Selmas samlade vrede i teatermonolog
KULTUR
Kanske det är en dag eller en kväll i början av 20-talet.
Den kraftiga kvinnan med det i knut uppsatta grå håret står i sitt arbetsrum: Skrivbord, pennor, bläckhorn, papper.
Hon är i 60-årsåldern och berömd.
Hon är Selma Lagerlöf och nu minns hon sin avlägsne släkting Gustaf Fröding, död sedan ett årtionde men ständigt levande.
Han är ständigt levande i Selma Lagerlöfs minne och drömmar.
Den kraftiga kvinnan med det i knut uppsatta grå håret står i sitt arbetsrum: Skrivbord, pennor, bläckhorn, papper.
Hon är i 60-årsåldern och berömd.
Hon är Selma Lagerlöf och nu minns hon sin avlägsne släkting Gustaf Fröding, död sedan ett årtionde men ständigt levande.
Han är ständigt levande i Selma Lagerlöfs minne och drömmar.
Publicerad: 2008-08-15 06:30 | Uppdaterad: 2008-09-18 13:53
;)
I Margareta Skantzes pjäs ”Selmas samlade vrede” håller Carina Ekman en nästan obruten monolog. Vissångaren Johan Fälts sång och gitarrmusik, speciellt skapad för denna pjäs, hjälper till att bära monologen och Selmas dans [Förstora]
;)
Hon heter Carina Ekman, hon som gått in i rollen som Selma Lagerlöf. Carina Ekman är ingen värmländsk okändis. Hon är tvärtom en teaterns veteran, som skådespelare och som regissör.
Men denna gång, med start på söndag kväll i det gamla magasinet vid Alsters herrgård, är hon enbart skådespelare.
Det är hennes bror som instruerar och regisserar, Leif Persson, till vardags länsteaterkonsulent och även han med stor erfarenhet från värmländska teaterscener.
Pjäsen heter ”Selmas samlade vrede”. Det samlade vredesutbrottet pågår i en dryg timme och ska spelas på Alster, i Karlskrona, Göteborg och Falun. Region Värmland skjuter till pengar. Men det tillskottet täcker inte kostnaderna i sin helhet. Privata sponsorer är med om att stötta.
– Vi gör inte detta för att tjäna pengar, säger Carina Ekman som efter en svischande dans på scengolvet nu har klivit ur Selmarollen, behållit Elisa Ifergans mask och kostymering och nu tillsammans med sin regissör och bror Leif Persson lägger ut texten om pjäsen.
Det behöver nog inte sägas att teaterprojekt som detta knappast leder till guldregn över de inblandade.
Eller kanske det behöver sägas och upprepas, gång på gång?
Fröding
Pjäsens författare är Margareta Skantze och ”Selmas samlade vrede” skildrar en 60-årig litterär berömdhet som ser tillbaka på sitt liv.
I synnerhet tänker hon på Fröding, han som välvilligt recenserade ”Gösta Berlings saga” när den debutboken utkom 1891.
Selma mötte honom kort vid något tillfälle. Hon tyckte att han var skön som den engelske poeten Lord Byron.
Var hon förälskad i honom?
I så fall finns det i hennes tillbakablickande tankar ett inslag av sorg. Fröding har varit död i tio år när Margareta Skantzes Selma Lagerlöf håller sin nästan obrutna monolog. En monolog som bärs inte bara av Carina Ekmans utspel utan också av vissångaren Johan Fälts sång och gitarrmusik, speciellt skapad för denna pjäs.
– Jag har tonsatt texter av Selma, dagboksanteckningar, och musiken är till för att ilustrera hennes tankar, berättar Johan Fält, som häromåret spelade med i Harold Pinters ”Bedrägeri”, uppsatt av Värmlandsteatern i det gamla magasinet vid Alsters herrgård.
Även en dikt av Fröding, ”Kärleksvisa”, finns med i pjäsen, men inte i vissångaren Torgny Björks kända version utan i en splitter ny av just Johan Fält.
Har längtat
Vissångaren Johan Fält är en fjärddel av den nya teatergrupp, Teater Dos, som med Margareta Skantzes Selma-pjäs gör debut.
Carina Ekman och Leif Persson är förstås med i gruppen.
Den fjärde personen är Bepa Hedåsen. Hon är producent och allt-i-allo, ett hårt arbete med tanke på att det bland annat gäller gäller att hålla en supertajt budget.
Teater Dos är resultatet av en återkommande känsla, förklarar regissören Leif Persson:
– Både Carina och jag har länge känt en stark längtan tillbaka till scenen...
Det har inte alls varit särskilt svårt att regissera sin egen syster.
– Det har varit som jag trodde, säger Leif Persson med ett kort skratt, det var en utmaning. Men inte svårt. Egentligen kan man nog vara lite mer ifrågasättande som regissör om den man regisserar är ett syskon.
Från båda sidor törs man släppa loss känslor på ett tydligare sätt.
– Det har fördjupat vårt arbete, det har underlättat vår jakt på sannhet, menar Leif Persson.
Kontroversiell
Margareta Skantze var förförra året en av Finlands mest spelade dramatiker. I vissa läger också en kontroversiell pjäsförfattare. Många fanns det som kände ett starkt behov av att ta avstånd från hennes pjäs om evangeliernas Maria Magdalena.
Att ens antyda att hon stod Jesus från Nasaret mycket nära - tänk på Dan Browns ”Da Vinci-koden”! - var att tända debatten.
Och det var vad Margareta Skantze gjorde.
Hon är nu bosatt i Karlskrona och hennes pjäs om Selma Lagerlöf har skapats med i huvudsak två starka drivkrafter.
För det första vill hon ta avstånd från banaliseringen av Selma Lagerlöf som ”sagotant”, ett fenomen skapat under 1890-talet men inte alls utrensat drygt ett hundra år senare.
Margareta Skantze vill med pjäsen också - och här visar hon sig från en mer kopntroversiell sida - rensa bort diverse klichéer om Selma Lagerlöf som ”gayikon”, det vill säga, en sorts lesbisk förgrundsgestalt. Selma Lagerlöfs kärleksliv har de senaste årtiondena i allt större utsträckning blivit ett kärt ämne för mer eller mindre djuplodande forskning.
Jämförs med Fjodor
Vissa anser att hon faktiskt var lesbisk. Under sitt långa liv levde hon ju med flera kvinnor...
Andra avfärdar detta som nonsens, i varje fall som en alltför ytlig och ointressant psykologisk bild av författaren.
Något ställningstagande i frågan görs inte av Teater Dos.
Eller? Gustaf Fröding finns ju närvarande i hennes monolog, kanske som en kärleksgestalt.
För Leif Persson har arbetet inneburit att bilden av Selma Lagerlöf har förändrats. Till det bättre!
– Ska jag vara helt ärlig, säger han, så har jag tidigare aldrig tyckt om Selma...
Men han har i likhet med många som delat tveksamheten kommit till insikt.
Idag är Leif Persson beredd att tala om den psykologiskt mycket klarsynta berättaren på Mårbacka i samma andetag som han nämner...Dostojevskij.
MATS DAHLBERG
Men denna gång, med start på söndag kväll i det gamla magasinet vid Alsters herrgård, är hon enbart skådespelare.
Det är hennes bror som instruerar och regisserar, Leif Persson, till vardags länsteaterkonsulent och även han med stor erfarenhet från värmländska teaterscener.
Pjäsen heter ”Selmas samlade vrede”. Det samlade vredesutbrottet pågår i en dryg timme och ska spelas på Alster, i Karlskrona, Göteborg och Falun. Region Värmland skjuter till pengar. Men det tillskottet täcker inte kostnaderna i sin helhet. Privata sponsorer är med om att stötta.
– Vi gör inte detta för att tjäna pengar, säger Carina Ekman som efter en svischande dans på scengolvet nu har klivit ur Selmarollen, behållit Elisa Ifergans mask och kostymering och nu tillsammans med sin regissör och bror Leif Persson lägger ut texten om pjäsen.
Det behöver nog inte sägas att teaterprojekt som detta knappast leder till guldregn över de inblandade.
Eller kanske det behöver sägas och upprepas, gång på gång?
Fröding
Pjäsens författare är Margareta Skantze och ”Selmas samlade vrede” skildrar en 60-årig litterär berömdhet som ser tillbaka på sitt liv.I synnerhet tänker hon på Fröding, han som välvilligt recenserade ”Gösta Berlings saga” när den debutboken utkom 1891.
Selma mötte honom kort vid något tillfälle. Hon tyckte att han var skön som den engelske poeten Lord Byron.
Var hon förälskad i honom?
I så fall finns det i hennes tillbakablickande tankar ett inslag av sorg. Fröding har varit död i tio år när Margareta Skantzes Selma Lagerlöf håller sin nästan obrutna monolog. En monolog som bärs inte bara av Carina Ekmans utspel utan också av vissångaren Johan Fälts sång och gitarrmusik, speciellt skapad för denna pjäs.
– Jag har tonsatt texter av Selma, dagboksanteckningar, och musiken är till för att ilustrera hennes tankar, berättar Johan Fält, som häromåret spelade med i Harold Pinters ”Bedrägeri”, uppsatt av Värmlandsteatern i det gamla magasinet vid Alsters herrgård.
Även en dikt av Fröding, ”Kärleksvisa”, finns med i pjäsen, men inte i vissångaren Torgny Björks kända version utan i en splitter ny av just Johan Fält.
Har längtat
Vissångaren Johan Fält är en fjärddel av den nya teatergrupp, Teater Dos, som med Margareta Skantzes Selma-pjäs gör debut.Carina Ekman och Leif Persson är förstås med i gruppen.
Den fjärde personen är Bepa Hedåsen. Hon är producent och allt-i-allo, ett hårt arbete med tanke på att det bland annat gäller gäller att hålla en supertajt budget.
Teater Dos är resultatet av en återkommande känsla, förklarar regissören Leif Persson:
– Både Carina och jag har länge känt en stark längtan tillbaka till scenen...
Det har inte alls varit särskilt svårt att regissera sin egen syster.
– Det har varit som jag trodde, säger Leif Persson med ett kort skratt, det var en utmaning. Men inte svårt. Egentligen kan man nog vara lite mer ifrågasättande som regissör om den man regisserar är ett syskon.
Från båda sidor törs man släppa loss känslor på ett tydligare sätt.
– Det har fördjupat vårt arbete, det har underlättat vår jakt på sannhet, menar Leif Persson.
Kontroversiell
Margareta Skantze var förförra året en av Finlands mest spelade dramatiker. I vissa läger också en kontroversiell pjäsförfattare. Många fanns det som kände ett starkt behov av att ta avstånd från hennes pjäs om evangeliernas Maria Magdalena.Att ens antyda att hon stod Jesus från Nasaret mycket nära - tänk på Dan Browns ”Da Vinci-koden”! - var att tända debatten.
Och det var vad Margareta Skantze gjorde.
Hon är nu bosatt i Karlskrona och hennes pjäs om Selma Lagerlöf har skapats med i huvudsak två starka drivkrafter.
För det första vill hon ta avstånd från banaliseringen av Selma Lagerlöf som ”sagotant”, ett fenomen skapat under 1890-talet men inte alls utrensat drygt ett hundra år senare.
Margareta Skantze vill med pjäsen också - och här visar hon sig från en mer kopntroversiell sida - rensa bort diverse klichéer om Selma Lagerlöf som ”gayikon”, det vill säga, en sorts lesbisk förgrundsgestalt. Selma Lagerlöfs kärleksliv har de senaste årtiondena i allt större utsträckning blivit ett kärt ämne för mer eller mindre djuplodande forskning.
Jämförs med Fjodor
Vissa anser att hon faktiskt var lesbisk. Under sitt långa liv levde hon ju med flera kvinnor...Andra avfärdar detta som nonsens, i varje fall som en alltför ytlig och ointressant psykologisk bild av författaren.
Något ställningstagande i frågan görs inte av Teater Dos.
Eller? Gustaf Fröding finns ju närvarande i hennes monolog, kanske som en kärleksgestalt.
För Leif Persson har arbetet inneburit att bilden av Selma Lagerlöf har förändrats. Till det bättre!
– Ska jag vara helt ärlig, säger han, så har jag tidigare aldrig tyckt om Selma...
Men han har i likhet med många som delat tveksamheten kommit till insikt.
Idag är Leif Persson beredd att tala om den psykologiskt mycket klarsynta berättaren på Mårbacka i samma andetag som han nämner...Dostojevskij.
MATS DAHLBERG
Nöjen & evenemang
Kristinehamn: Ölme Diversehandel & Kafé
