Brasträff tradition för många
KRISTINEHAMN: 60 år med tipspromenad, kaffe och korv
;)
Foto: Adina Magnusson [Förstora]
;)
Foto: Adina Magnusson [Förstora]
;)
Foto: Adina Magnusson [Förstora]
;)
Foto: Adina Magnusson [Förstora]
;)
Foto: Adina Magnusson [Förstora]
;)
Foto: Adina Magnusson [Förstora]
;)
Foto: Adina Magnusson [Förstora]
– Många tycker att det är en bra start på söndagen, säger Anna Wahlgren.
Hon har gjort dagens frågor och hoppas att det är en lagom blandning av ämnen och svårighetsnivå.
Som mest kan det vara 500-600 som deltar. Annat var det förr, då kunde det vara flera tusen berättar Anna Wahlgren. Det är Kristinehamns friluftskommitté som organiserar det hela och varje enskild träff arrangeras av en förening, i dag är det HSB som är värd. Överskottet från intäkterna går till handikappföreningar.
Även platsen varierar. Hultet är rätt vanligt men brasträffarna hålls även på Marieberg, vid Skymningen och vid Brovallen. För några veckor sedan var det 60 år sedan första brasträffen.
Många som kommer hit är stamgäster, de kommer oavsett väder. Jag slår följe med ett sådant par. Kjell-Erik och Inger Wärlind bor i Kristinehamn och går varje söndag om de inte har förhinder.
– Man måste röra på sig, säger Inger.
– Och det här är ett trevligt sätt. Vi brukar ofta träffa bekanta, fyller Kjell-Erik i.
De olika platserna som brasträffen arrangeras på har alla olika karaktär.
– Det här är minst roligt, konditionen är inte helt hundra, säger Inger och blänger på den rejäla uppförsbacken som inleder sträckan.
Marieberg däremot är lite väl platt och kort tycker paret som strävar på uppför backarna.
– Det är alltid några frågor som man måste gissa, säger Inger och spanar efter dagens första.
Den handlar om grekiska filosofer och det är inte Kjell-Eriks bästa gren. Han förklarar att teknik och geografi är mer hans melodi.
– Men det viktigaste är inte att vinna, säger han.
Annars gillar han korsord och frågesporter, han har till och med varit med i tv-programmet Vem vet mest.
Inger förklarar att hon ibland svarar som Kjell-Erik, han har ofta rätt men då och då gissar hon på egen hand och det händer faktiskt att det är hon som får rätt.
I motionsspåret är det gott om folk. Det är pensionärer, barnfamiljer och allt där emellan i en enda röra. Ett barn i galonisar sätter sig bestämt ner i leran och vägrar resa på sig och folk hejar glatt på varandra och språkar även med folk de inte känner.
Efter en stund börjar stigen luta nedåt igen och frågorna kommer tätare, snart är vi på upploppet. Inger och Kjell-Erik fyller i namn på lapparna och lägger dem i lådan. Bredvid hänger bönburken, där kan man betala en slant för kaffe eller varm saft. Mugg får man ha med sig själv. Anders Eriksson häller upp kaffe ur en sotig och bucklig kaffepanna. Själv tar jag varm saft men en liten spindel som fått sätta livet till ligger sorgset på botten. Jag häller diskret ut saften efter att ha läppjat lite försiktigt.
För den som har egen korv med finns så klart en brasa att grilla över och barnen springer omkring och hoppar i de stora vattenpölarna.
– Det blev elvakaffe precis, säger Kjell-Erik som konsulterat klockan.
