Den mediala döden i nyheter och deckare
BOKEN: Fascinerande ämne
Bara under vintern 2011 visades 69 olika deckarserier på åtta av de mest sedda kanalerna. Att även nyhetsmedia och ett ökande antal sajter på nätet fokuserar döden kan tyckas märkligt eftersom vår del av världen är tryggare än på länge.
I antologin Döden i medierna, med Anja Hirdman som redaktör, skymtar att döden som diskussionsämne är något vi länge saknat. Med vissa förenklingar är det lätt att urskilja några olika historiska faser och förhållningssätt till döden. I den förmoderna tiden förknippades den med religionen. Det var i kyrkan man tröst och hjälp med sorgearbetet genom olika ritualer. Även på den tiden var det egna slutet förmodligen skrämmande men det var också närvarande och naturligt, de döende fanns i hemmen.
Frånvarande
I och med sjukhusens inrättande blir döden istället frånvarande och abstrakt, fokus förflyttades från religionen mot vetenskap och läkare. Vid upplysningen börjar synen på döden också att förändras från något naturligt till en tragedi. Döden blir tabubelagd, något vi inte vet hur vi ska prata om eller förhålla oss till, och så har det sedan i stort sett förblivit fram till vår tid.
Möjligen är det detta förträngda behov som gör att döden idag åter blir synlig och exponerad.
Ritualer
Anette Forsberg visar i antologin att det idag är inom nyhetsmedia de publika sorgeyttringarna gestaltas. Media blir närmast ett religiöst rum, färgat dels av ritualer, dels av religiösa symboler. Men att döden ändå är färgad av en sekulär förhållning syns genom att den skildras som ofattbar. Intressant är Forsbergs beskrivning av den gängse nyhetsskildringen. Utgångsläget är en stabil idyll där döden sedan slår till som en tragedi, för att sedan balanseras och återställas genom att vi får möta sörjande som berättar att livet måste gå vidare.
Kretslopp
Mönstret har påtagliga likheter med det som finns i vissa deckarserier. I Anja Hirdmans skildring av Morden i Midsomer framgår att det även här handlar om spektakulära dödsfall i en annars idyllisk omgivning. Det vi möter är liksom i nyhetsmedia sällan det vanliga, långdragna döendet. Morden i Midsomer skildrar döden som brutal, men den drabbar den andre, inte sällan någon som är illa omtyckt. Kommisarie Barnaby blir med sin trygga hållning av familjefar symbolen för stabiltet, och att brottet ska lösas behöver vi inte tvivla på. Livet kommer att återgå till ett evigt och stillsamt kretslopp vilket seriens ändlösa rad av avsnitt också är en metafor för.
Bloggare
Om den mediala världen är fylld av spektakulär död, har den vanliga döden möjligen hittat ett nytt rum på internet. Yvonne Anderssons analys Bloggarna och döden visar hur bloggar där cancersjuka berättar om sin sjukdom för tillbaka perspektivet till den döende. Den sjuke får berätta om en naturlig men svåraccepterad död. Kommentarerna är präglade av uppmaningar till kamp, att inte ge upp. Många skickar styrkekramar, vilka i sin mening av överförd energi påminner om religiösa böner.
Rätt kost...
Det verkar uppenbart att många upplever ett sekulärt tomrum, med en närmast religiös längtan efter gemensamma ritualer och ett evigt liv. Det senare hängs som ännu en säck fylld av eget ansvar över individens axlar. Genom att äta rätt och motionera kan vi om inte få evigt liv, så åtminstone minimera risken för allehanda sjukdomar.
