En satsning på det bekanta
KULTURDEBATT
Det är ett till synes säkert kort att satsa på den etablerade konstnären och ett beslut som troligen ingen trodde skulle mötas av skepticism.
Jag är själv en ung utövande konstnär, en av de som stannat kvar i Karlstad och Värmland. För mig blir detta beslut ett bevis på att det inte är det unga och det nya som intresserar etablissemanget, utan det bekanta och säkra. Det trygga och familjära.
Hur ska Värmland någonsin kunna behålla sina unga förmågor (för det finns många) och hur ska Värmland kunna ha en explosiv, överraskande och levande konstnärsscen?
Mina tankar går till det futuristiska manifestet från början av 1900-talet: Vi vill förstöra alla museerna, bibliotek, akademier.... Hylla inte de gamla mästarna, det är de ungas tid nu!
Så proklamerade de då. Fullt så radikal är jag inte, jag tycker om att se och lära av mästarna. De inspirerar mig och har väglett mig.
Men det inspirerar mig inte i närheten så mycket som en kreativ atmosfär och ett levande kulturutbyte skulle göra. En atmosfär där unga skulle uppskattas och uppmärksammas. Inte genom att först bli vuxna medan de väntar i någon utställningskö, utan nu! Medan de fortfarande är unga.
Ungdomen ska inte ses som något man ska växa ur eller något som visar potential och kanske kan bli något bra längre fram. Nej, ung konst måste restriktionslöst frigöras. Gränserna för vad som är bra och dåligt suddas ut. Först då blir konst roligt igen. Både att se på och att skapa. Då allt är möjligt.
Just nu råkade det vara Lars Lerin som väckte denna iver i mig. Jag har ingenting emot Lars. Faktum är att jag tycker om honom och ser honom på många sätt som en förebild.
Kanske kan denna satsning visa sig vara något väldigt positivt. Kanske kan det visa sig att det kan bli en plats där unga förmågor kan mötas och visa sin konst? Jag hoppas det.
Jag förstår också kommunens vilja till att locka turister till Karlstad. Men var är modet? Varför ta ”Putte i parken” från Karlskoga, varför ta Lerin-museet från Munkfors? Varför inte se oss om i Karlstad och se vad som finns här, innan alla unga entreprenörer, konstnärer och begåvningar gett sig av.
Ett sätt att ta till vara på äldre konstnärer och ge dem nytändning, och kanske lite extra inkomst, skulle kunna vara någon slags fadderskap. Ett fadderskap där unga konstnärer paras ihop med äldre. På så sätt kan de unga konstnärerna lära, inspireras och få verktyg till att klara sig i den tuffa konstbranschen. Så länge det inte inkräktar på den ungas kraft och känsla av frihet, utan stärker självförtroendet och ger en samhörighet som är så viktig för ett lustfyllt skapande.
Jag talar utifrån mig själv och min situation. Och kanske finns det andra unga skapande som känner igen sig i det jag skriver. Jag talar om alla unga som vill göra något och är trötta på att hamna i skuggan av de stora. För om inte vi som stannat kvar ser efter våra intressen i Värmland, vem gör det då? Så glöm inte bort, ni i hyllningskören, att morgondagens Karin Broos och Lars Lerins finns här. Mitt ibland oss. Leta efter dem istället och ge dem möjligheter till att växa!
Oskar Kardemark
Fotograf och konstnär
Karlstad – 21 december 2011
