Boltzius märkligheter i NWT
Följ David Liljemarks serie varje vecka i NWT
På sin pappas sida är den Karlstadsbördige tecknaren David Liljemark släkt med helbrägdagöraren.
Hans farmors farbror hette Fredrik August Boltzius. I folkmun och på värmländsk dialekt kallad ”Bollschuss”.
Hans farmors farbror hette Fredrik August Boltzius. I folkmun och på värmländsk dialekt kallad ”Bollschuss”.
Publicerad: 2008-01-22 08:11 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:12
;)
Karlstadsbördige tecknaren David Liljemark är släkt med helbrägdagöraren och legendaren F.A. Boltzius. Början på Boltzius' karriär startade med att han helade,,--,,ett skavsår! Hans liv har inspirerat David Liljemark till en serie som från och med onsdag publiceras i NWT.
Foto: Mats Dahlberg [Förstora]
Foto: Mats Dahlberg [Förstora]
Släktskap och en allmän nyfikenhet gav David Liljemark en idé:
En tecknad serie om mirakelmannen i Skåre? Ja, varför inte!
Med början i morgon, onsdag, publiceras den komiska, drastiska och mycket underhållande serien på kultursidorna i NWT.
Då alldeles bortsett från att han inom familjekretsen ofta hörde talas om den berömde, i vissa kretsar inte särskilt välsedde, undergöraren i Skåre.
I Skåre utanför Karlstad finns Boltzius' hem bevarat och förvandlat till ett intressant museum.
Äreminnet över den legendariske mannen med uppfattningen att tron botar alla sjukdomar, det äreminnet var ett oundvikligt utflyktsmål för scoutpatrullen.
Ungefär då lades grunden till det som häromåret blev början på serien om F.A. Boltzius och hans märkliga gärningar.
– Boken gavs ut år 1888, när Boltzius stod på höjdpunkten av sin berömmelse, och det är en bra mycket bättre bok än flera andra Boltzius-biografier, säger David Liljemark. Andra som skrev om Boltzius var helt uppslukade av tron på honom.
Dessa som skrev om mirakelmannen hade verkligen ”troa”, en förutsättning, enligt Boltzius, för att avhuggna lemmar skulle växa ut igen, cancer skulle botas och klena nerver bli starka och funktionsdugliga: ”Troa!”
När en och annan skröplig piggnade till, berodde detta i hög grad på så kallad placeboeffekt och var resultatet av den karismatiske ”Bôllschuss”' närmast hypnotiska inverkan på de stackars tillresta patienterna.
David Liljemarks serie tar upp en hel del av denna tragik: Halta och lytta, sjuka med smärtor, inbillat sjuka...
Men det tragiska – mänskligt lidande i en tid utan nämnvärd sjukvård – blandas med svart komik: Gapskratten hänger hela tiden i luften. I synnerhet hos den som kan högläsa pratbubblorna på värmländska.
Vettiga personer – Boltzius saknade inte kritiker – insåg det bisarra i många av påståendena om mirakelmannen i Skåre.
De avfärdade – på goda grunder – att en person under ett besök hos Boltzius fått... ett nytt struphuvud!
– I själva verket härörde den skrönan från att någon hade glömt en lösgom i Skåre, berättar David Liljemark.
Som under intervjun skjuter in repliker – auitentiska? – av Boltzius och gör det på den dialekt han själv är uppväxt med, Karlstadsdialekt, Skårevarianten.
– Vissa tider, säger David Liljemark, då fanns det inte en tidning som inte skrev om honom.
Boltzius var en kändis.
Han ansågs av många ha undergörande krafter, krafter så starka att det räckte med att de sjuka fick sig tillsända en svetteduk från Boltzius: En sorts relik från Skåre...
Men självfallet var han en bluff.
– Ja, men han hade goda avsikter, betonar David Liljemark. Visserligen var han ute och cyklade när det gällde sjukdomar och hur de botas. Men samtidigt som han levde i sin lilla värld och såg underverk överallt så var han nog en ganska snäll person. Givmild också.
En person med Boltzius' lite skräckinjagande och starka utstrålning hade inte svårt att bli trodd av människor, som var desperata på grund av sjukdomar och handikapp som då, före all effektivare hälsovård och antibiotika, kunde botas.
Inte konstigt då, att tåget till Skåre ibland släppte av hundratals hjälpsökande. Hundratals!
Till detta kom att Boltzius även var verksam i Stockholm, bland samhällets högsta toppar, där psykosomatiska åkommor kanske försvann när den märklige undergöran från Värmland kom med ordflöde och bibel.
Han hade en tid av supande och själsångest stark nog att bli ansedd som ”suicidal”, det vill säga självmordsbenägen.
Han ärvde sin fars gård, misskötte affärerna, gick i konkurs, blev omyndigförklarad och tog till slut sin tillflykt till Herren.
Insikten att han ägde undergörande krafter drabbades han av på 1870-talet.
Vid ett tillfälle lyckades han att med besvärjelser och böner läka sitt eget skavsår.
Han var inte sen att inse de möjligheter som öppnade sig.
Och vilka möjligheter..!
Ryktet om hans sällsamma förmåga spred sig snabbt. Människor som gett upp och betraktade Boltzius som en sista utväg ur lidandet sökte upp honom. Och de mötte en barsk man, en naturkraft, en person helt övertygad om att tron botar. Det var också detta som Boltzius trumfade in i de arma själarna: ”Har ni troa så..!”
Boltzius levde till 1910.
De sista åren var allmänhetens intresse för honom inte särskilt stort. Inte i Sverige. Däremot i Norge.
Men höjdpunkten på sin märkliga karriär upplevde han under 1880-talet.
Serien är i viss mån en sorts förövning av David Liljemark, som planerar att ge ut en bok om Boltzius.
Det projektet är bakgrunden till att han söker material – brev, anteckningar och dylikt – som kan fördjupa bilden av mannen i Skåre.
Den som har sådant material kan skriva några rader till tecknaren under adressen: Skebokvarnsvägen 39, 124 33 Bandhagen.
Slutligen, hur kan man på ett kort och enkelt sätt karakterisera Boltzius?
– Han var en man i avsaknad av tvivel. Det centrala i honom var att han aldrig tvivlade, säger david Liljemark.
Det var också det karaktärsdrag som gav Boltzius makt över själarna.
Han tvivlade inte.
Han hade ”troa”.
Mats Dahlberg
En tecknad serie om mirakelmannen i Skåre? Ja, varför inte!
Med början i morgon, onsdag, publiceras den komiska, drastiska och mycket underhållande serien på kultursidorna i NWT.
Redan som
liten scout kom David Liljemark i direkt beröring med Boltzius.Då alldeles bortsett från att han inom familjekretsen ofta hörde talas om den berömde, i vissa kretsar inte särskilt välsedde, undergöraren i Skåre.
I Skåre utanför Karlstad finns Boltzius' hem bevarat och förvandlat till ett intressant museum.
Äreminnet över den legendariske mannen med uppfattningen att tron botar alla sjukdomar, det äreminnet var ett oundvikligt utflyktsmål för scoutpatrullen.
Ungefär då lades grunden till det som häromåret blev början på serien om F.A. Boltzius och hans märkliga gärningar.
En starkt
pådrivande faktor i arbetet med serien var prästsonen och läkaren Emil Thorelius' fortfarande mycket läsvärda bok om ”boltzianismen”.– Boken gavs ut år 1888, när Boltzius stod på höjdpunkten av sin berömmelse, och det är en bra mycket bättre bok än flera andra Boltzius-biografier, säger David Liljemark. Andra som skrev om Boltzius var helt uppslukade av tron på honom.
Dessa som skrev om mirakelmannen hade verkligen ”troa”, en förutsättning, enligt Boltzius, för att avhuggna lemmar skulle växa ut igen, cancer skulle botas och klena nerver bli starka och funktionsdugliga: ”Troa!”
Mycket av
det mannen i Skåre utförde i form av ”sjukvård” var naturligtvis ren humbug.När en och annan skröplig piggnade till, berodde detta i hög grad på så kallad placeboeffekt och var resultatet av den karismatiske ”Bôllschuss”' närmast hypnotiska inverkan på de stackars tillresta patienterna.
David Liljemarks serie tar upp en hel del av denna tragik: Halta och lytta, sjuka med smärtor, inbillat sjuka...
Men det tragiska – mänskligt lidande i en tid utan nämnvärd sjukvård – blandas med svart komik: Gapskratten hänger hela tiden i luften. I synnerhet hos den som kan högläsa pratbubblorna på värmländska.
F.A. Boltzius,
född år 1836, bars till höjderna av berömmelse på en ryktesflod utan like.Vettiga personer – Boltzius saknade inte kritiker – insåg det bisarra i många av påståendena om mirakelmannen i Skåre.
De avfärdade – på goda grunder – att en person under ett besök hos Boltzius fått... ett nytt struphuvud!
– I själva verket härörde den skrönan från att någon hade glömt en lösgom i Skåre, berättar David Liljemark.
Som under intervjun skjuter in repliker – auitentiska? – av Boltzius och gör det på den dialekt han själv är uppväxt med, Karlstadsdialekt, Skårevarianten.
Boltzius blev
en dåtidens superkändis. Till och med August Strindberg skrev om honom.– Vissa tider, säger David Liljemark, då fanns det inte en tidning som inte skrev om honom.
Boltzius var en kändis.
Han ansågs av många ha undergörande krafter, krafter så starka att det räckte med att de sjuka fick sig tillsända en svetteduk från Boltzius: En sorts relik från Skåre...
Men självfallet var han en bluff.
– Ja, men han hade goda avsikter, betonar David Liljemark. Visserligen var han ute och cyklade när det gällde sjukdomar och hur de botas. Men samtidigt som han levde i sin lilla värld och såg underverk överallt så var han nog en ganska snäll person. Givmild också.
Folks gudsfruktan
var större än i dessa yttersta dagar, när kyrkorna töms så snabbt att församlingar diskuterar rivning av helgedomarna.En person med Boltzius' lite skräckinjagande och starka utstrålning hade inte svårt att bli trodd av människor, som var desperata på grund av sjukdomar och handikapp som då, före all effektivare hälsovård och antibiotika, kunde botas.
Inte konstigt då, att tåget till Skåre ibland släppte av hundratals hjälpsökande. Hundratals!
Till detta kom att Boltzius även var verksam i Stockholm, bland samhällets högsta toppar, där psykosomatiska åkommor kanske försvann när den märklige undergöran från Värmland kom med ordflöde och bibel.
Fredrik August Boltzius
levde ett milt uttryckt växlingsrikt liv.Han hade en tid av supande och själsångest stark nog att bli ansedd som ”suicidal”, det vill säga självmordsbenägen.
Han ärvde sin fars gård, misskötte affärerna, gick i konkurs, blev omyndigförklarad och tog till slut sin tillflykt till Herren.
Insikten att han ägde undergörande krafter drabbades han av på 1870-talet.
Vid ett tillfälle lyckades han att med besvärjelser och böner läka sitt eget skavsår.
Han var inte sen att inse de möjligheter som öppnade sig.
Och vilka möjligheter..!
Ryktet om hans sällsamma förmåga spred sig snabbt. Människor som gett upp och betraktade Boltzius som en sista utväg ur lidandet sökte upp honom. Och de mötte en barsk man, en naturkraft, en person helt övertygad om att tron botar. Det var också detta som Boltzius trumfade in i de arma själarna: ”Har ni troa så..!”
Boltzius levde till 1910.
De sista åren var allmänhetens intresse för honom inte särskilt stort. Inte i Sverige. Däremot i Norge.
Men höjdpunkten på sin märkliga karriär upplevde han under 1880-talet.
David Liljemarks
tecknade serie om Boltzius inleds i morgon, onsdag, och en gång varje vecka återkommer serien på kultursidorna.Serien är i viss mån en sorts förövning av David Liljemark, som planerar att ge ut en bok om Boltzius.
Det projektet är bakgrunden till att han söker material – brev, anteckningar och dylikt – som kan fördjupa bilden av mannen i Skåre.
Den som har sådant material kan skriva några rader till tecknaren under adressen: Skebokvarnsvägen 39, 124 33 Bandhagen.
Slutligen, hur kan man på ett kort och enkelt sätt karakterisera Boltzius?
– Han var en man i avsaknad av tvivel. Det centrala i honom var att han aldrig tvivlade, säger david Liljemark.
Det var också det karaktärsdrag som gav Boltzius makt över själarna.
Han tvivlade inte.
Han hade ”troa”.
Mats Dahlberg
Nöjen & evenemang
Arvika: Såguddens Friluftsmuseum
Karlstad: Kulturkoftorna och Värmlands Museum
Sunne: Kolsnäs
Torsby: Graneviks Folketspark
Karlstad: Best Western Hotel Gustaf Fröding
Karlstad: Karlstads Brukshundklubb
Långserud: Esters Café
Sunne: Västanå Teater
Karlstad: Cs Event
Karlstad: Löfbergs Lila Arena
