Bylocks sista klassiker
KULTUR: Sätter punkt
Efter 29 böcker sätter Maj Bylock punkt för serien Äventyrsklassiker.
Publicerad: 2008-10-22 11:45
;)
Maj Bylock
Foto: Mikael Lindblom/NWT arkiv [Förstora]
Foto: Mikael Lindblom/NWT arkiv [Förstora]
Under flera år har unga läsare och även äldre och läsovana bokvänner fått ta del av starkt bearbetade kortversioner av en del mycket kända verk. Bland dem finns Herman Melvilles ”Moby Dick” och Jonathan Swifts ”Gullivers resor”. Men också andra och – i originalversionerna – betydligt mer lättillgångliga böcker: Jules Vernes mest kända romaner, ett par av Robert Louis Stevensons bästa, tre av Mark Twain, ett par romaner av Jack London, äventyr av Edward S. Ellis, ”Den siste mohikanen” av James Fenimore Cooper och andra därtill.
Bokförlaget Rabén och Sjögren avslutar nu serien med två böcker, Anna Sewells hästbok ”Black Beauty” – illustrerad av Stina Wiik – och ”Den flygande holländaren” av Frederick Marryat, med bilder av Nils-Petter Ekwall.
”Den flygande holländaren” är inte en litterär förlaga till Richard Wagners opera. Men både romanen och operan använder sig av i stort sett samma myt och berättelse.
I den av Maj Bylock bearbetade romanen finns ingen glödande och ödesmättad kärlekshistoria mellan man och kvinna. Istället handlar boken om en son som vill rädda sin far, som har drabbats av en förbannelse.
Det är trevligt att Maj Bylocks långa serie avslutas på ett sätt som innebär en litterär nyupptäckt.
Marryat är ju inte en författare som är ständigt aktuell. Hans böcker är fortfarande läsbara och borde ges ut i nya och fullständiga upplagor på svenska. Det gäller ”Barnen i Nya skogen” och – i synnerhet – den skojiga skeppshistorien ”Jakob Ärlig”.
Kanske kan Maj Bylocks bearbetade ”Den flygande holländaren” bidra till ökat intresse och en del press på svenska förlag? Annars får lästörstiga bege sig till biblioteken eller spana efter gamla upplagor i antikvariaten.
Anna Sewells ”Black Beauty” – nästa sista boken i serien Äventyrsklassiker – är en berättelse där hästen själv för ordet.
Kanske kan det avskräcka andra än passionerade hästvänner? Inte nödvändigtvis. Boken, som är en ”minor classic”, är ett starkt inlägg mot illabehandling av djur. Anna Sewell älskade djur, särskilt hästar, men hon ville någonting mer med sin bok än att berätta en vacker historia.
Hon berättade faktiskt en historia som inte alltid är så vacker, en berättelse om grymhet mot försvarslösa djur som används som verktyg för människor istället för att vara varelser värda respekt.
Bokförlaget Rabén och Sjögren avslutar nu serien med två böcker, Anna Sewells hästbok ”Black Beauty” – illustrerad av Stina Wiik – och ”Den flygande holländaren” av Frederick Marryat, med bilder av Nils-Petter Ekwall.
”Den flygande holländaren” är inte en litterär förlaga till Richard Wagners opera. Men både romanen och operan använder sig av i stort sett samma myt och berättelse.
I den av Maj Bylock bearbetade romanen finns ingen glödande och ödesmättad kärlekshistoria mellan man och kvinna. Istället handlar boken om en son som vill rädda sin far, som har drabbats av en förbannelse.
Det är trevligt att Maj Bylocks långa serie avslutas på ett sätt som innebär en litterär nyupptäckt.
Marryat är ju inte en författare som är ständigt aktuell. Hans böcker är fortfarande läsbara och borde ges ut i nya och fullständiga upplagor på svenska. Det gäller ”Barnen i Nya skogen” och – i synnerhet – den skojiga skeppshistorien ”Jakob Ärlig”.
Kanske kan Maj Bylocks bearbetade ”Den flygande holländaren” bidra till ökat intresse och en del press på svenska förlag? Annars får lästörstiga bege sig till biblioteken eller spana efter gamla upplagor i antikvariaten.
Anna Sewells ”Black Beauty” – nästa sista boken i serien Äventyrsklassiker – är en berättelse där hästen själv för ordet.
Kanske kan det avskräcka andra än passionerade hästvänner? Inte nödvändigtvis. Boken, som är en ”minor classic”, är ett starkt inlägg mot illabehandling av djur. Anna Sewell älskade djur, särskilt hästar, men hon ville någonting mer med sin bok än att berätta en vacker historia.
Hon berättade faktiskt en historia som inte alltid är så vacker, en berättelse om grymhet mot försvarslösa djur som används som verktyg för människor istället för att vara varelser värda respekt.
Mats Dahlberg
