Lars-Eriks hjärta slutade slå
KARLSKOGA
Tack vare ett rådigt ingripande från en grupp sjuksköterskor som var med på dansen gick hans liv att rädda.
– Läkarna på lasarettet sa att jag hade världens bondtur som hade dem i närheten, säger han.
Lars-Erik Karlsson är 54 år och bor i Stråningstorp. Han arbetar på Söderbergs åkeri och en stor del av sin fritid ägnar han åt att dansa.
Onsdagen den 6 januari var det dags för Vänerdansen i Kristinehamn och Lars-Erik Karlsson åkte dit i sällskap med några kamrater. Allt var precis som vanligt och när Casanova spelade upp till den första dansen klockan 19 gav han sig ut på dansgolvet. Efter två timmars intensivt dansande sade hans hjärta stopp och slutade slå, han hade fått en hjärtinfarkt.
Sjuksköterskor
Ewa-Lena Thunberg, den kvällens sjukvårdsansvarige som tidigare arbetat på lasarettet, hade förväntat sig en lugn kväll med något skavsår eller någon vrickning att ta hand om. Den bilden försvann i samma stund som Lars-Erik Karlssons danspartner kom rusande mot henne.
– Jag hörde mitt namn ropas och när jag sedan kom fram till Lars-Erik låg han där på golvet, säger hon.
Hon ringde SOS alarm medan en grupp sjuksköterskor som till vardags arbetar på narkosavdelningen och intensivvårdsavdelningen kom till undsättning.
I väntan på ambulansen, en tidsrymd som Ewa-Lena Thunberg uppskattar till mellan fem och tio minuter, höll de i gång Lars-Erik Karlssons hjärta med hjälp av hjärtlungräddning.
– Jag kan bara tacka min gud för att sjuksköterskorna var på plats, jag hade aldrig klarat det på egen hand, säger Ewa-Lena Thunberg.
Ambulanspersonalen startade hjärtat med hjälp av en hjärtstartsapparat och gav sig sedan av mot sjukhuset i Karlstad.
Inga minnen
Av allt det som hände minns inte Lars-Erik Karlsson någonting. Från onsdag lunch tills det att han vaknade upp på fredagen är allt ett svart hål. Förutom själva hjärtstoppet hade han under den tiden också genomgått en ballongsprängning för att vidga kranskärlen på hjärtat.
En vecka senare fick han en pacemaker inopererad.
Den första tiden efter hjärtstoppet var han lite orolig för att något liknande skulle hända igen. Den rädslan har han nu lämnat bakom sig.
– Jag mår bättre i dag än vad jag gjorde innan det hände, jag orkar till och med mer. Läkarna säger att det är tack vare den kondition jag har fått av dansen som jag har kommit tillbaka så bra, säger han.
Dansen har också varit bra i rehabiliteringsarbetet efteråt, redan den 31 januari tog han de första försiktiga dansstegen.
– Det blev foxtrott eftersom det är en lite lugnare dans än bugg, säger han.
Nu dansar han två gånger i veckan och har dessutom gått tillbaka till jobbet. Till en början är det två timmar per dag men inom kort hoppas han få läkarens tillåtelse att öka den tiden.
Tacksamma tankar
Så här i efterhand skänker han många tacksamma tankar till de som hjälpte honom under och efter hjärtstoppet.
– Familj, grannar och vänner har varit guld värda, säger han.
Men han kan inte låta bli att tänka på vad som skulle ha blivit resultatet om det skulle ha inträffat någon annanstans än på dansen.
– Tänk om jag hade varit på jobbet och suttit i en maskin och röjt snö, vad hade jag inte kunnat ställa till med då, säger han.
