Proust minns sitt Combray som seriealbum
KULTUR
Han gick sällan ut. Han levde på ärvda pengar. Han led av svår astma i en tid utan dagens astmasprayer.
I rummet med korkväggar försökte Marcel Proust, trots sjukdom, att slutföra ett av 1900-talets största verk, ”På spaning efter den tid som flytt”.
;)
;)
;)
Denna mästerliga uppvisning av gott minne tillhör de litterära verk, som många talar om med få har läst till dess slutpunkt.
Verket utgavs i sju delar (åren 1913-27) och finns i sin helhet översatt av akademiledamoten Gunnel Vallquist.
Det är hennes svenska översättning, som ligger till grund för de korta textbitarna i ett ovanligt seriealbum:
”På spaning efter den tid som flytt”. Albumets undertitel är densamma som titeln på del 1 i Prousts svit: ”Combray”.
Seriealbumet är tecknat av fransmannen Stéphane Heuet. Han har också bearbetat texten, hela den enorma textmassan.
Detta är nämligen det första i en längre serie album. Det svenska förlaget, Agerings bokförlag i Höör, planerar att ge ut de fem album, som Stéphane Heuet hittills har hunnit med.
Efter de fem redan publicerade delarna planeras ytterligare tolv album!
Två nya delar
Nästa år kommer på svenska två nya delar, båda bearbetningar av Prousts ”I skuggan av unga flickor i blom”.
Får det svenska förlaget den nödvändiga publiken, då finns nog möjligheten att samtliga sjutton delar i Proust-serien finns på svenska om några år.
Och det skulle vara något att se fram emot; redan del 1 ger mersmak.
Seriealbumet ”Combray” gör visserligen inte Prousts språk rättvisa. Vid läsningen av albumet påminns man om vad poeten Harry Martinson sade till sin skaldekollega Erik Lindegren, när denne förvandlat Martinsons epos ”Aniara” till ett kortfattat operalibretto: ”Du har gjort en buljongtärning av en oxe!”
Djärvt språk
Språkligt sett har Stéphane Heuet komprimerat Proustsvitens första och mycket berömda bok på ett hisnande djärvt sätt; detta ligger i denna specialgenres natur. Många minns ju tidningsserien Illustrerade Klassiker. I den fanns serieversionen av både Melvilles mastodontverk ”Moby Dick” och Shakespeares tragedi om en viss dansk prins.
Men just djärvheten – eller om man så vill: det konstnärligt vanvettiga – att förvandla Marcel Prousts hjord av oxar till några buljongtärningar, ja, det fascinerar och roar.
Seriealbumens styrka är förstås bilderna, vackra bilder, enkla och stiliserade, men alldeles säkert skapade först efter ingående studier av dåtidens klädmode, möbelstilar, levnadsvanor.
Ovärderlig hjälp har Heuet naturligtvis haft av närläsningen av Proust text, ett veritabelt kosmos av detaljer, referenses hit och dit, genialiska infall, iakttagelser.
Och så detta allomfattande goda minne, som var ett av Prousts särdrag.
I den första delen – ”Combray” – förs läsaren av berättaren, Proust, tillbaka i tiden, till Combray, en fiktiv plats skapade av minnesfragment av Auteuil och barndomens by Illiers.
I ”Combray” möter man många av de flera tusen gestalter, som dyker upp i den totalt 3200 sidor långa boksviten.
Många efterlämnar djupa intryck.
Madeleinekakan
Men det är en sak som mer än någonting annat hos Proust ingått i det allmännas språkbruk och minnesbank: Detta om madeleinekakan.
Vid en punkt i tiden bjuds Proust på lindblomste av sin älskade mamma. Te av lindblom och madeleinekaka, en enkel och snäckformad liten kaka lika god som den är lätt att baka.
Berättaren smular en bit kaka i en sked med te och för skeden till munnen. Han erfar en stark men svårförklarad glädje, en lustfylld glädje. Han minns något...
Plötsligt står minnet klart för honom. Hans minns sin barndom i Combray, minnet vecklas ut som japanska pappersblommor som lagts i en skål med vatten.
Och detta storverk av Proust – ”Á la recherche du temps perdu”, ett av världens viktigaste litterära arbeten – handlar om Minnet och Minnen.
Första delen av boksviten, ”Combray”, kräver några veckor av läsning. Seriealbumet tar någon timme.
Men vill man ha lite extra roligt så har detta franska seriealbum en hel del att ge.
