Selma Lagerlöfs första år blir stiliserad serie
KULTUR
Om hon bara hade kunnat ana...
Men Selma Lagerlöfs genomskådande fantasi och intellekt hade aldrig räckt till för detta:
Ett seriealbum om hennes första år, tiden då skrönor och ett rikt inre liv skapade grogrunden för en världsförfattare.
Men Selma Lagerlöfs genomskådande fantasi och intellekt hade aldrig räckt till för detta:
Ett seriealbum om hennes första år, tiden då skrönor och ett rikt inre liv skapade grogrunden för en världsförfattare.
Publicerad: 2008-05-17 06:30 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:35
;)
Så här ser den ut, serien om Lill-Selma på Mårbacka av Maria Bergström och Emily Ryan. [Förstora]
Lill-Selma på Mårbacka av Maria Bergström (text) och Emily Ryan (bilder) heter albumet.
Det är baserat på Selma Lagerlöfs Mårbackatrilogi, som inleds med Ett barns memoarer. Albumet är producerat av KulturPoolen i Falun, den stad där Selma Lagerlöf bodde länge och skrev mycket.
Att albumet kunnat produceras över huvud taget är tack vare bidrag från bland andra Mårbackastiftelsen, och bildberättelsen om Lill-Selmas uppväxt ges ut även på engelska och tyska.
Albumets första bildsida är mycket suggestiv; snön yr över Östra Emterviks socken, månen lyser över snöhöljda granar, vargar ylar och drar sig mot byarna. Genom snön kommer en gråklädd kvinna gående, Moster Wennervik, kallad till Mårbacka för att spå framtiden för ett nyfött barn, ett flickebarn.
Mycket väntar det lilla barnet, menar sierskan som ser i korten. Flickan kommer att vara sjuklig men hon kommer inte att ägna sig åt hushållsarbete. I stället kommer hon att ”få mycket med papper och böcker att göra!”
Hon blir också gift med en fattig präst. Tror farmor. Men spåtanten vet bättre: ”Hon blir aldrig gift.”
Nej, hon gifte sig aldrig, Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf.
Men för evigt bunden till en fattig präst blev hon ju, Gösta Berling.
Det är ett mycket stiliserat album, med rena färger och ingen stor mängd detaljer.
Miljöerna är lätta att känna igen, Mårbacka så som det möter oss på gamla bilder från tiden före ombyggnaden. Mårbacka också i dag, eller så som Mårbacka började att se ut när ägarinnan inlett förändringen. En förändring som nog hade sina tankerötter i faderns, löjtnant Lagerlöfs alkoholdimmiga drömmar.
Pappa Lagerlöfs dystra öde, hans grånande hår och skägg, hans av sprit och nattvak urholkade ansikte, det tillhör det mest dramatiska och sorgliga i albumet.
Sorgens motsats är Lill-Selmas lyckliga insikter om sin kallelse: ”När jag blir stor så ska jag skriva romaner.”
Det är ett vackert album, läsvärt och sevärt och lärorikt.
Stimulerande? Ja, förmodligen. Förhoppningsvis kommer albumet om Lill-Selma som berömd och skrev in sig i världslitteraturen att locka unga läsare att gå vidare, till böckerna, de spännande och vackra, djupt tänkta och fascinerande romanerna.
Det är baserat på Selma Lagerlöfs Mårbackatrilogi, som inleds med Ett barns memoarer. Albumet är producerat av KulturPoolen i Falun, den stad där Selma Lagerlöf bodde länge och skrev mycket.
Att albumet kunnat produceras över huvud taget är tack vare bidrag från bland andra Mårbackastiftelsen, och bildberättelsen om Lill-Selmas uppväxt ges ut även på engelska och tyska.
Albumets första bildsida är mycket suggestiv; snön yr över Östra Emterviks socken, månen lyser över snöhöljda granar, vargar ylar och drar sig mot byarna. Genom snön kommer en gråklädd kvinna gående, Moster Wennervik, kallad till Mårbacka för att spå framtiden för ett nyfött barn, ett flickebarn.
Mycket väntar det lilla barnet, menar sierskan som ser i korten. Flickan kommer att vara sjuklig men hon kommer inte att ägna sig åt hushållsarbete. I stället kommer hon att ”få mycket med papper och böcker att göra!”
Hon blir också gift med en fattig präst. Tror farmor. Men spåtanten vet bättre: ”Hon blir aldrig gift.”
Nej, hon gifte sig aldrig, Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf.
Men för evigt bunden till en fattig präst blev hon ju, Gösta Berling.
Det är ett mycket stiliserat album, med rena färger och ingen stor mängd detaljer.
Miljöerna är lätta att känna igen, Mårbacka så som det möter oss på gamla bilder från tiden före ombyggnaden. Mårbacka också i dag, eller så som Mårbacka började att se ut när ägarinnan inlett förändringen. En förändring som nog hade sina tankerötter i faderns, löjtnant Lagerlöfs alkoholdimmiga drömmar.
Pappa Lagerlöfs dystra öde, hans grånande hår och skägg, hans av sprit och nattvak urholkade ansikte, det tillhör det mest dramatiska och sorgliga i albumet.
Sorgens motsats är Lill-Selmas lyckliga insikter om sin kallelse: ”När jag blir stor så ska jag skriva romaner.”
Det är ett vackert album, läsvärt och sevärt och lärorikt.
Stimulerande? Ja, förmodligen. Förhoppningsvis kommer albumet om Lill-Selma som berömd och skrev in sig i världslitteraturen att locka unga läsare att gå vidare, till böckerna, de spännande och vackra, djupt tänkta och fascinerande romanerna.
MATS DAHLBERG
Nöjen & evenemang
