Plan för att stoppa jättelokan
KIL: Hotar biologisk mångfald och ger brännskador
Naturvårdssamordnare Katarina Karlsson har utbrett problemet och funnit att jättelokan breder ut sig som mest från bostadsområdet Östra Lersätter, och därifrån söderut ner i en ravin under riksväg 63 och vidare mot karlstadsgränsen.
Det finns också en del jätteloka i Norra Stenåsen, två områden i Fagerås, vid Kils hembygdsgård och nedanför Sannerudsvallen.
Breder ut sig
Jättelokan kan bli flera meter hög. De vita blomflockarna kan bli en halv meter i diameter. Jättelokans växtsaft innehåller ett ämne som kan ge eksem och brännskador.
Växten tränger också undan annan växtlighet. Nu breder jättelokan ut sig i en del av naturreservatet Kilsravinerna, och hotar alltså den unika biologiska mångfalden där.
Bekämpningsplanen går ut på att systematiskt minska jättelokans utbredning i ravinerna och på andra platser i Kils tätort och i Fagerås.
Sprids lätt i laviner
Jättelokan sprider sig särskilt lätt i ravinerna, eftersom växtens frön sprids med vattnet som rinner där, och den starkt sluttande marken underlättar fröspridning.
Bekämpningsplanen beskriver ett systematiskt arbete för att minsak växtens utbredning, dels genom kartläggning av var den finns, ett batteri av åtgärder och en dokumentation av hur och när de har utförts. De borttagna växterna måste brännas för att förhindra fröspridning.
Arbetet beräknas kräva en månads arbetskraft per år i tio år.
Merparten av lokorna finns på kommunal mark.
Miljö- och byggnadsnämnden beslutade på onsdagen att godkänna planen.
