"Det finns så mycket våld"
KARLSKOGA: Soheila bygger fristad för isolerade kvinnor
– I förrgår ringde en kvinna, som hade blivit misshandlad av sin man för att hon varit ute på sta'n och druckit kaffe, säger Leila och ser sig om i lokalerna högst upp i Nämndhuset i Karlskoga.
;)
Just nu ser de inte mycket ut för världen, men hon vet precis hur det ska se ut när det är klart.
– Det ska bli massor av kuddar på bänkarna och ett runt bort i mitten och små lampor. Och ett nytt kök och lekrum för barnen. Och en plats där man kan få gå undan och prata när man behöver.
– En psykolog och socionom har lovat ställa upp gratis och hjälpa till.
Soheila Fors är ordförande i den rikstäckande föreningen Khatoon. Den verkar i Kurdistan, med att förmedla nödhjälp till kvinnor och barn som inte kan försörja sig och i Sverige med att hjälpa utsatta kvinnor och barn, främst från Kurdistan, och speciellt de som utsätts för hedersvåld eller hedersrestriktioner.
Så mycket våld
– Det finns så mycket våld, säger Soheila sorgset, som själv fått gå igenom mycket. Sina första år i Sverige, hon kom hit 1995, beskriver hon som hemska. Men hon klarade krisen och har sedan hunnit med ett treårigt projekt i Irakiska Kurdistan.
– När han fick jobb i Karlskoga för ett par år sedan hade jag aldrig hört talas om det, säger hon med ett skratt. Men hon har funnit sig väl till rätta och finns nu bland annat med på Kristdemokraternas lista till kommunfullmäktigevalet.
Isolerade
Genom Khatoon vet hon att det är svårt för isolerade invandrarkvinnor. Men i hemländerna finns tehus, dit kvinnor och barn får gå och kan bryta sin isolering. Varför inte starta ett här, tänkte hon och skickade i december in en ansökan om bidrag till länsstyrelsen och även ett brev till socialminister Göran Hägglund.
Så snart hon fick positivt besked från länsstyrelsen så satte hon igång med att förverkliga sina planer på ett Tehus.
– Men jag hade sökt 300 000 och kunde inte få mer än 35 000 kronor i år och det räcker bara till hyran, säger Soheila. Så hon gick runt till olika företag och bad om material.
– Jag har aldrig tigga om något förut och var så nervös att jag trodde jag skulle svimma, berättar hon.
Behjärtansvärt
Men alla har tyckt det varit behjärtansvärt och ingen har sagt nej och hon har fått mattor, tapeter och virke och tyg och fått löfte om vitvaror till köket.
– Jag är så tacksam. Kärleken har inte dött i samhället, säger Soheila, som också fått bygghjälp och nu själv ska sätta sig och sy kuddar till de låga, väggfasta bänkarna i ena rummet.
När allt är klart ska det bli en hemtrevlig osa dit kvinnor kan komma med sina barn, gå kurser i matlagning, få hjälp med att förstå de svenska lagarna, inte minst de synliga och så vidare.
– Jag har fått mycket, men behöver mer, leksakaer, posrslin, en soffa, gärna en dator...
Det ringer i hennes telefon. Bara en signal.
– Då är det en utsatt kvinna igen.
