Vårkonsert med många ansikten
Kultur
Dirigent och solist: Mats Rondin
Sundstaaulan, Karlstad
Cellisten och dirigenten Mats Rondin uppträder på programmet till Vårkonserten med ett delat ansikte. Det symboliserar, åtminstone, två saker: Konserten är ömsom dramatiskt mörk och ömsom soligt skir, något som påminner om figuren Two Face i filmen Batman, regisserad av Tim Burton som inspirerat en av kvällens tonsättare. Dels om att Mats Rondin faktiskt framträder både som cellist och dirigent – samtidigt.
Vårkonserten börjar, precis som vårens första ljusgröna lövsprickning, mjukt och melodiskt med schweizaren Schoecks Sommernacht till enbart stråkinstrument. I det skira och finstämda spritter det till av lite intensivare menuettpartier man vill dansa till över vitsippsängar. Och nog kan man utläsa en historia i stämningen, om än inte den som avses av kompositören. Verket har en romantisk värme som lätt sätter igång den egna fantasin.
Med samtida finske Sallinen ökar tempot på sommarnatten i Don Juan Quixote. Inför verket byter Mats Rondin taktpinnen mot stråken och dirigerar med cellon redo. Här finns mycket humor och glädje och redan i inledningen hörs fniss från bänkraderna, som snart ska övergå i skratt. Rondin är en utmärkt solocellist som verkligen adderar energi samtidigt som han visar skådespelartalanger i ett verk som hela tiden byter karaktär, från frenetiskt danstempo till sömnig mystik, via minimalism och surt gnällande innan det tar tvärslut.
Efter pausen är det så dags för Karlstadbördiga Albert Schnelzers verk A freak in Burbank, inspirerat av Tim Burton och Haydn. Blås och slagverk fyller ut Sinfoniettan i ett verk präglat av oroligheter. Det surrar, drillar och fladdrar och bakom varje strof tycks dramatiken lura till ideliga starka crescendon. Ett intensivt stycke som blivit oerhört populärt i Sverige. Men det här är första gången kompositören själv hör det spelas på hemmaplan och han hoppar efteråt upp och kramar om dirigent Rondin, till synes mycket nöjd och rörd.
Vårkonserten avslutas med Mozarts soliga 39:a. Personligen hade jag hört mer av både Schnelzer och Sallinen, och sett mer av komikern Mats Rondin. Samtidigt förstår jag tanken med att avsluta med detta romantiska drama.
Sinfoniettan bjuder på två leende klarinettister efter menuetten med trio, och det är precis vad man gör efter Mozarts symfoni – ler. Skratten och djupet gav musikaliskt förförande Don Rondin, som han nog får kallas efter denna kväll, som delar ut energiska luftslag i finalen.
