En dödshotad författares monologer om läget i Italien
KULTUR
Kom med mig
Övers. Barbro Andersson och Cecilia Schwartz
Brombergs förlag
;)
Foto: Luca Bruno [Förstora]
Boken Kom med mig börjar med en småputtrig skildring av Roberto Savianos liv efter berömmelsen som följde på utgivningen år 2004 av hans bok Gomorra, som handlar om den italienska maffian.
Gomorra blev en stor litterär och journalistisk framgång för Saviano, men tvingade honom också till ett liv i flykt, med livvakter och ständiga adressbyten. Maffian utfärdade en dödsdom över honom, ett hot han nu ständigt tvingas att leva under. I bokens inledning skriver om hur han efter framgångarna med Gomorra ges nya erbjudanden, bland annat att delta med egna monologer i ett tv-program, Vieni via con me (Kom med mig). Resten av boken består just av dessa texter.
Med hetta talar Saviano om det han kallar en tragedi – dagens Italien. Han skriver också om euforin över sitt programs höga tittarsiffror och det faktum att han får hålla långa monologer inför elva miljoner tv-tittare. Plötsligt säger sig alla vara dina gamla vänner.
Han tackar för solidaritet men klagar över dem som kritiserar honom, de som inte blir inbjudna till programmet och kolleger som inte står ut med att plötsligt hamna i skymundan. Om de välvilliga mailen som tv-tittarna skickat skriver han: ”Jag blev omfamnad och omhuldad av ett mänskligt Italien vars kraft, värdighet och engagemang jag alldeles för länge hade underskattat.” Därpå följer en lista över vad som gör hans liv värt att leva. Sist i listan står det: ”Att efter en dag med namninsamlingar mot mig sätta på datorn och läsa ett mail från min bror som säger: Jag är stolt över dig.”
Sammantaget ger dessa beskrivningar, hur han betraktar kritiska röster som illvilliga och de vänligt inställda som goda, en fadd känsla när man sedan ska läsa monologerna, som man vet är hans personliga åsikter, möjliggjorda just av hans berömmelse. Där ger han sin personliga inställning till allt ifrån dödshjälp (han är för) till åsikter mot att låta delar av landet bilda egna stater (han är emot).
Han gör jämförelser mellan smutskastning och granskning och ger råd om hur man ska agera om man utsätts för det förstnämnda. Han beskriver vad han anser vara skillnaden mellan förtal och skvaller.
Huvudsakligen handlar texterna ändå om det område som han specialiserat sig på: hur maffian styr Italien. Han skriver om byggfusk, de korrumperade italienska valen och handeln med röster, där en röst har ett pris på mellan 20 och 50 euro. Vikten att bekämpa maffian är det han vill förmedla.
Savianos outtröttliga kamp mot korruptionen i Italien är betydelsefull. Han har lyckats nå ut. Intressant är det att läsa om att ‧bokstavligen gå under jorden. Italien är det land i världen som har flest bunkrar – maffians gömställen. Det står om maffiabossar som nästan tappat synen av att leva i mörker, bossar som drar in miljontals euro om dagen men bor under en hönsgård.
I själva verket avgörs hela Italiens öde i dessa bunkrar, skriver Saviano. Italiens ekonomi, vården och politiken är korrumperad. Hela restaurangbranschen, leveranserna till livsmedelsbranschen, avfallsbranschen och narkotikahandeln, kontrolleras av kriminella organisationer.
I en text beskrivs Lombardiet som regionen med högst andel kriminella investeringar i Europa. Det står om dolda mikrofoner, om hur maffiabossar forslas till maffiamöten via olika färdvägar, om täckta fönster där borden ställs i hästsko för uppsiktens skull. Det är som att hamna rakt in i tv-serien Sopranos, bara det att det här är verkligheten.
