Feministmanifest med klös och skratt
BOK SJÄLVBIOGRAFISKT: En strävsam Kvinna
Konsten att vara Kvinna
Översättning: Molle Kanmert Sjölander
(Albert Bonniers Förlag)
Det är klös, skratt och djävlar anamma i den brittiska krönikören Caitlin Morans självbiografiska bok Konsten att vara Kvinna. Feministiskt manifest kallas den, men på slutsidan deklarerar Moran att det egentligen inte är kvinna utan bara en strävsam, hederlig, anständigt behandlad människa som hon vill vara.
Hon har följt superfeministen Germaine Greers uppmaning till alla kvinnor att smaka på sitt mensblod (ja, visst är det heläckligt!) men gjort det med en klackspark. Istället går hon med full energi lös på vår tids alla påhitt kring kvinnokroppen: Hårborttagning, botox och silikon, stringtrosor, skyhöga stilettklackar och så vidare. Om jag nånsin får för mig att kandidera till parlamentet blir det med kampanjen ´Rejäla underbyxor åt alla kvinnor´, deklarerar hon.
Caitlin Moran föddes 1975 som första barn i en arbetarfamilj. Vartannat år fick hon ett syskon. Snart var de åtta. Som 13-åring vägde hon 82 kilo, mobbades men teg om det hemma. Sexton år gammal blev hon journalist på musiktidningen Melody Maker i London. Då hade hon redan skrivit sin första roman och börjat tappa vikt.
Numera är hon sedan länge en viktig röst i The Times med sina krönikor och tv-recensioner, som dragit på sig priser. Också Konsten att vara Kvinna prisbelönades när den kom ut i England. Den blev Galaxy Book of Year 2011. Vuxenblivande, kärlek, barnafödslar och moderskap finns med i boken. Där beskriver Moran också hur hon beslöt sig för abort, sedan hon fött två döttrar, och hur denna abort inte efterlämnat minsta spår av ruelse.
Hon skriver om det höga pris kvinnor som Kleopatra, Jeanne d´Arc, Frida Kahlo, Sylvia Plath och Dorothy Parker fått betala när de i en annan tid än vår gjorde sig synliga. Dorothy Parker utser hon till den första kvinna som lyckats vara rolig, där hon satt med sitt läppstift och sina cigaretter och sin bländande, rakbladsvassa förtvivlan.
Med krönikörens uppsluppna tonfall tar sig Moran an det djupt allvarliga. Hon hävdar att kvinnliga förebilder skapas i kändispressen och frågar: är det verkligen ´reportage´ och ´diskussioner?´ Eller är det bara världens medier som bär sig åt som skvallerkäringar? Med snabba pennstreck avfärdar hon den så kallade feministikonen Katie Price, också kallad Jordan, som en vars värld bestod blott och bart av henne själv medan Lady Gaga får hennes godkännande.
Konsten att vara Kvinna får tyngd av det faktum att den är ett feministmanifest där författaren betonar att män och kvinnor tillhör samma gäng. Moran vill därför inte att kvinnorna tar över världen, bara att de får sin andel.
