Många ville se hus
K-märkt var temat när Kulturhusens dag arrangerades under gårdagen. Tolv hus och gårdar fanns med i den folder Kristinehamns kommun tagit fram till dagen. Samtliga är k-märkta på ett eller annat sätt.
– K-märkt är ett samlingsbegrepp som inrymmer olika kulturmärkningar, förklarade stadsarkitekt Torbjörn Gustafson i sitt invigningstal.
– K-märkt är ett samlingsbegrepp som inrymmer olika kulturmärkningar, förklarade stadsarkitekt Torbjörn Gustafson i sitt invigningstal.
Publicerad: 2007-09-10 09:58 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:48
;)
Kommunens förre fastighetschef Björn Rehnberg och musikern Anders T:son Björkroth pratade om stadshotellets gamla sommarveranda.
Foto: Magnus Carlsson [Förstora]
Foto: Magnus Carlsson [Förstora]
;)
Den ståtliga Kristinasalen på stadshotellet var ett av de objekt som visades upp under Kulturhusens dag. [Förstora]
;)
Nordenfeltska huset från 1771 har fått en välbehövlig ansiktslyftning på sydsidan. [Förstora]
;)
Mona Kallin kikar in i källaren på Nordenfeltska huset. [Förstora]
;)
Stadsarkitekt Torbjörn Gustafson framhöll i sitt invigningstal det kulturvärde som byggnaderna har. [Förstora]
;)
Intresset för Kulturhusen dag var stort och många lyssnade också till Torbjörn Gustafsons invigningstal. [Förstora]
Många kanske tror att bara för att ett hus är k-märkt så får man inte göra någonting med det. Så är det inte. Om huset däremot är förklarat som byggnadsminnesmärke är det betydligt svårare att ändra något på huset. I Kristinehamn finns sex hus och gårdar som är förklarade som byggnadsminnesmärken. Det är Wahlundsgården, stadshotellet och Nordenfeltska huset i centrala stan samt Österviks kapell, Krontorps gård och Värmlands Säby herrgård utanför 50-skyltarna. Torbjörn Gustafson berättar att hus också kan vara märkta med stort eller litet Q samt förklarade som kulturreservat. Alla beteckningar ingår i begreppet k-märkt.
– Som arkitekt tycker jag att det är roligt att inte bara mor och far utan även husen har en egen dag, konstaterar Torbjörn Gustafson.
Han berättar en del om dagen som sådan. Att det är riksantikvarieämbetet som är den drivande kraften, men att det hänger på enskilda husägare om det ska bli något bra av det.
Torbjörn Gustafsons personliga favorit bland de tolv objekt som visas under Kulturhusen dag är Wahlundsgården:
– Här finns alla hus bevarade. Inte bara huvudbyggnaden utan också flyglarna och uthusen. Det är lite unikt.
Han kastar dock in en brasklapp eftersom han vid intervjutillfället ännu inte sett Krontorps gård invändigt.
– Men det räknar jag med att hinna med i eftermiddag, säger han.
En annan person som också har god koll på vilka hus som finns i Kristinehamn är Föreningen för byggnadskulturs ordförande Kerstin Stenberg. På frågan vilket av husen hon känner mest för svarar hon Rådhuset.
• Varför då?
– För att det är till salu. Jag ska kämpa för att det inte säljs utan i stället rustas upp och bevaras, svarar Kerstin Stenberg.
Hon tillägger att alla hus som är med på Kulturhusens dag är hennes skötebarn och är hon orolig för Rådhusets framtid är hon desto mer nöjd med utställningen Hus & Människor som igår passerade 1 000 besökare.
Mögeldoft och veranda
Besökarna i Nordenfeltska huset klagar på att den mögeldoft som kommer från källaren. Det framförs dessutom en del spännande teorier om vad källaren använts till genom åren. Någon gissar att tjänstefolket låsts in där. Det välvda taket ger annars associationer till restauranger i Gamla stan, men det är inte särskilt högt i tak.
Då är takhöjden desto mer imponerande i ett annat av stadens byggnadsminnen, stadshotellet med Kristinasalen. Där är föreståndaren Rami Sekthyan, förre fastighetschefen Björn Rehnberg och musikern Anders T:son Björkroth inbegripna i en diskussion om den sommarveranda som fanns under den tid den sistnämndes svärföräldrar drev hotellet.
– Den kom fram i maj och stod till sista augusti. Det började med vårkyckling och slutade med kräftor, minns Anders T:som Björkroth.
Rami Sekthyan säger att han är intresserad av hotellet historia och planerar att ta fram en bok eller broschyr som berättar mer om hotellet.
– Jag vill gärna få vanligt folks minnen och bilder till materialet, säger han.
– Som arkitekt tycker jag att det är roligt att inte bara mor och far utan även husen har en egen dag, konstaterar Torbjörn Gustafson.
Han berättar en del om dagen som sådan. Att det är riksantikvarieämbetet som är den drivande kraften, men att det hänger på enskilda husägare om det ska bli något bra av det.
Torbjörn Gustafsons personliga favorit bland de tolv objekt som visas under Kulturhusen dag är Wahlundsgården:
– Här finns alla hus bevarade. Inte bara huvudbyggnaden utan också flyglarna och uthusen. Det är lite unikt.
Han kastar dock in en brasklapp eftersom han vid intervjutillfället ännu inte sett Krontorps gård invändigt.
– Men det räknar jag med att hinna med i eftermiddag, säger han.
En annan person som också har god koll på vilka hus som finns i Kristinehamn är Föreningen för byggnadskulturs ordförande Kerstin Stenberg. På frågan vilket av husen hon känner mest för svarar hon Rådhuset.
• Varför då?
– För att det är till salu. Jag ska kämpa för att det inte säljs utan i stället rustas upp och bevaras, svarar Kerstin Stenberg.
Hon tillägger att alla hus som är med på Kulturhusens dag är hennes skötebarn och är hon orolig för Rådhusets framtid är hon desto mer nöjd med utställningen Hus & Människor som igår passerade 1 000 besökare.
Mögeldoft och veranda
Besökarna i Nordenfeltska huset klagar på att den mögeldoft som kommer från källaren. Det framförs dessutom en del spännande teorier om vad källaren använts till genom åren. Någon gissar att tjänstefolket låsts in där. Det välvda taket ger annars associationer till restauranger i Gamla stan, men det är inte särskilt högt i tak.Då är takhöjden desto mer imponerande i ett annat av stadens byggnadsminnen, stadshotellet med Kristinasalen. Där är föreståndaren Rami Sekthyan, förre fastighetschefen Björn Rehnberg och musikern Anders T:son Björkroth inbegripna i en diskussion om den sommarveranda som fanns under den tid den sistnämndes svärföräldrar drev hotellet.
– Den kom fram i maj och stod till sista augusti. Det började med vårkyckling och slutade med kräftor, minns Anders T:som Björkroth.
Rami Sekthyan säger att han är intresserad av hotellet historia och planerar att ta fram en bok eller broschyr som berättar mer om hotellet.
– Jag vill gärna få vanligt folks minnen och bilder till materialet, säger han.
