Variationsrikt från tango till Tranströmer
MUSIK:
Musikalisk salong
Duo Resonances
Vashti Hunter
Per Öman
Eriikka Nylund
Samuel Fröler
Dömle Herrgårdskyrka
Cirka 100, fullsatt
I år är Forshaga Kammarmusikdagar ovanligt internationell. Under tisdagens musikaliska salong fanns fyra nationaliteter representerade. Först ut var Frankrike och gitarrduon Duo Resonances med Fréderique Lucy och Pierre Bibault, numer stationerade i Bryssel, för första gången konserterande i Sverige. Och tack Anders Lagerqvist och Per Öman för att ni bokade in dem!
Bodil Adlers, känd röst i Sveriges radion P2 för diverse program med och om klassisk musik, initierade presentation inleder. Sedan öppnar duon dörren till argentinske bandoneonisten och kompositören Astor Piazzollas värld av tango nuevo inspirerad av jazzens harmonik och dissonans, och nog blir Dömle Herrgård en ännu vackra plats för en stund.
Med teknisk briljans, inkännande musikalitet och en, till synes, självklar samspelthet hanterar de både ömsint och dramatiskt sina instrument. Höjdpunkten är deras egen, något nedkortade, tolkning av Tango Suite. Det enda stycke Piazzolla skrivit speciellt för gitarrduo och då tillägnad Assad Brothers, allmänt ansedda som världens främsta gitarrduo.
Kammarmusikdagarnas yngsta musiker kommer från England. 26-åriga Vashti Hunter är redan en meriterad och ofta inbjuden cellist. När hon tar sig an Johann Sebastian Bach preludium ur 6:e cellosviten gör hon det fylld av energi och passion. En energi som smittar och ger nytt liv åt Bach musik.
Följande presentation av Bodil Adler är ett samtal med fortsatt nyskapande tonsättaren Sven-David Sandström. Ett samtal som handlar minst lika mycket om Tomas Tranströmer som om hans eget verk som snart ska framföras av Per Öman på violin, finska Eriikka Nylund på viola och Vaschti Hunter på cello.
Ett Äntligen! är absolut på sin plats då den svenske poeten fick sitt Nobelpris i litteratur förra året. Sven-David Sandström är en av de tonsättare som inspirerats av Tranströmer i sitt eget skapande.
Satserna no 2 och 3 av fem ur hans relativt nyskrivna Stråktrio omringas av Samuel Frölers inkännande recitation av Tomas Tranströmers dikter Nocturne och C-dur ur Den halvfärdiga himlen (1962) och avslutande dikten Kort paus i orgelkonserten ur Det vilda torget (1983).
Sven-David Sandström berättar själv om hur stycket byter karaktär som en kameleont, vilket är väldigt typiskt honom. Han gillar inte att mala, utan jobbar fort och inspirerat. På samma sätt som musiker öppnar han sin väska och slänger ut sina satser. De kommer inte i ordning, men de är hans.
När tonsättaren är klar är det upp till musikerna att skapa magi, dramatik och mullrande myller. Tredje satsen låter mot slutet nästintill ospelbar, då Per Öman får anstränga sig till sitt yttersta för att skapa en så späd ton på violinen att den övergår till att låta som en liten, liten fågel.
Återigen ett intressant sammansatt program av de konstnärliga ledarna.
