Den nya tidens vårtecken
KARLSKOGA: Punktliga avgångar och skrubbsår visar att vi är på rätt väg
Istället för att ägna oss åt att reflektera över vinterns vedermödor åker vi ut för att leta efter våren. Eftersom snön fortfarande ligger i drivor och det knastrar under kängorna tänker vi att vi nog får nöja oss med subtila tecken på att kung Bore tänker ta sommarledigt i år också. Vad fel vi har. Redan på första stoppet brakar över 100 ton vårtecken rakt emot oss, ett tåg i tid.
Uppskattar asfalt
Pendlarna får väl anses vara vinterns tappraste skara. Två luttrade pendlare står och väntar på Degerfors station och de delar gärna med sig av sina personliga vårtecken. Nikitha Karlsson tycker att blommor är det tydligaste vårtecknet. Vad man ser som ett tecken är något högst individuellt. Torbjörn Lundkvist letar inte efter blommor.
– Jag har sett asfalt, det uppskattar man när man inte har sett det på länge, säger han och ler.
Här kommer väl ett vårtecken till, va?
– Ja, man kan absolut se tåget som ett vårtecken. Jag bor i Karlstad och jag har fått åka buss till Karlskoga först och sedan vänta där på nästa buss. Det har varit jättejobbigt, det har tagit två timmar att komma hem.
Vi lämnar stationsområdet bakom oss och fortsätter letandet. Vi tar Kosia mot Karlskoga. Solen skiner och radion spelar Jerry Williams så vår vaksamhet är fullständig.
Stora töfynd
Plötsligt upptäcker vi en vacker symbol för att jordbruket snart kan komma igång igen, en traktor håller på att töa fram. Färden går vidare och på Källmossen träffar vi Immetorps lagledare Dennis Gustafsson som är där för att inspektera hur planen ser ut. Många förknippar grusplaner med stenhårda fotbollar och skrapsår på knäna. Dennis Gustafsson har ett positivare förhållande till grus.
– När vi går ut och börjar spela på grusplanerna då är det vår, säger han.
Då känns det väl bra en sådan här dag?
– Ja det är verkligen kul att komma igång och särskilt när den där börjar lysa, säger han och pekar på solen.
Vi slås av att vi bara har hittat en massa oortodoxa vårtecken. Någonstans måste de traditionella vårteckenspanarna finnas. Tillslut hittar vi några naturromantiker som uppskattar kajornas ankomst och att vårblommornas knoppar brister men de personerna piper iväg när kameran kommer fram. Berit Andersson däremot har vänligheten att berätta om sin dag.
– Åh, jag har hört fåglarna och jag har suttit på min balkong och druckit kaffe, säger hon.














































