Alva fick ett nytt liv hos Per och Marika
Husdjur: Hon räddades från avlivning
Efter att Djurhemmet tog hand om henne hamnade hunden i jourhem hos Per Olsen och Marika van Emden, som snart bestämde sig för att behålla henne.
;)
Foto: Sofia Eklund [Förstora]
;)
Foto: Sofia Eklund [Förstora]
Vov vov vov! Det är en stor dam som kommer lufsande över gräsmattan i Björneborg. Tillsammans med polarna Jack och Meja springer Alva och möter besökarna vid grinden.
Den 55 kilo tunga blandrasen, som är glad och lekfull, skulle inte ha levt om det inte var för en veterinär som stoppade avlivningen.
– Hon var inlämnad till kliniken för avlivning. Veterinären ringde oss och frågade om vi kunde ta hand om hunden. Vi sa: kom med henne bara, vad annars skulle vi ha gjort? säger Kristina Gustafsson på djurhemmet.
Ägaren som lämnat in Alva kontaktades och han blev lättad när han fick veta att Djurskyddet ställde upp. Men någon plats på djurhemmet fanns det inte. Det finns ett antal jourhem, men eftersom det blir allt vanligare att folk lämnar bort sina hundar, var det svårt att placera ut den stora tiken.
– Jag känner Per och Marika sen tidigare, berättar Kristina. Jag frågade dem om de kunde avlasta oss och det skulle gå bra.
Svårt vara ensam
Per och Marika hade redan två hundar, men tog emot Alva som inte var så framåt som hon är i dag.
– Hon var lite tunn och glanslös, osäker och rädd för allt och alla, beskriver Marika.
– Den tidigare ägaren hade inte varit elak mot henne, men hon hade varit försummad.
Alva hade svårt att vara ensam, fick separationsångest och tuggade bland annat sönder soffan och kanterna på köksbordet.
– Det var lite fajter i början mellan hundarna och vi rädda för att de andra hundarna inte skulle må bra med Alva. Jack var jättesur, men Alva och Meja fann varann direkt. Alva följde Meja som en skugga, säger Marika.
Efter en månad började allt fungera med den nya vovven och det var då som Per och Marika tog beslutet att inte längre vara jourhem åt Alva, utan i stället adoptera henne.
– Vi såg att det gick bra med de andra hundarna, det var det som var avgörande, säger Per.
Söker jourhem
Han berättar hur Meja liksom visade Alva vägen.
– Meja visade henne att det inte är så farligt att vara social. Jag tror att Alva fann sin första trygghet i Meja.
Kristina poängterar vikten av att en hund kommer in i ett hem som passar.
– Rätt hund på rätt plats. Men en sådan här stor hund är inte lätt att placera ut, säger hon och tillägger:
– Vi söker jourhem, särskilt till hundar.
– Många skaffar hundar när barnen är små, fortsätter Per. Valpen är gullig, men så växer den upp och då blir det mer jobb.
I dag har Alva bott hos Per och Marika i ett och ett halvt år. Tillsammans med polarna äter hon 30 kilo hundmat i månaden.
– Men det är det värt, absolut, konstaterar Per. De ger så mycket tillbaka.
