Små pärlor gör skäl för namnet
KRISTINEHAMN
;)
Foto: Magnus Carlsson [Förstora]
;)
Foto: Magnus Carlsson [Förstora]
;)
;)
;)
;)
;)
Egentligen är det flera olika historier som ingår i föreställningen som består av tre scener. Det är Rödluvans skog, Hogwarts och landet Ingenstans. Olika sagor vävs samman och kryddas med en del kommentarer till verkligheten.
Redan i den första scenen dyker trollkarlen Harry upp och vem som är förebilden där är ganska givet. Något som också en yngre förmåga i publiken klart och tydligt förkunnar. Alma är en helt vanlig flicka som ger sig ut på äventyr. Hon hamnar i Rödluvans skog. Den ska huggas ner för att det ska byggas en motorväg, men det blir inget av med det eftersom den har sin historia.
Små pärlor har tidsanpassat sagan så det är pizza och cola i korgen Rödluvan bär med sig till mormor. Att det verkligen rör sig om en saga märks när Rödluvan och mormor räddas av en ung och snygg jägare. Dagens jägarkår börjar bli lite till åren kommen så det där med unga jägare känns inte så verkligt. Beträffande snyggheten är den som bekant subjektiv och lämnas därmed utan ytterligare kommentarer.
Blandar sagor
Den andra scenen tar publiken med på en tågresa till Harry Potters skola Hogwarts. Det blir en spännande resa med godisservering längs vägen. Alma och hennes lillebror Valentin konstaterar att Harry har en besvärlig väg till skolan och att deras egen skolväg känns tryggare.
I avslutningsscenen samlas många sagor på ett och samma ställe. Pippi Långstrump är på väg till Kurrekurreduttön, men hamnar i landet Ingenstans och hjälper Peter Pan att slåss mot kapten Krok och hans sjörövare. Störst jubel och en spontan applåd får dock krokodilen som sveper in över scenen. Där har Små pärlor fått till en enkel, men ändå genial lösning.
Efter att ha tagit del av När Alma mötte Harry kan man konstatera att det finns gott hopp om att den goda teatertraditionen kommer att leva vidare ytterligare en generation.
