Missionshuset ska bli som nytt
KRISTINEHAMN
Wia missionshus byggdes 1918 och har upplevt många sammankomster i de båda samlingssalarna. Med åren har det blivit allt glesare mellan aktiviteterna och de senaste 20 åren har huset stått tomt.
– Jag köpte det mer eller mindre av en slump och ska satsa på att återskapa huset så gott det går, säger Peter Sörensen.
– Jag köpte det mer eller mindre av en slump och ska satsa på att återskapa huset så gott det går, säger Peter Sörensen.
Publicerad: 2008-08-22 07:05 | Uppdaterad: 2008-09-18 13:54
;)
Som ung och nygift bodde Karl-Gustaf Frisk under åren 1955-58 i den lägenhet som ligger på övervåningen i Wia missionshus.
Foto: Christer Olsson [Förstora]
Foto: Christer Olsson [Förstora]
;)
Går fönsterkarmen sönder är den billigaste lösningen att göra en ny på egen hand. En bra hyvel kan man hitta på auktioner för 50 kronor. [Förstora]
;)
Stolar och väggar är patinerade, men Peter Sörensen är inte alls övertygad om att det ska åtgärdas utan vill gärna låta det vara som det är. [Förstora]
;)
Wia missionshus byggdes 1918 med hjälp av en större donation från en dam på en av gårdarna i närheten. De senaste 20 åren har huset stått oanvänt. [Förstora]
I våras for Peter Sörensen förbi det gamla missionshuset och fastnade direkt. Han letade fram vem som ägde huset och i påskas bytte det ägare. Sedan dess har Peter inlett arbetet med att restaurera huset.
– Charmen i det gamla måste få vara kvar. Därför går det inte att riva ut allting och ersätta med nytt, då förlorar huset den charm som gjorde att man först fastnade för det, säger Peter.
Med rätt redskap, grundmaterial och tålamod går det att renovera det mesta utan att förstöra den genuina känslan. Det är åtminstone med den inställningen Peter tagit sig an arbetet:
– Det får ta den tid det tar. Det har jag lärt mig av erfarenhet.
Peter berättar att han bor i ett gammalt hus och att det bidragit till hans intresse för byggnadsvård. Där har han själv lärt sig vad som fungerar.
– Jag tror att man måste bo in sig ett tag först och känna av huset innan man börjar renovera det. Det är viktigt att inte förivra sig, säger han.
Peter hävdar att en patinerad miljö sänker pulsen och jämför med miljöer som Trädgårdsgatan:
– Det är oundvikligt att sänka farten där och så går man och tänker att här sätter jag fötterna på samma stenar som trampades av kristinehamnare för mer än 100 år sedan. Det är en häftig känsla.
Ambitionerna med missionshuset är att återskapa det så gott det går. Peter har redan börjat få förfrågningar om att hyra ut samlingslokalen till olika ändamål. Bland annat för ett dop, men också för ett 40-årskalas.
– Fast jag vet inte om det är så lämpligt med sådana fester i en gammal kyrksal, säger Peter skeptiskt.
Missionshuset innehåller ett par samlingssalar där den större har plats för 100 personer och den mindre för 30. Där finns ett litet kök på nedervåningen och en lägenhet med ett rum och kök på övervåningen. Till huset hör även ett uthus och en jordkällare. Den senare är i ganska dåligt skick, men ska åtgärdas under morgondagens byggnadsvårdsdag.
Bengt-Arne Cramby från Da Capo-skolan i Mariestad kommer att hjälpa till med återuppbyggnaden av jordkällaren.
Byggnadsvårdsdagen samlar också hantverkare av annat slag. Bland annat kommer det att på plats tillverkas såväl tjära som rödfärg, men det blir också en hel del utställningsmaterial kring byggnadsvård.
– Vi kommer dessutom att släppa en skrift av Lars Gustavsson som han skrev på 60-talet. Den handlar om hur han gick från Ölme kyrka till Mårön och berättar om de gårdar och torp som passerades, säger Peter.
Conny Rådesson, från Föreningen för byggnadskultur i Kristinehamn, berättar att skriften nu kompletterats med ett antal bilder tagna av Fredrik Johansson.
– Bilderna är framtagna från glasplåtar som hittades uppe på en vind för några år sedan, säger Conny.
Wia missionshus ligger alldeles intill vägen mot Mårön. Det kommer att vara skyltat ända från E18 så att besökarna säkert ska hitta.
– Charmen i det gamla måste få vara kvar. Därför går det inte att riva ut allting och ersätta med nytt, då förlorar huset den charm som gjorde att man först fastnade för det, säger Peter.
Med rätt redskap, grundmaterial och tålamod går det att renovera det mesta utan att förstöra den genuina känslan. Det är åtminstone med den inställningen Peter tagit sig an arbetet:
– Det får ta den tid det tar. Det har jag lärt mig av erfarenhet.
Peter berättar att han bor i ett gammalt hus och att det bidragit till hans intresse för byggnadsvård. Där har han själv lärt sig vad som fungerar.
– Jag tror att man måste bo in sig ett tag först och känna av huset innan man börjar renovera det. Det är viktigt att inte förivra sig, säger han.
Peter hävdar att en patinerad miljö sänker pulsen och jämför med miljöer som Trädgårdsgatan:
– Det är oundvikligt att sänka farten där och så går man och tänker att här sätter jag fötterna på samma stenar som trampades av kristinehamnare för mer än 100 år sedan. Det är en häftig känsla.
Ambitionerna med missionshuset är att återskapa det så gott det går. Peter har redan börjat få förfrågningar om att hyra ut samlingslokalen till olika ändamål. Bland annat för ett dop, men också för ett 40-årskalas.
– Fast jag vet inte om det är så lämpligt med sådana fester i en gammal kyrksal, säger Peter skeptiskt.
Missionshuset innehåller ett par samlingssalar där den större har plats för 100 personer och den mindre för 30. Där finns ett litet kök på nedervåningen och en lägenhet med ett rum och kök på övervåningen. Till huset hör även ett uthus och en jordkällare. Den senare är i ganska dåligt skick, men ska åtgärdas under morgondagens byggnadsvårdsdag.
Bengt-Arne Cramby från Da Capo-skolan i Mariestad kommer att hjälpa till med återuppbyggnaden av jordkällaren.
Byggnadsvårdsdagen samlar också hantverkare av annat slag. Bland annat kommer det att på plats tillverkas såväl tjära som rödfärg, men det blir också en hel del utställningsmaterial kring byggnadsvård.
– Vi kommer dessutom att släppa en skrift av Lars Gustavsson som han skrev på 60-talet. Den handlar om hur han gick från Ölme kyrka till Mårön och berättar om de gårdar och torp som passerades, säger Peter.
Conny Rådesson, från Föreningen för byggnadskultur i Kristinehamn, berättar att skriften nu kompletterats med ett antal bilder tagna av Fredrik Johansson.
– Bilderna är framtagna från glasplåtar som hittades uppe på en vind för några år sedan, säger Conny.
Wia missionshus ligger alldeles intill vägen mot Mårön. Det kommer att vara skyltat ända från E18 så att besökarna säkert ska hitta.
