
Tomma bänkrader hos Västanå teater
KULTUR: Storpubliken uteblir
– Det är mindre än vad jag räknat med. Kanske var mitt val av pjäs för sommaren lite för djärvt, säger Leif Stinnerbom, Västanå teaters konstnärlige ledare och regissör.
Med cirka fyra veckors speltid kvar för Misantropen kan Leif Stinnerbom jämföra med förra årets Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Då såldes i stort sett alla biljetter. Publiktrycket gjorde att extrastolar ställdes in i Berättarladan.
Denna sommar är läget ett helt annat.
– Vi har hittills haft 61 procents beläggning i Berättarladan, säger Leif Stinnerbom, och det är betydligt mindre än vad jag hoppades på. Men vi har trots allt sålt cirka 14 000 biljetter. Det är egentligen inte så dåligt!
Jämfört med förra årets Lagerlöfsatsning och år 2010 års En midsommarnattsdröm av Shakespeare är dock Molières svarta komedi om sanningssägaren Alceste ingen stark publikmagnet. Leif Stinnerbom är därför självkritisk och undrar om han i valet av pjäs varit ”lite för djärv”.
– Det kanske har spelat in att det är Molières Misantropen som vi sätter upp, säger han.
Han var beredd på att det skulle bli en något mindre publik. Men han medger att han är negativt överraskad: Publikintresset har varit mindre än han fruktade...
Stora bidrag
Västanå Teater är en så kallad regionteater. Teatern får stora bidrag från såväl staten som regionen. Problemet är att en framgångsrik sommars överskott måste förbrukas under samma år.
Förra sommarens Gösta Berlings saga drog in mycket pengar. Pengarna investerades i förbättringar av Berättarladan.
– Efter en sådan framgång kan man vara djärv och göra en mer kostbar satsning det kommande året, säger Leif Stinnerbom.
Frågan som han nu ställer sig: Blev årets val av pjäs alltför ”djärvt”?
Och vad får det för konsekvenser?
– Det kommer inte att bli en lika vågad satsning nästa år, förklarar teaterns konstnärlige ledare, jag tänker intensivt på vad vi ska sätta upp.
Selma Lagerlöfs namn finns med i Leif Stinnerboms tankar.
Han kan till exempel mycket väl tänka sig att överväga en uppsättning av Lagerlöfs mäktiga Jerusalem. Men kanske något mer omedelbart publikdragande är mer sannolikt. Som till exempel Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta eller Ronja Rövardotter...?
– Astrid Lindgren finns naturligtvis med i tänkandet, erkänner han.








































































