Den gamla kyrkan som sprängdes
Vinterdagar i Leipzig
Den låg vid Augustusplatz, torget som år 1928 döptes om till Karl-Marx-Platz. Bara för att fem år senare, när Hitler och nazisterna kommit till makten, återfå sitt gamla namn.
Torget hade för övrigt döpts efter Fredrik August, Sachsens förste kung.
Några år inpå 50-talet, när Leipzig och övriga Östtyskland styrdes av kommunister, blev det ett nytt och inte så överraskande namnbyte.
Då kom Karl-Marx-Platz åter till heders.
Men den ideologiska storstädningen efter den tyska återföreningen vid 90-talets början gjorde att det ursprungliga namnet plockades fram ur gömmorna.
Idag är Augustusplatz i Leipzig stadens vidsträckta och lite ödsliga centralpunkt.
Paulinerkyrkans ursprung kunde dateras till 1230-talet; den tillhörde då ett dominikanerkloster.
Långt senare, under Martin Luthers protestantiska reformation, donerades kyrkan till universitetet. Reformatorn själv höll invigningstalet.
Som universitetskyrka skulle den fungera i 423 år.
Varken krig eller tidens gnagande tänder skadade byggnaden.
Den drabbades inte ens av Andra världskrigets amerikanska och engelska flygbombningar. Paulinerkyrkan stod i princip oskadd vid krigsslutet. Trots att universitetet intill var sönderbombat.
Under de fyrtio DDR-åren, när östra Tyskland i praktiken var en sovjetisk militärbas, gjordes inte mycket från statens sida för att hålla kyrkorna i gott skick.
Många av kyrkorna förföll, de stod tomma, utkylda och var medvetet satta på undantag.
Men Paulinerkyrkan i Leipzig, där Bach spelat och Luther predikat, blev ett exempel på de styrande kommunisternas speciella rikedom på idéer...
Den 30 maj 1968 sprängdes den mer än 700-åriga kyrkan med hjälp av dynamit och godkännande av DDR-cheferna i Östberlin.
Syftet var att rensa rent för ett nytt universitetsbygge.
Den främste ”kamraten” av dem alla, partichefen Walter Ulbricht, kanske tänkte ett och annat när ekot av dynamitexplosionen nådde hans tjänsterum.
Han var ju född och uppväxt i Leipzig. Paulinerkyrkan måste ha ingått i Ulbrichts personliga bild av hemstaden.
Men vad betydde väl det..?
Visst förekom det protester mot den stadssanerande sprängningen, och protesterna gjorde att den alltid så aktiva och pigga säkerhetstjänsten fick mer att göra.
Protestanterna arresterades, förstås, och de grushögar som en gång varit en kyrka fraktades bort.
Störtandet av kommunistregimen ledde till att en debatt startade om att återuppbygga Paulinerkyrkan.
Riktigt så blev det inte. Men i dag står vid Augustusplats nya universitetslokaler och en till dem tillhörande avdelning för gudstjänster.
Det är inte mycket som påminner om den gamla Paulinerkyrkan, inte mer än profilen: Nybygget, invigt år 2009, har i princip samma branta tak som den kyrka hade som smulades sönder.
















































































