Tufft att vara biodlare

KARLSKOGA / DEGERFORS

Solen skiner och det börjar surra utanför bikuporna bakom sommarstugan i Skråmmen.
Men inte så mycket som Sven Karlsson skulle vilja.
Efter en usel sommar och invasion av varroakvalster är det tufft i biodlingsbranschen.
Publicerad: 2008-05-24 09:30 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:36
--,,Varma somamrnätter, lagom regn och lite blåst. En perfekt sommar för biodlaren Sven Karlsson.
Foto: Sigun Carlén-Slottner
 [Förstora] 
Bina är lugna. Rökspruta och slöja används sällan.
Foto: Sigun Carlén-Slottner
 [Förstora] 
De gamla ramarna är gula av pollen från maskrosorna.
Foto: Sigun Carlén-Slottner
 [Förstora] 
Biodling är fascinerande -- men inte varroakvalsterangrepp. Sven Karlsson har dock koll på sina kvalster.
Foto: Sigun Carlén-Slottner
 [Förstora] 
De bruna räderna avslöjar carnicabiet.
Foto: Sigun Carlén-Slottner
 [Förstora] 
Antalet biodlare sjunker. År 2000 hade Karlskoga-Degerfors biodlarförening ett 50-tal medlemmar. Nu är den nere i runt 30. En hel del bortskrämda av varroakvalstret, som gjorde sitt intåg i länet 2004.
Det kommer ursprungligen kommer från Indien och lever på larverna i yngelcellerna. De bin som kommer ut är skadade och dör. Lägg till det en kall vår och usel sommar. Sammantaget har det gjort att i snitt 36 procent – som mest 75 procent – av bisamhällena i länet tappats sedan förra året.

Katastrof

– För en yrkesbiodlare som förlorar 600 av 800 samhällen betyder det miljonförluster och katastrof, säger Sven Karlsson, ledamot i föreningens styrelse, drottningodlare, bitillsyningsman samt ordförande i länets sjukdomskommitté.
Själv har han 13.
– Bara sex ser bra ut hittills. De andra är fortfarande svaga och jag får sätta starka ramar hos dem.
För den oinvigde betyder det att han tar ramar från en av de mer lyckade kuporna och flyttar till en av de sämre för att stärka upp den.
– Varroakvalster går inte att utrota. Det är något som vi måste lära oss att leva med, säger Sven, som utbildar andra biodlare i konsten att hålla kvalstren stången genom använda särskilda ramar och när det behövs myrsyra, noga doserad.
Förra året var som sagt uselt: kall vår och kalla sommarnätter. Vilket betydde en honungsskörd i stället för två. För Svens del blev det 10 kilo honung per samhälle i stället för 20-25 kilo.
– I natt var det bara 2 grader igen, konstaterar han nu. Vilket betyder att bina, i stället för att komma igång tidigt på morgnarna med jobbet att samla in pollen, stannar i kuporna för att hålla larverna varma.

Fromma bin

Nu på förmiddagen börjar det röra sig runt flustren. Inte tillräckligt för att Sven ska vara nöjd – men tonläget är rätt.
– Arga bin låter vassare.
Hans är snälla:
— Första kriteriet för bin är att de ska vara fromma. En liten rökpust räcker för att de här ska lugna ner sig, bara vid skattning är det slöjan på. För det andra ska de vara svärmningströga och för det tredje ska de ju ge lite honung, säger han.
Själv fascinerades han tidigt av bin. Pappa trädgårdsmästaren hade ett par kupor, en entusiastisk lärare inspirerade och 1981 skaffade han första samhället i egen kupa. Sedan har det rullat på. 1995 träffade Sven från Kungälv Gun från Karlskoga på Kanarieöarna. Efter ett evigt resande flyttade han i september 199 de första kuporna till en dunge i Skråmmen och året därpå kom han själv. Nu bor paret inne i Karlskoga på vintern och i stugan vid Svartälven mellan april och oktober.

Inte i Karlskoga

De gula ligusticabin han hade med sig i flyttlasset passade dock inte det nya klimatet så nu har han bytt till bruna carnica. Lite mer svärmningsbenägna, men snälla.
Han kan förstås det mesta om bin och biodling, om vinterbin och drönarutskärning, amerikansk yngelröta och celler, svärmning och blomning...
– Förra hösten räddades skörden av åkertistel – det blev en sagolik honung.
Egen favorit är ljunghonung, som han fick smaka första gången som treåring 1948 och aldrig glömt smaken av.
– Nyslungad ljunghonung och whiskey! Då har man fått lön för mödan, säger han.
Slungningen i sig är däremot ett rent skitjobb.
Äntligen börjar det gå upp för gemene man att bin – och andra insekter – är nödvändiga. Utan pollensamlare blir det varken bär eller frukt – redan ett problem på en del håll i världen. LRF jobbar hårt för att få fler biodlare i landet och det önskar också den lokala biodlarföreningen. Själv hoppas Sven dessutom på en lagom varm sommar med varma nätter, lagom regn och lite blåst.
– I blåst slits de fyra vingarna hårt och bina dör tidigare.
De små husdjuren surrar bland maskrosorna. En biodlare skulle aldrig komma på tanken att gräva upp det som perfektionisten ser som det värsta av ogräs. De är mums för bina.
Sigun Carlén-Slottner
0586-72 13 33
Skriv ut!  Skriv ut!  |  Tipsa en vän!  Tipsa!  |  Rätta fel i artikeln!  Rätta!
Just nu på ettan
billiga resor billiga resor

Tävla i vår julkalender
Tipsa nwt.se!
Telefon: 054-19 90 00 (vxl)
Via sms/mms: 0730-12 12 12
Senaste nytt
Webbfrågan
Har du plockat fram skridskorna för säsongen?

Adventslördag på Norsplan i Vålberg.
FLER

Har du en egen nyhet?

Vill du dela med dig av något som äger rum där du bor, eller en fin bild? Mejla in detta till oss! så kan det hamna under Läsarnas här på nwt.se. Läs mer om hur du bidrar till Läsarnas här.