
Konstnär som ser värdet i det använda
KULTUR:
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
I Perssons gränd i centrala Säffle låg förr Eriks bageri. Sedan bageriskylten plockades ner har bullbaksdoften försvunnit och går man nerför backen på baksidan visar en instickad färgglad pall vägen till något nytt i de gamla lokalerna.
Där kanel och socker knådades in i degar på det stora bakbordet samsas nu textiltrycksramar med ritpapper och tyger. Här ligger inte disktrasorna och surar i slasken, utan står prydligt grupperade i magasinstapetserade lådor. Tryckta porträtt av sura gubbar som Strindberg, Nietzsche och Kafka och arga damer som Lagerlöf, Woolf och de Beauvoir har fått hjälpa till i köket sedan 2007. Och de har gjort succé på ställen som Designtorget och Värmlands museum.
– Det var så det började med disktrasorna. När Karin Nilsson kom in som tryck-lärling hos mig förra hösten utvecklade vi idén och motiven och skapade nätbutiken cloth.se.
Miljöaspekten är viktig i tillverkningen. Disktrasorna är av bomull och cellulosafibrer och går att tvätta och när gubbarna blir för sura går det bra att kompostera dem.
– Vi är ju rätt roliga tycker vi nog. Man ska skratta till och det går att hitta en disktrasa till varje person. De är en riktigt bra gå-bort-present.
Fria uttryck
Samma år, 2007, blev Theresa Widjeskog-Ahlman medlem i Konsthantverkarna och laddade deras butik i centrala Karlstad med fantasifullt stickade och virkade kläder och kroppssmycken.
– Jag började virka redan som 4-5-åring och sticka när jag var 8 år. Jag har bevarat det fria uttrycket för i tekniken frivirkning finns inga direkta regler för hur det ska se ut. Det är som improvisation med konventionella mask-regler, man låter det hända under tiden man håller på.
Trots att textilt hantverk följt henne hela livet och gett henne en gedigen erfarenhet känner hon sig ny på arenan. Och en smula delad inför det.
– Eftersom jag är utbildad illustratör, serietecknare och litteraturvetare har jag inte en lång förteckning över en massa utbildning på konsthantverksskolor att visa upp. Det ser jag både som en belastning och en frihet. Många utställare går efter det, medan jag får visa vad jag kan istället.
Just nu finns framför allt andra smycken av henne på Konsthantverkarna, och flera andra ställen i landet.
– Jag vill jobba mer med konceptuellt utformade smycken, som ska förhålla sig till en kropp eller bygger på matematiska mått, som origami. Sedan gör jag vanliga ‚säljbara’ smycken också som ska vara snygga.
Dammsuger loppisar
Det fladdrar till i videbandsdraperiet och samtalet går över i hur häftigt det vore att virka en klänning av sin favoritfilm. Virka dramatiska halsband av tunna kedjor gör hon redan framgångsrikt men mest sålda blir kanske ändå hennes armband gjorda av skinnjackor och gitarrsträngar eller dragkedjor.
– Jag gillar idén med att det finns en historia i mina smycken, där kan hantverkare vara unika gentemot designers. Det skulle vara kul att samarbeta med mer kända gitarrister och basister, det skulle ge en historia till varje armband.
Theresa Widjeskog-Ahlman dammsuger loppisar på roliga saker. Allt från muttrar, skruvar och olika kedjor till garnnystan, dukar, pärlor och knappar åker med hem. Av elektriker tigger hon återbrukad elkabel.
– Elkablar knyter jag i makraméteknik till halsband och jag har till och med gjort en brudkrona. Det vore faktiskt roligt att fota materialet innan och smycket efteråt. Det kan stärka relationen till det färdiga resultatet på utställningar.
För utställningar har det blivit en del genom åren. Den senaste var tillsammans med två keramiker där Theresa presenterade virkat i olika uttryck, som spindelnätskedjor och elkabelshalsband.
– Det är lite av ett statement att göra smycken i återbrukat material och att göra vackert av funktion. Kabelhalsbanden går hem hos damer i linnekläder.
Slöjdklubb i Säffle
I år gick hon med i Not Quite-kollektivet i Fengersfors. Men bara som aspirant än så länge.
– Jag är gärna med på deras utställningar och har en idé om genus och konsthantverk där man använder tekniker och material som bryter mot traditionella könsuttryck.
Att själv skapa och möjliggöra skapande för andra inspirerar henne. Just nu utbildar hon sig till slöjdklubbshandledare genom Svensk slöjd.
– Den är traditionella slöjdmetoder för barn mellan 7-12 år. Jag hoppas kunna vara igång med det till våren på studieförbundet Vuxenskolan i Säffle. Att jobba med naturmaterial och bidra med det tänket bland barn är så härligt. De har ett så fritt sätt att se på material.
– På något sätt går det att leva på sina drömmar. Om man ser till att de blir verklighet.
Theresa Widjeskog-Ahlmans konsthantverk finns hos:
Konsthantverkarna, Karlstad
Värmlands museum, Karlstad
Form Design Center, Malmö
Rekobutiken, Malmö
Östasiatiska Museet, Stockholm
E. Thorndahl, Stockholm
Stenlund Koonst Design, Berrby, Österlen
Elofssons Garderob & Galleri, Ystad































































