Björnlokorna i Bråten grävs upp
KARLSKOGA
Björnlokan är en ståtlig växt med enormt bladverk och stora, vackert vita blommor. Men den är ack så giftig och obehaglig, och ingen välkommen växt i bebyggda delar av kommunen. Därför har man nu börjat gräva upp de stora mängder björnlokor som växer, framför allt i Bråten. Men man för en ojämn kamp mot den här växten, vars saft ger obehagliga brännskador på huden.
Publicerad: 2008-07-09 10:25 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:44
;)
Eva Eriksson, Stefan Elgh och Janne Jern jobbar med bekämpningen av björnlokor i Bråten.
Foto: Lasse Sjöberg [Förstora]
Foto: Lasse Sjöberg [Förstora]
;)
Janne Jern har grävt upp ett präktigt exemplar av björnlokan.
Foto: Lasse Sjöberg [Förstora]
Foto: Lasse Sjöberg [Förstora]
;)
En av de många björnlokorna i Bråten grävs upp för att köras bort.
Foto: Lasse Sjöberg [Förstora]
Foto: Lasse Sjöberg [Förstora]
;)
Björnlokan är en ståtlig växt med enormt bladverk och vackra blommor. Här några exemplar i ledningsgatan vid Busbacken.
Foto: Lasse Sjöberg [Förstora]
Foto: Lasse Sjöberg [Förstora]
Björnlokan, eller jättebjörnlokan som många kallar den på grund av det mäktiga formatet, är inte på något sätt någon ny företeelse i Karlskogas flora. Tvärtom har den i många år ställt till bekymmer, för att den är giftig och för att den är så svår att bekämpa.
”Ta bort björnlokorna” krävde signaturen ”Berit i Bäck” i en insändare i Karlskoga Tidning den 27 juni.
Nu har kommunen tagit hennes uppmaning på allvar, och börjat bekämpningen.
– Vi har försökt med olika metoder att utrota den eller åtminstone bekämpa den, men vi har inte hittat något kanonbra sätt, säger Eva Eriksson på kommunens Gatu- och parkavdelning. Att gräva upp lokorna med rötterna är ett sätt.
Gräver upp lokorna
Giftbesprutning är ett annat sätt, men det vill man helst inte använda i närheten av bostadsområden – som i det område mellan Noravägen och järnvägen i höjd med bussvändplatsen där björnlokebekämparna befann sig under tisdagen.
Inne i traktorn sitter Janne Jern, som kör för Söderbergs Åkeri på kommunens uppdrag, och hanterar den lilla grävaren. Undan för undan gräver han upp björnlokorna med så mycket rötter som möjligt, och lastar på flaket.
– Bara längs järnvägen blev det två fulla lass på 150–200 meter, konstaterar han när han tillfälligt lämnar sin hytt. Och några lass till blir det här, innan vi åker upp till ledningsgatan uppe vid Busbacken där det också finns mängder av björnlokor.
Frän lukt
Inne i sin hytt behöver Janne inte vara så tätt klädd som Eva Eriksson, som jobbar utanför och måste skydda varje del av kroppen så att björnlokans saft inte kommer på huden.
Det är då det händer, att växtsaften orsakar vätskefyllda brännblåsor på huden.
– Det är inte så farligt idag när solen inte är framme, säger Eva Eriksson. Det är när solen skiner och UV-strålarna är starka som det bränner värst. Visst är det jobbigt att bekämpa björnlokorna, med den här täta klädseln.
Janne känner heller inte den fräna lukten från björnlokorna, den som känns väldigt tydligt när man står i närheten av de stora växterna.
Mängder av frön
Bråten, framför allt norra Bråten, har riklig förekomst av björnloka. Men den finns också vid Björkborns herrgård, och på Häsängen i remsan ut mot E 18.
– Det vi i första hand försöker är att få ner blomställningarna innan de börjar fröa, säger Eva Eriksson. Varje blomma innehåller ju mängder av frön, och hamnar de på marken sprider sig växten väldigt snabbt.
Ja, i synnerhet när man vet att fröna kan ligga på marken i 15–20 år innan de gror. Det är en av orsakerna till att växten är så svårbekämpad.
”Ta bort björnlokorna” krävde signaturen ”Berit i Bäck” i en insändare i Karlskoga Tidning den 27 juni.
Nu har kommunen tagit hennes uppmaning på allvar, och börjat bekämpningen.
– Vi har försökt med olika metoder att utrota den eller åtminstone bekämpa den, men vi har inte hittat något kanonbra sätt, säger Eva Eriksson på kommunens Gatu- och parkavdelning. Att gräva upp lokorna med rötterna är ett sätt.
Gräver upp lokorna
Giftbesprutning är ett annat sätt, men det vill man helst inte använda i närheten av bostadsområden – som i det område mellan Noravägen och järnvägen i höjd med bussvändplatsen där björnlokebekämparna befann sig under tisdagen.Inne i traktorn sitter Janne Jern, som kör för Söderbergs Åkeri på kommunens uppdrag, och hanterar den lilla grävaren. Undan för undan gräver han upp björnlokorna med så mycket rötter som möjligt, och lastar på flaket.
– Bara längs järnvägen blev det två fulla lass på 150–200 meter, konstaterar han när han tillfälligt lämnar sin hytt. Och några lass till blir det här, innan vi åker upp till ledningsgatan uppe vid Busbacken där det också finns mängder av björnlokor.
Frän lukt
Inne i sin hytt behöver Janne inte vara så tätt klädd som Eva Eriksson, som jobbar utanför och måste skydda varje del av kroppen så att björnlokans saft inte kommer på huden.Det är då det händer, att växtsaften orsakar vätskefyllda brännblåsor på huden.
– Det är inte så farligt idag när solen inte är framme, säger Eva Eriksson. Det är när solen skiner och UV-strålarna är starka som det bränner värst. Visst är det jobbigt att bekämpa björnlokorna, med den här täta klädseln.
Janne känner heller inte den fräna lukten från björnlokorna, den som känns väldigt tydligt när man står i närheten av de stora växterna.
Mängder av frön
Bråten, framför allt norra Bråten, har riklig förekomst av björnloka. Men den finns också vid Björkborns herrgård, och på Häsängen i remsan ut mot E 18.– Det vi i första hand försöker är att få ner blomställningarna innan de börjar fröa, säger Eva Eriksson. Varje blomma innehåller ju mängder av frön, och hamnar de på marken sprider sig växten väldigt snabbt.
Ja, i synnerhet när man vet att fröna kan ligga på marken i 15–20 år innan de gror. Det är en av orsakerna till att växten är så svårbekämpad.
Lasse Sjöberg
0586-72 13 34
redaktion@karlskogatidning.se
