;)
;){kind=small}
Som motkraft till förnekelse och glömska är Art Spiegelmans ”Maus” viktig.
”Maus” bygger på Art Spiegelmans fars levnadshistoria, framför allt det fadern, Vladek, upplevde som förföljd jude i nazisternas Europa.
Den långa och tecknade berättelsen handlar också om sonens försök att förstå det som verkligen kan vara svårt att fatta med förnuftet:
All denna välorganiserade mordlust hos ett folk, som gripits av den sortens masspsykos som kallas nazism och antisemitism.
I den tecknade seriens form presenteras judarna som möss - därav bokensn titel - och de tyska lägervakterna och plågarna framställs som katter.
Andra är grisar. Eller svin.
Serieböckerna om Vladek och hans historia gavs ut under några år på 80-talet och i början av 90-talet.
Ursprungsversionen publicerades till vissa delar i tidskriften RAW, startad av Spiegelman och hans hustru Francoise Mouly år 1980.
”Maus” blev en mycket stor framgång, vissa kritiska röster
tystnade ganska snabbt: Kombinationen seriestrippar och 1900-talets
fruktansvärde Förintelse kunde kombineras på ett seriöst och konstbnärligt
fullgott sätt.
Art Spiegelman skapade med ”Maus” en oförglömlig och mycket prisbelönad serie, som tillhör de där verken man bör läsa om man vill få en uppfattning om Förintelsen.
Visserligen finns det många böcker om det systematiska mordet på sex miljoner europeiska judar.
Den som söker kunskap om Förintelsen och de tyska dödslägren behöver inte gräva alltför djupt i arkiv och bibliotek.
Men Spiegelmans ”Maus” är någonting så originell att den överträffar mycket med sin kraft. Just kombinationen serieteckningar och det fasansfulla är det som drabbar så hårt.
”Maus” finns nu i en samlad utgåva. Ett mycket välkommet
bidrag till litteraturen om Förintelsen, och en bok som bör och
uppenbarligen skall spridas bland yngre.
Nyutgivningen sker i tidsmässig närhet av nästa riksdagsval. I sitt fina efterord skriver Astrid Trotzig att ”Maus” inte nödvändigtvis ska användas som ”skrämselpropaganda mot Sverigedemokraterna, antisemitism eller revisionism,”.
Men hon tillägger också det viktiga: Ibland är minnet alltför kort.
Och när minnet är ”kort” blir stölden av skylten över ingången till Auschwitz möjliog.
Liksom förnekelsen av detta att miljontals judar, romer, handikappade, mördades därför att de ansågs inte passa in i det planerade tusenåriga riket.
Ett tusenårsrike som varade i drygt ett dussin år men vars verkningar vi fortfarande lever med.
– 
