När havregrynen byggde Väse
KULTUR
Företaget, som kallades för Grynverket, tillverkade havregryn.
Havregrynen kokades till gröt och bidrog till en växande svensk nations välfärd.
Men under 1950-talet mötte havregrynen konkurrens från en amerikansk nyhet, corn flakes.
Bara några år senare lades Wäse Grynverk ner.
;)
Foto: Mats Dahlberg [Förstora]
;)
;)
;)
;)
Foto: ur släkten Hidéns arkiv [Förstora]
Nu finns det en bok om fabriken som tillverkade havregryn. Boken heter Entreprenörerna och har skrivits av Bo Hidén.
Vem skulle annars ha skrivit boken? Bo Hidéns farfar startade fabriken och hans far utvecklade den.
Och hade konjunkturerna för havrergryn varit bättre på 50-talet kanske just Bo Hidén och hans bröder hade drivit företaget vidare.
Men 1960 såldes och avvecklades produktionen. Idag finns inga fysiska minnen kvar av anläggningen. Allt är rivet.
Att Bo Hidén, universitetsman och politiker (M), har skrivit boken beror alltså på att hans far och farfar stod bakom verksamheten.
Och att han själv har kunskaperna, intresset och möjligheterna att gräva i arkiven.
Ändå är inte boken skriven enbart för att berätta om - som det står på omslaget - ”en spännande affärsidé”.
Bo Hidén vill med exemplet från sin barndoms Väse visa hur stora
delar av Sverige byggdes upp under 1900-talet.
Berättelsen om Grynverket i Väse är också - skriver han - ”berättelsen om landsbygdens industrialisering och utveckling mot dagens samhälle”.
Frans Hidén, författarens farfar, och hans kompanjon Erik Welin insåg - enkelt uttryckt - att förädling av havre var en god affärsidé.
Havregryn var dock inte den enda produkt som det satsades på i Väse. I början och många år ingick virkes - och sågverksproduktion i företagets verksamhet.
Eftersom järnväg dragits genom trakten - och Väse en station - fanns goda transportmöjligheter.
Leverantörer av bland annat spannmål fanns det gott om; Väse med omland var och är alltjämt en jordbrukarbygd.
I boken Entreprenörerna ger Bo Hídén en helt nödvändig historisk, demografisk, social och ekonomisk bakgrund till berättelsen om hur Grynverket etablerades och blev en stor och rikskänd producent av havregryn.
Järnvägen, som nådde Väse på 1860-talet, var det
avgörande viktiga. Ny teknik - bland annat hämtad från USA - bidrog till att
göra fabrikens lönsam.
Och verksamhetens lönsamhet gjorde att samhället Väse växte och utvecklades. Företaget anställde folk, samhällsservice - exempelvis skolor - etablerades och Grynverkets produktion ledde till att småföretagare och hantverkare kom till orten.
Produktionen av havregryn bidrog starkt till att det skapades en lokal arbetsmarknad.
Under några årtionden var Grynverket ett välfungerande och ganska framgångsrikt företag.
Förändringens vindar började blåsa efter Andra världskrigets slut (1945), när världsmarknaderna åter öppnades och en ny tids matvanor förändrades.
Havregrynen förknippades med en äldre svensk matkultur.
Nyheter som corn flakes och olika former av snabbt tillagade risrätter blev nyheterna på frukostborden.
Efter diverse överväganden inom familjen Hidén och olika
beräkningar såldes företaget och dess varumärken 1960.
Kvar fanns byggnaderna i Väse, bland annat en silo och kvarnbyggnader. Vid mitten av 70-talet revs dessa och försäljningen av rivningsmaterialet inbringade 500 kronor, ett belopp som Bo Hidén beskriver med en underbar formulering som - ”en vemodig summa”.
Hur många svenska företag bidrog likt Grynverket i Väse till sin bygds utveckling under 1900-talets första hälft? Svaret är lätt att ge: Tusentals.
Utan dessa tusentals små - och medelstora företag hade ett svensk välfärdssamhälle aldrig kunnat byggas.
