En motorväg mot det stora äventyret
Tord Lager ställer ut i Karlstad
– Det är ett äventyr. Ett stort äventyr.
En gång var äventyret skrämmande. Nu väcker den stora tomma duken snarare ett begär hos Tord Lager, en lockelse att bringa bilderna han bär till existens.
En gång var äventyret skrämmande. Nu väcker den stora tomma duken snarare ett begär hos Tord Lager, en lockelse att bringa bilderna han bär till existens.
Publicerad: 2008-01-26 10:09 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:13
;)
"En konstnär måste leva en del av sitt liv för att hitta sitt eget språk och uttryck", säger Tord Lager. Nu ser han en mognad i sina bilder.
Foto: Gunilla Rung Klint [Förstora]
Foto: Gunilla Rung Klint [Förstora]
;)
Tord Lager från Göteborg har vernissage i Karlstad i dag.
Foto: Gunilla Rung Klint [Förstora]
Foto: Gunilla Rung Klint [Förstora]
Tord Lager målar intuitivt.
– En tom duk. Inga skisser. Jag ser målningen växa fram.
Och han ser ljuset. Det tänds nästan alltid i hans bilder.
– Jag vill förmedla något positivt, något som inspirerar dig när du ser på bilden.
Färgerna är starka och klara.
Syns det att Tord Lager är från Göteborg? Nja, säger han och lägger huvudet lite grand på sned och kikar på sina stora bilder, njae...
– Det finns ju något som kallas Göteborgskolorism, och jag har ju en viss kolorism men...
Men, Tord Lager har egentligen aldrig sökt någon grupptillhörighet. Kanske var det därför, funderar han, som han blev kvar i den ibland nog så skrämmande tomheten på duken och på arbetsplatsen när många av vännerna från konstskolan Valand gav upp och flydde konsten för en mer ordnad tillvaro.
– Jag har mina kolleger i Göteborg, vi ses ofta på puben, diskuterar, går på vernissage...
Tord Lager ser sitt skapande mogna nu och knytas samman. Gestalterna, kvinnorna som på varje bild träder in i- eller ut ur- det diffusa, han känner igen dem, han anar dem i sina tidigaste verk. Men de var borta ett tag. Väntade ut honom.
– Mot slutet på Valand ville förstås vi unga konstnärer protestera mot den äldre generationen och det vedertagna. Då, det var i slutet av 1960-talet, blev det realism. Men inga solnedgångar, inget vackert, vi skulle visa verkligheten som den såg ut framför oss. Så jag målade motovägar.
– Då kände jag mig mogen att utveckla mitt måleri figurativt, abstarkt. Det hade jag inte klarat av tidigare. Nu ser jag också hur jag gått runt, jag känner igen måleriet som jag en gång började med.
En konstnär måste leva en del av sitt liv innan han eller hon finner sitt eget språk och uttryck, säger Tord Lager. Han tror sig vara där nu. Han ser mognaden i bilderna, men också drivkraften som den var redan när han sa tack men nej till sjömanslivet som präglat släkten på såväl moderns som faderns sida, och gick in på Valand istället.
– Drivkraften att försöka få fram någon form av tidlöst mänskligt uttryck, det handlar om människans existens, att finnas till.
I dag, lördag, har Tord Lager vernissage på Galleri konst i Karlstad, utställningen hänger kvar till den 17 februari.
Gunilla Rung Klint
– En tom duk. Inga skisser. Jag ser målningen växa fram.
Och han ser ljuset. Det tänds nästan alltid i hans bilder.
– Jag vill förmedla något positivt, något som inspirerar dig när du ser på bilden.
Färgerna är starka och klara.
Syns det att Tord Lager är från Göteborg? Nja, säger han och lägger huvudet lite grand på sned och kikar på sina stora bilder, njae...
– Det finns ju något som kallas Göteborgskolorism, och jag har ju en viss kolorism men...
Men, Tord Lager har egentligen aldrig sökt någon grupptillhörighet. Kanske var det därför, funderar han, som han blev kvar i den ibland nog så skrämmande tomheten på duken och på arbetsplatsen när många av vännerna från konstskolan Valand gav upp och flydde konsten för en mer ordnad tillvaro.
Därmed inte
sagt att han saknar vänner att kampera med i konsten.– Jag har mina kolleger i Göteborg, vi ses ofta på puben, diskuterar, går på vernissage...
Tord Lager ser sitt skapande mogna nu och knytas samman. Gestalterna, kvinnorna som på varje bild träder in i- eller ut ur- det diffusa, han känner igen dem, han anar dem i sina tidigaste verk. Men de var borta ett tag. Väntade ut honom.
– Mot slutet på Valand ville förstås vi unga konstnärer protestera mot den äldre generationen och det vedertagna. Då, det var i slutet av 1960-talet, blev det realism. Men inga solnedgångar, inget vackert, vi skulle visa verkligheten som den såg ut framför oss. Så jag målade motovägar.
Vid motorvägens
ände fann Tord Lager landskapen, och vandrade i sådana rätt länge innan de diffusa kvinnogestalterna började dyka upp på dukarna igen.– Då kände jag mig mogen att utveckla mitt måleri figurativt, abstarkt. Det hade jag inte klarat av tidigare. Nu ser jag också hur jag gått runt, jag känner igen måleriet som jag en gång började med.
En konstnär måste leva en del av sitt liv innan han eller hon finner sitt eget språk och uttryck, säger Tord Lager. Han tror sig vara där nu. Han ser mognaden i bilderna, men också drivkraften som den var redan när han sa tack men nej till sjömanslivet som präglat släkten på såväl moderns som faderns sida, och gick in på Valand istället.
– Drivkraften att försöka få fram någon form av tidlöst mänskligt uttryck, det handlar om människans existens, att finnas till.
I dag, lördag, har Tord Lager vernissage på Galleri konst i Karlstad, utställningen hänger kvar till den 17 februari.
Gunilla Rung Klint
Nöjen & evenemang
Arvika: Såguddens Friluftsmuseum
Karlstad: Kulturkoftorna och Värmlands Museum
Sunne: Kolsnäs
Torsby: Graneviks Folketspark
Karlstad: Best Western Hotel Gustaf Fröding
Karlstad: Karlstads Brukshundklubb
Långserud: Esters Café
Sunne: Västanå Teater
Karlstad: Cs Event
Karlstad: Löfbergs Lila Arena
