Kristinehamnare övervakar gränsen mellan nord och syd
KRISTINEHAMN
Åren 1950-53 pågick strider i Koreakriget. Något formellt fredsavtal har ännu inte slutits, så tekniskt sett pågår fortfarande kriget mellan Nord- och Sydkorea. Sedan juli råder dock vapenstillestånd. Kring den 38:e breddgraden breder den demilitariserade zonen ut sig och övervakas av en internationell styrka.
I söndags satte sig Rolf Henriksson på planet till Korea för att under ett år tjänstgöra i övervakningskommissionen.
I söndags satte sig Rolf Henriksson på planet till Korea för att under ett år tjänstgöra i övervakningskommissionen.
Publicerad: 2008-06-18 09:15 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:41
;)
Rolf Henrikssons missionsmärke för uppdraget i Korea. NNSC står för Neutral Nations Supervisory Commission. [Förstora]
;)
Pia och Rolf Henriksson är beredda att åka till Korea i ett år.
--,,Vi skulle egentligen ha åkt för ett år sedan, så vi har haft lång startsträcka, säger de.
Foto: Magnus Carlsson [Förstora]
Foto: Magnus Carlsson [Förstora]
;)
--,,Den militära verksamheten är inte lika omfattande längre, så uppdraget blir mer av diplomatkaraktär, säger Rolf Henriksson. [Förstora]
;)
Pia och Rolf Henriksson är beredda att åka till Korea i ett år.
--,,Vi skulle egentligen ha åkt för ett år sedan, så vi har haft lång startsträcka, säger de. [Förstora]
Den internationella övervakningskommissionen inrättades av FN redan 1953 och har sedan dess varit verksam. Tanken var att neutrala stater skulle utgöra övervakningskommissionen. På den sydkoreanska sidan föll uppdraget på Sverige och Schweiz medan Polen och Tjeckoslovakien skulle stå norr om gränsen.
– Men när Tjeckoslovakien upplöstes på 90-talet godkände inte Nordkorea vare sig Tjeckien eller Slovakien, eftersom det stod att det var Tjeckoslovakien som skulle ha uppdraget. Sedan blev Polen utkastade av Nordkorea 1995, berättar Rolf Henriksson.
Han har läst på noga inför uppdraget som sekretare i övervakningskommissionen. Sverige deltar med fem man och Schweiz har lika många. Hur arbetet är organiserat finns noga beskrivet i den pärm Rolf har liggande på bordet under NKP:s intervju. I hans arbetsuppgifter ingår inte bara att föra protokoll vid alla möten utan också en hel del andra arbetsuppgifter, exempelvis att ta hand om besökare som kommer till campen. Han kommer att bo på en bas som i princip står precis på gränsen till Nordkorea. Hustrun Pia får däremot bo på en amerikansk militärbas mitt inne i Seoul.
– Det blir ingen större skillnad mot hur vi har det i dag eftersom jag veckopendlar redan nu, säger Rolf.
Rent organisatoriskt är han fortfarande knuten till Artilleriregementet, men tjänstgör vid Markstridsskolan i Skövde.
Ett års fördröjning
Till Korea var det tänkt att paret Henriksson skulle ha åkt redan för ett år sedan, men då blev Rolf sjuk och fick vänta ett år. Förordnandet i Korea är 54 veckor långt.
– Så vi kommer att fira midsommar i Korea både i år och nästa år, säger Pia.
De fyra militärer ingår i styrkan nu kommer att bytas ut en i veckan, så den förste är redan på väg hem. När alla fyra nya är på plats är det dags för chefsbyte, men det sker inte förrän i september. Där växlas också mellan militärer och diplomater. Förordnandet som chef sträcker sig dessutom över två år medan övriga förordnanden är ettåriga.
Rolf har redan träffat sina nya arbetskamrater och deras familjer. Det skedde i samband med ett förberedande möte i vintras. Där deltog också den avgående övervakningsstyrkan i Korea.
– Vi fick höra deras berättelser och erfarenheter, vilket var mycket nyttigt, säger Rolf.
Absurd värld
Han berättar hur Nordkorea byggt upp Potemkinstäder på andra sidan gränsen. Kulisstäder där belysningen tänds med timer för att ge illusion om att det bor folk där. Där har också stått stora högtalare som skickat propagandabudskap om Nordkoreas förträfflighet, men de är enligt uppgift borta nu.
Det låter smått absurt när Rolf berättar hur det är arrangerat vid gränsbasen. Där finns ett hus precis på gränsen med ingångar både åt nord och syd. Mitt i huset finns ett förhandlingsbord, men det går inte att ta sig till Nordkorea genom huset.
– Ska vi till Nordkorea måste vi ta vägen om Peking, säger Rolf.
Vaktposter från de båda länderna står bara fem meter från varandra, men möter aldrig varandras blickar. Förhandlingsbordet används för möten en gång i veckan. Nordkorea har en stående inbjudan, men har inte varit med sedan 1995.
– Nordkorea bryr sig inte om kommissionen längre. Det måste till en större förändring för att de ska ske något där, säger Rolf.
Uppdraget i Korea är det andra utlandsuppdraget han får. För tio år sedan var han och Pia stationerade i Pakistan. De tror att det blir bättre den här gången.
– Nu kommer vi i alla fall till ett i-land, säger Pia.
Den bas hon kommer att bo på rymmer ungefär 7 000 personer och innehåller allt man kan tänka sig. Från stridsfordon till Big Mac. Pia säger att hon ska engagera sig i de olika föreningar som finns på basen, men hon har också fått uppmaningen att utforska Seoul på egen hand. Koreanerna beskrivs som mycket hjälpsamma människor och det enda som behövs för att hitta är en karta. Helst inplastad så att den klarar allt regn.
Pia hoppas också på att få följa med på Rolfs tjänsteresor i regionen. Det ingår att han ska åka runt i Sydkorea, men också besöka både Kina och Japan.
– Förhoppningsvis får vi även komma in i Nordkorea, säger han.
– Men när Tjeckoslovakien upplöstes på 90-talet godkände inte Nordkorea vare sig Tjeckien eller Slovakien, eftersom det stod att det var Tjeckoslovakien som skulle ha uppdraget. Sedan blev Polen utkastade av Nordkorea 1995, berättar Rolf Henriksson.
Han har läst på noga inför uppdraget som sekretare i övervakningskommissionen. Sverige deltar med fem man och Schweiz har lika många. Hur arbetet är organiserat finns noga beskrivet i den pärm Rolf har liggande på bordet under NKP:s intervju. I hans arbetsuppgifter ingår inte bara att föra protokoll vid alla möten utan också en hel del andra arbetsuppgifter, exempelvis att ta hand om besökare som kommer till campen. Han kommer att bo på en bas som i princip står precis på gränsen till Nordkorea. Hustrun Pia får däremot bo på en amerikansk militärbas mitt inne i Seoul.
– Det blir ingen större skillnad mot hur vi har det i dag eftersom jag veckopendlar redan nu, säger Rolf.
Rent organisatoriskt är han fortfarande knuten till Artilleriregementet, men tjänstgör vid Markstridsskolan i Skövde.
Ett års fördröjning
Till Korea var det tänkt att paret Henriksson skulle ha åkt redan för ett år sedan, men då blev Rolf sjuk och fick vänta ett år. Förordnandet i Korea är 54 veckor långt.– Så vi kommer att fira midsommar i Korea både i år och nästa år, säger Pia.
De fyra militärer ingår i styrkan nu kommer att bytas ut en i veckan, så den förste är redan på väg hem. När alla fyra nya är på plats är det dags för chefsbyte, men det sker inte förrän i september. Där växlas också mellan militärer och diplomater. Förordnandet som chef sträcker sig dessutom över två år medan övriga förordnanden är ettåriga.
Rolf har redan träffat sina nya arbetskamrater och deras familjer. Det skedde i samband med ett förberedande möte i vintras. Där deltog också den avgående övervakningsstyrkan i Korea.
– Vi fick höra deras berättelser och erfarenheter, vilket var mycket nyttigt, säger Rolf.
Absurd värld
Han berättar hur Nordkorea byggt upp Potemkinstäder på andra sidan gränsen. Kulisstäder där belysningen tänds med timer för att ge illusion om att det bor folk där. Där har också stått stora högtalare som skickat propagandabudskap om Nordkoreas förträfflighet, men de är enligt uppgift borta nu.Det låter smått absurt när Rolf berättar hur det är arrangerat vid gränsbasen. Där finns ett hus precis på gränsen med ingångar både åt nord och syd. Mitt i huset finns ett förhandlingsbord, men det går inte att ta sig till Nordkorea genom huset.
– Ska vi till Nordkorea måste vi ta vägen om Peking, säger Rolf.
Vaktposter från de båda länderna står bara fem meter från varandra, men möter aldrig varandras blickar. Förhandlingsbordet används för möten en gång i veckan. Nordkorea har en stående inbjudan, men har inte varit med sedan 1995.
– Nordkorea bryr sig inte om kommissionen längre. Det måste till en större förändring för att de ska ske något där, säger Rolf.
Uppdraget i Korea är det andra utlandsuppdraget han får. För tio år sedan var han och Pia stationerade i Pakistan. De tror att det blir bättre den här gången.
– Nu kommer vi i alla fall till ett i-land, säger Pia.
Den bas hon kommer att bo på rymmer ungefär 7 000 personer och innehåller allt man kan tänka sig. Från stridsfordon till Big Mac. Pia säger att hon ska engagera sig i de olika föreningar som finns på basen, men hon har också fått uppmaningen att utforska Seoul på egen hand. Koreanerna beskrivs som mycket hjälpsamma människor och det enda som behövs för att hitta är en karta. Helst inplastad så att den klarar allt regn.
Pia hoppas också på att få följa med på Rolfs tjänsteresor i regionen. Det ingår att han ska åka runt i Sydkorea, men också besöka både Kina och Japan.
– Förhoppningsvis får vi även komma in i Nordkorea, säger han.
