Hur är det att leva i Nepal?
HALLÅ DÄR...
;)
– Rätt annorlunda mot att bo i Sverige. Här tar hemarbetet mycket tid och energi: Det är konstant vattenbrist och ström högst fyra timmar per dygn. Samtidigt är livet enklare och mindre stressigt, utan mediabrus och oändliga valmöjligheter. Som familj har vi mer tid för varandra.
Det är inte många vita i Tansen?
– Nej, ibland blir man rätt trött på all uppmärksamhet, folk är väldigt nyfikna och frågar mycket. Men sammanfattningsvis har vi haft en spännande och fantastisk tid här. Nepaleserna är ett varmt och vänligt folk, som vi har mycket att lära av.
Vaddå till exempel?
– Deras sätt att leva i nuet. De stannar upp och ser människan framför sig, i stället för att tänka på vart de är på väg.
Ni har tre små barn, hur har de funnit sig till rätta?
– Bra! Hemlängtan har gått över och nu trivs alla bra. Tjejerna, som är nio och sju, pratar helt flytande engelska och en hel del nepali. Även vår tvååring pratar lite på båda språken. Han gillar de vänliga nepaleserna och blir mer betänksam när han någon gång träffar vita...
Hur går det med uppdraget att organisera barnsjukvårdskurser?
– Som planerat; i höst ska vi starta upp kurserna. Men det är svårt att vänja sig vid situationen här på sjukhuset. Det är hög arbetsbelastning med många överbeläggningar och svårt sjuka barn som ofta också är undernärda.
Det är många brännskador, barn som trillat in i elden när de sover?
– Ja, och nu i vinter är det många som inte klarat sig. Jag har sett fler barn dö här på ett år än under mina 17 år som sjuksköterska i Sverige. Det känns svårt och sorgligt.
Hur länge stannar ni?
– Vi åker hem på semester och för att besöka församlingar ett par månader i sommar. Sedan återvänder vi till Tansen för att stanna till 2012.
Fotnot: Följ familjen Ardebys vardag i Nepal på nätet: www.poardeby.blogg.se
