna är skrivna mellan 1979 och 2011. De är alltså inte från början tänkta som en samling. Just det här gör faktiskt boken extra intressant. Genom att de är tillkomna under så pass lång tid framträder istället centrala teman, den stilistiska utvecklingen och författarens förhållande till samtiden som funnits någonstans utanför hans skrivarlya.
Det är inte svårt att hitta återkommande perspektiv och förhållningssätt. Ofta är huvudpersonen på något vis av avskild från världen, sen kan han vara en resenär som inte kommer med flyget hem, en astronaut långt ute i rymden, eller som i Ängeln Esmeralda - som också fått ge namn åt boken - en djupt troende nunna verksam i ett av New Yorks slumområden.
Inte sällan utspelar sig novellen i anslutning till en katastrof. Just avståndet, och att katastrofen får vardagen att rämna, gör att berättaren ser eller förstår något viktigt. Själva perspektivet för lätt tanken till författarens egen position, där hans utanförskap är det som ger honom skarp och genomskådande blick. Ett viktigt tema är de olika gestalternas tvistande om sina skilda ståndpunkter, deras förhållande till normen eller till traditionen om man så vill.
Det går också att läsa boken som en slags indirekt exposé över de senare decenniernas olika rädslor och hotbilder. Från kalla kriget och fruktan för ett tredje världskrig till 2000-talets fixering vid terrorism. Läst på det viset blir det bärande temat olika ståndpunkter och olika tolkningar av världen högst begripligt. DeLillo är väl medveten om faran i att intoleransen sällan har varit större än i vår tid.
