Ny möjlighet för infertila att få barn

På väggen i korridoren till reproduktionsmedicinska avdelningen finns en stor anslagstavla. Den är fylld av bilder på bebisar som inte hade funnits om det inte varit för modern provrörsteknik.

Om ungefär två år hoppas forskarna här att bebisarna ska få sällskap av barn som burits i sin mammas kropp men i sin mormors livmoder.

Uppväxt i Karlstad

Liza Johannesson växte upp i Karlstad och gick naturvetenskaplig linje på Sundsta-Älvkullegymnasiet. Efter en termin med ekonomistudier insåg hon att det inte var något för henne. Det blev studier i Uppsala i stället och Liza utbildade sig till sjukgymnast.

– Jag jobbade som sjukgymnast i ett halvår. Det var kul men det fattades vissa bitar. Framför allt kirurgin som jag saknade helt så jag funderade på om jag skulle läsa vidare till läkare.

Liza Johannesson flyttade till Stockholm och pluggade till läkare med siktet inställd på att bli ortoped.

– Jag tror inte att CSN vill se mig mer, skrattar hon.

Under AT-tjänsten i Varberg insåg hon att ortopedin inte var något för henne och hon valde gynekologi eftersom det innehåller både medicinsk och kirurgiskbehandling. Sedan 2008 har hon jobbat på Sahlgrenskas kvinnoklinik.

Förväntas forska

Många läkare som jobbar på universitetssjukhusen håller på med forskningsprojekt vid sidan av. Liza förklarar att det nästan förväntas. När hon började på Sahlgrenska träffade hon på professor Mats Brännström som forskat inom livmoderstransplantationer i flera år. Liza fick doktorandtjänst inom projektet.

– Ofrivillig barnlöshet är ett stort problem. Det betraktas som en sjukdom och vi har ganska länge behandlat det i Sverige med till exempel provrörsbefruktning och olika former av inseminationer. Men det finns några typer av infertilitet som vi inte har kunnat göra nåt åt.

Varje år föds i snitt 15 flickor utan livmoder i Sverige och det finns också de som fått operera bort livmodern på grund av cancer eller en stor blödning. Det finns även de som har missbildad livmoder.

– Syftet med det här är att se om vi kan göra något för att hjälpa dem.

Patientens idé

Den ursprungliga idén föddes när Mats Brännström arbetade i Australien i slutet av 90-talet och han hade opererat en ung kvinna med cancer. I samband med att han opererat bort hennes livmoder förklarade han att hon aldrig skulle kunna få biologiska barn.

– Då var det hon som frågade om man inte kunde transplantera en livmoder. Så grundtanken kom från patienten, säger Liza.

Det har tidigare gjorts två transplantationer.

Den första skedde redan år 2000 i Saudiarabien av ett team som enligt Liza Johannesson inte gjort så mycket forskning.

– Det organet stöttes bort efter tre månader.

För ett år sedan gjordes ytterligare en operation i Turkiet. Den kvinnan mår bra och nu ska man sätta in embryo för att försöka få till en graviditet.

Flera operationer

I det svenska projektet har man gått steget längre. Tio transplantationer är planerade. De två första är genomförda och har gått bra. Kvinnorna har fått lämna sjukhuset och de mår bra hittills.

– Men man kan inte utvärdera om man bara gör en.

Man använder kvinnans mamma för att det ska bli så bra matchning som möjligt. Om man använder mammans livmoder så har den också varit med om en graviditet.

– Vi vet att den har funkat. Men vi vill inte att den ska ha gått igenom för många kejsarsnitt.

Det har inte varit några problem att få kvinnor att ställa upp.

– Vi har inte på något sätt rekryterat utan grupperna har vetat om projektet och för två år sedan hade vi ett informationsmöte.

Stort intresse

Många kvinnor anmälde sig och man har valt sådana som har egna ägg och där det finns en lämplig donator.

Man kan donera organ från både levande och döda donatorer men enligt Liza är fördelarna med en levande donator övervägande. Riskerna för syrebrist hos organet minskar och det är lättare att utreda att det finns bra förutsättningar.

I alla fallen utom ett är det mammor som donerar. I det fallet är det en annan nära släkting i stället.

– Livmodern är ett målinriktat organ, när man väl har fött sina barn kan man mista den, det spelar inte så stor roll, skrattar Liza.

Ändå förklarar hon att livmodern är fantastisk. Den är normalt sett liten som ett litet päron men kan vid en graviditet bli stor som en vattenmelon.

En av svårigheterna med operationen är enligt Liza Johannesson att livmodern sitter djupt nere i bäckenet och att det är bökigt att komma åt när alla kärl och ligament ska fästas.

– Det är komplicerat och otympligt.

Själv deltog hon i operationen. Hon var med i det team som opererade mottagaren.

De två första kvinnorna som har opererats låg kvar på sjukhuset i tio dagar.

Planen är sedan att vänta ungefär ett år.

– Den största risken för avstötning är under första året, sedan kan man sätta ner doserna av immundämpande läkemedel.

Embryon som väntar

Paren är ordentligt utredda, en förutsättning har varit att både ägg och spermier fungerar och embryon är redan klara.

– Vi har dem i frysen till alla kvinnorna.

Läkarna vet från provrörsbefruktningar att chansen till graviditet är 20-25 procent per återfört embryo. Man kan få göra flera försök.

– Vi sätter in ett ägg, vi vill inte riskera att få en tvillinggraviditet.

Hur många graviditeter som livmodern kan klara vet man inte.

– Vi har sagt en eller två ganska täta graviditeter. Själva livmodern tror vi kan klara mer men man står på immundämpande medel och vi vill inte dra ut på det.

Förlossningen sker med kejsarsnitt.

– Vi vill inte fresta på livmodern och de ligament som den sitter uppe med på det sätt som värkarbete och en förlossning gör. Vi har gjort olika i djurstudier där de har fött både med kejsarsnitt och vanlig förlossning och det har gått bra båda delarna men för säkerhets skull gör vi det med kejsarsnitt.

Efter att kvinnan fått barn kan man ta ut livmodern och ta bort medicinerna.

Dyr operation

Kostnaden är för en sån här transplantation är i nuläget svår att beräkna. De tio patienterna som transplanteras bekostas helt av forskningsmedel och inte av samma plånbok som den ordinarie vården.

– Vi får ofta kritiska frågor om det här ska få ta resurser från sånt som folk tycker är viktigare. Nu är vårat mål att se om det fungerar. Är det så att det fungerar får vi ta diskussionen om det här är något som ska prioriteras.

Liza Johannesson förklarar att kostnaden blir väldigt hög. Själva operationen med eftervård kostar ungefär 100 000 kronor. Sedan är det vårdtid, provrörsbefruktning och uppföljning.

– Vi har svårt att mäta det i pengar. Det är lättare att mäta i påverkan i deras liv. Barnlöshet kan ge stora psykologiska bekymmer. Kan man hjälpa till med det tycker vi att det är värt det. Den här diskussionen hade man också när det gällde provrörsbefruktning.

Liza Johannesson förklarar att inte alla infertila par vill genomgå en sån här operation. En del väljer att i stället adoptera.

Själv har Liza Johannesson inga preferenser när det gäller valet mellan biologiska barn och adopterade.

– Men där är vi olika.

Intressant forskning

Liza Johannesson tycker att det är fantastiskt att få delta i forskningsprojektet.

– Hur många får vara med om något sådant under sin yrkeskarriär?

Samtidigt har projektet fått kritik både från läkarhåll och allmänheten.

– Man ska inte sticka under stol med att det här är extremt kontroversiellt. Men så är det med mycket inom medicinen. Vi får kritik och synpunkter på det här med djurförsök.

Liza förklarar att om man tittar tillbaka på hur det såg ut i början när man försökte sig på transplantationer, då hade man sämre förutsättningar.

– Man gick ofta direkt på människoförsök och fortsatte även om de första hundra misslyckades. Vi har nolltolerans.

De har varit öppna med sin forskning.

– Men vi möter oförståelse dagligen. Det kommer både från våra kollegor och från allmänheten. Men vi märker att ju mer insikt folk får i projektet desto mer förstår de varför vi gör det. Men vi får också mycket positiva kommentarer.

Andra effekter

Men forskningen har även gett andra resultat.

– Vi har fått en fantastisk möjlighet att studera livmodern. Vi har lärt oss mycket om den kvinnliga fysiologin. Det finns vissa canceroperationer där man lösgör livmodern och tar bort livmoderhalsen och det blir nästan som en transplantation. Vi lär oss mycket om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt att göra, var gränsen går. Vi drar nytta av det här inom hela gynekologin och inom cancervården.

Det händer att forskarna får höra att de leker Gud.

– Jag tycker att man kan ta den kommentaren ganska bra. Vi vet att det inte är på det sättet.

Känns det lite som att det är era barn också?

– Absolut! Jag får göra om familjeporträtten, det kommer att kännas speciellt.

Hur påpassade kommer de här graviditeterna bli?

– De här patienterna är redan nu väldigt påpassade. Blir de gravida kommer de att tröttna på oss.

Små risker

Riskerna för de inblandade är lite olika. När det gäller donatorn bedöms den som liten. För mottagaren är risken att organet stöts bort och att man kan drabbas av infektioner på grund av de immundämpande medlen.

När det gäller de eventuella barnen ser man inga egentliga risker. I djurstudierna har de inte sett några avvikelser.

Med själva graviditeten ser man inga direkta risker. De vet att livmödrar kan fungera bra även på äldre kvinnor.

– Livmodern är en muskel som fungerar lika bra livet ut.