För bevarandet av det gamla
Besökaren i galleriet möts av ett porträtt av en 25 år yngre Bengt Olson i svartvitt.
Anledning är att kristinehamnaren och konstnären tidigt rev upp himmel och jord.
Det gjorde han för att rädda vad som räddas kunde.
Mycket av den äldre bebyggelsen i Kristinehamn höll nämligen på att försvinna.
Anledning är att kristinehamnaren och konstnären tidigt rev upp himmel och jord.
Det gjorde han för att rädda vad som räddas kunde.
Mycket av den äldre bebyggelsen i Kristinehamn höll nämligen på att försvinna.
Publicerad: 2007-08-23 06:00 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:45
;)
Tre i styrelsen i den byggnadsvårdande föreningen i Kristinehamn: Kerstin Stenberg står till höger, Carin Melin och Conny Riderson vid hennes sida. I bakgrunden syns Club Zebras legendariska neonskylt, en del av den nu pågående utställningen i Kristinehamn.
Foto: MATS DAHLBERG [Förstora]
Foto: MATS DAHLBERG [Förstora]
Föreningen för byggnadskultur.
Så heter den organisation som i Galleri Vågen i Kristinehamn visar prov på vad som gjorts under några årtionden.
Mycket har gjorts.
Utan det som har uträttats hade delar av Kristinehamn i dag sett annorlunda ut. Vissa bevarade byggnader hade varit rivna.
En del miljöer hade sannolikt inte fått vara i fred för den sorts utveckling andra kallar förstörelse.
Utställningen, som står kvar ännu några veckor, ger en del smakprov på hur en ideellt arbetande förening lyckas med det osannolika: Att övertyga beslutsfattare, som har alla de starka argumenten.
Kerstin Stenberg har varit föreningens ordförande sedan starten. Hon berättar om hur Bengt Olsons ingripande i början av 1980-talet retade politikerna.
Varför skulle han komma hem till Kristinehamn och börja gnälla, va?! Han bor ju i Paris...?
Kritiken ledde till offentliga möten, invånarna samlades och slöt upp bakom bevararna. Politikerna fick på pälsen. Särskilt som höga museichefer och antikvarier ställde sig bakom dem som ville bevara hotade delar av staden.
För att göra en lång och ibland komisk historia kort:
Exempelvis järnvägsstationen står där den står därför att föreningen – med moraliskt stöd av Olson & Co – arbetade för dess bevarande.
Ledande inom Statens Järnvägar är förmodligen tacksamma för det i dag.
– Föreningen har väckt uppmärksamheten på hur stan ser ut, säger Kerstin Stenberg och får medhåll av Carin Melin, ledamot i styrelsen.
Föreningen är fortfarande mycket aktiv.
Den är numera remissinstans när kommunen tar upp förslag om förändringar. Arbetet omfattar hela kommunen, inte enbart Kristinehamns stad, även om det var inom stadsgränsen de största förändringarna ägde rum. Förändringar som hotade känsliga miljöer.
Fortfarande aktiv. Men inte med så stort antal medlemmar längre.
– Vi har varit dåliga på att intressera folk för vårt arbete på sistone, säger Kerstin Stenberg självkritiskt. Det måste bli ändring på det.
Några akuta hot finns inte i dag.
– Men föreningen har en uppgift trots allt, tycker Kerstin Stenberg.
Vissa byggnader är fortfarande starkt ifrågasatta av utvecklingens förespråkare.
Det finns också verkligt stora frågor att driva. Exempelvis den om ett framtida stadsmuseum.
Den frågan tas upp på utställningen, en utställning som skapats av Monica Gyllkrantz, en gång chef för Kristinehamns konstmuseum, numera stationerad som museichef i Tidaholm.
Utställningen innehåller också föremål ur stadens historia.
Ett sånt är legendariska Club Zebras vackra neonskylt. Club Zebra var spelplats för Ulf Lundell och – sant! – Sex Pistols.
Men huset där klubben låg är borta.
Annat står kvar. Mycket tack vare Föreningen för Byggnadskultur.
Så heter den organisation som i Galleri Vågen i Kristinehamn visar prov på vad som gjorts under några årtionden.
Mycket har gjorts.
Utan det som har uträttats hade delar av Kristinehamn i dag sett annorlunda ut. Vissa bevarade byggnader hade varit rivna.
En del miljöer hade sannolikt inte fått vara i fred för den sorts utveckling andra kallar förstörelse.
Utställningen, som står kvar ännu några veckor, ger en del smakprov på hur en ideellt arbetande förening lyckas med det osannolika: Att övertyga beslutsfattare, som har alla de starka argumenten.
Kerstin Stenberg har varit föreningens ordförande sedan starten. Hon berättar om hur Bengt Olsons ingripande i början av 1980-talet retade politikerna.
Varför skulle han komma hem till Kristinehamn och börja gnälla, va?! Han bor ju i Paris...?
Det Olson gjorde
var att rikta hård kritik i en DN-artikel. Kritik mot rivningar och raseringar i Kristinehamn.Kritiken ledde till offentliga möten, invånarna samlades och slöt upp bakom bevararna. Politikerna fick på pälsen. Särskilt som höga museichefer och antikvarier ställde sig bakom dem som ville bevara hotade delar av staden.
För att göra en lång och ibland komisk historia kort:
Exempelvis järnvägsstationen står där den står därför att föreningen – med moraliskt stöd av Olson & Co – arbetade för dess bevarande.
Ledande inom Statens Järnvägar är förmodligen tacksamma för det i dag.
– Föreningen har väckt uppmärksamheten på hur stan ser ut, säger Kerstin Stenberg och får medhåll av Carin Melin, ledamot i styrelsen.
Föreningen är fortfarande mycket aktiv.
Den är numera remissinstans när kommunen tar upp förslag om förändringar. Arbetet omfattar hela kommunen, inte enbart Kristinehamns stad, även om det var inom stadsgränsen de största förändringarna ägde rum. Förändringar som hotade känsliga miljöer.
Fortfarande aktiv. Men inte med så stort antal medlemmar längre.
– Vi har varit dåliga på att intressera folk för vårt arbete på sistone, säger Kerstin Stenberg självkritiskt. Det måste bli ändring på det.
Ett led i arbetet
är att skapa en hemsida. Där kommer föreningens gironummer att läggas ut. Det som ”läggs ut” redan här och nu: 72 65 89 - 5. Årsavgiften är 70 kronor.Några akuta hot finns inte i dag.
– Men föreningen har en uppgift trots allt, tycker Kerstin Stenberg.
Vissa byggnader är fortfarande starkt ifrågasatta av utvecklingens förespråkare.
Det finns också verkligt stora frågor att driva. Exempelvis den om ett framtida stadsmuseum.
Den frågan tas upp på utställningen, en utställning som skapats av Monica Gyllkrantz, en gång chef för Kristinehamns konstmuseum, numera stationerad som museichef i Tidaholm.
Utställningen innehåller också föremål ur stadens historia.
Ett sånt är legendariska Club Zebras vackra neonskylt. Club Zebra var spelplats för Ulf Lundell och – sant! – Sex Pistols.
Men huset där klubben låg är borta.
Annat står kvar. Mycket tack vare Föreningen för Byggnadskultur.
Nöjen & evenemang
